Fönster mot övärlden

12.2.2016
Bloggar Erik Brunström

Åland och Finland. ”Same same but different”. I fjol fyllde Finlands kommunala självstyrelse 150 år. En kommun är inte i dag vad den var i storfurstendömet. Varken här eller där. Men här följer kommungränserna ännu den gamla sockenindelningen. Med 16 kommuner på knappt 30 000 invånare. Minsta kommunen inhyser 100 själar. Jämnt. Och har ett (!) barn i sin skola.

Jag talade nyligen med en österbottning om hur det är att arbeta för en liten åländsk kommun. Efter ett besök i somras var hans intryck att här ännu är som han mindes 70-talets Österbotten. Med en landsbygd där det finns såväl offentlig som privat service. Och liv och framtidstro. Inte så modernt, kanske inte så effektivt, men trivsamt.

”De åländska kommunerna lever ett lite eget liv, vid sidan om. Öborna har gått sin egen väg. Men samhällsservicen är i stort densamma.”

Åland och de åländska kommunerna lever ett lite eget liv, vid sidan om. Öborna har gått sin egen väg. Som sig bör. Men samhällsservicen är i stort densamma. Kraven och förväntningarna likartade. Vi har samma ekonomiska verklighet. Den demografiska utvecklingen förutsätter tillräckligt starka instanser och effektivt nyttjande av resurserna.

Här som där diskuteras servicereformer parallellt med kommunstrukturen. Men här har man redan överfört sjukvården och gymnasieskolan till det redan självstyrande landskapet. Nu är det socialvårdens tur. Den ska förbli under primärkommunernas ansvar, men i mer samordnade former. Tidigare diskussioner har långt baserats på tyckande och tro. Typ: ”Allt blir billigare och bättre i större enheter” mot ”de leder till centralisering och minskad närdemokrati”.

Nu i höstas har de norråländska kommunerna Finström, Geta och Sund låtit Jan-Erik Enestam och Marcus Henricson genomföra en samarbetsutredning. Slutsatsen är att samgång vore att föredra. Men också att ”samgång garanterar inte framgång, men kan rätt utförd ge förutsättningar för effektiviseringar”.

Någon sade på skoj att med dagens utveckling kan republiken tids nog komma att ha 17 kommuner; den utökade Helsingforsmetropolen och de 16 socknarna på Åland. Eller kanske blir landskapet på sikt bara en enda kommun och att fungera som vilket som helst av en handfull så kallade självstyrande områden. Måhända de senare rentav blir att ersätta kommunerna som administrativ enhet och serviceproducent.

Ålands nya landskapsregering har en ideologiskt bred bas, men enighet kring ambitionen att se över kommunstrukturen. Mycket talar nu för kompletterande utredningar och eventuella folkomröstningar. Fakta på bordet inför välförankrade beslut. Gott så, ifall det görs med respekt för den kommunala självstyrelsen. Den som håller ett getöga genom fönstret får se. Vi ska oavsett hoppas, tro och verka för att det inte bara blir Ålandspannkaka av alltihopa.

Texten är även publicerad i tidningen FiKT nr 1/2016