Turerna kring coronavaccinationerna har varit många. Beskeden olika i all oändlighet och den röda tråden lika pålitlig som Bambi på is. Följ med in i kommunikatörens drömvärld.

Brasan fräser nöjt när det nya björkbränslet landar på lågorna. Kommunikatören slappnar av i den strålande värmen och tänker, det blir en bra start på 2021 för nu inleds coronavaccineringarna.

Först ska vårdpersonalen som vårdar covid-19 patienter vaccineras och sedan personal och klienter på serviceboenden. Därefter övergår man till de äldre och riskgrupperna och till slut resten av befolkningen. Enkelt så. Informationen har kommunicerats ut. Januarimörkret sänker sig över landskommunen och kommunikatören somnar i fåtöljen.

Klara och tydliga grafer på hur vaccineringarna framskrider seglar förbi i drömmen. Snart är vårdpersonalen vaccinerad och sedan… Pang. Institutet för hälsa och välfärd, THL, meddelar att personal på serviceboenden inte längre ska prioriteras. Saken klar. Ny prioritering, ny planering och ny information till personalen. Men en del av personalen på boendena har ju redan fått vaccin. Ska inte resten få? Nej, det är nya direktiv som gäller.

Ut med infon. Snabbt som attans.

Känslor av orättvisa och irritation från fältet kryddar kommunikatörens dröm då han vänder sig i fåtöljen, men brasans mysiga knäppande håller honom sovande. Saker och ting tenderar ju reda upp sig, vi ska ju snart få flera vaccindoser till Österbotten. De äldsta kommuninvånarna har ju redan börjat ringas upp för att erbjudas vaccin och nu är det dags för riskgrupperna. Har vi någon regional riktlinje för hur detta ska kommuniceras? Nej, kommunerna sköter det själva. Pang. Vasa stad har annons i tidningarna. Telefonlinjer ska öppnas. Andra kommuner följer exemplet. Saken klar. Korsholm också. Ut med infon. Snabbt som attans.

Stressen ökar. Kommunikatören jämrar sig i sömnen. Hunden vaknar och byter soffan mot köket, här kan man inte sova. Så lugnar sig drömmen litet, för i Korsholm kraschade inga telefonlinjer och den första riskgruppens vaccineringar gick smidigt. Nu ska allt bara gå lika smidigt med riskgrupp 2. En välplanerad ny annons och en öppnad webbtidsbokning skickar kommunikatören in i REM-sömnen.

Kommunikatören torkar kallsvetten från pannan och pustar ut, det var väl bara en mardröm.

Kommunikatören myser i sin djupa sömn då han ser sociala medier uppdateras med orden ”Jag ringde på tisdag och fick vaccintid till torsdag”. Det löste sig till slut. Men knappt har trycksvärtan på annonserna hunnit torka innan THL meddelar att vaccineringen av riskgrupp 2 ska pausas. Att vad då för något? Kunde inte detta beslut fattats tidigare, innan vi gick ut med ny information och innan vi ingav falska förhoppningar hos invånarna? Nu framstår vi ju som… Han faller. I vindstrappan på sommarstugan där de jäkla getingarna alltid envisas med att bygga bo.

Nu är han klarvaken där han sitter i fåtöljen framför den utbrunna brasan. Januarimörkret har bytts till vårsol. Kommunikatören torkar kallsvetten från pannan och pustar ut, det var väl bara en mardröm. Sakta trevande får han upp telefonen och öppnar nyhetsflödet. Nyaste nytt, regeringen planerar rikta mer vaccindoser mot huvudstadsregionen. Detta kommer i så fall försena vaccineringarna på andra håll i landet. Saken klar. Da capo.

Bara för att en kommun är liten så betyder det inte att kommuninvånarna där har ett lägre informationsbehov.

Med denna berättelse vill jag åskådliggöra hur krävande det är att förse kommuninvånarna med färsk information i en mindre kommun under pågående pandemi. Emellanåt glöms det kanske bort att vi lever i ett informationssamhälle där THL:s Twitterkonto kan vara en snabbare informationskälla för den enskilda människan än den information som den vårdande läkaren ger samma dag. Bara för att en kommun är liten så betyder det inte att kommuninvånarna där har ett lägre informationsbehov. Kanske snarare tvärtom.

Som jag påpekat i en tidigare kolumn, så var alla mindre kommuner inte heller så lyckligt lottade att de hade en kommunikatör då pandemin slog till. Om vi lärt oss någonting under pandemin så är det hur viktig kommunikationen är. Om inte de mindre kommunerna anställer kommunikatörer illa kvickt så får någon som i värsta fall inte ens är utbildad inom området, utöver sina andra arbetsuppgifter, även drömma kommunikatörens (mar)drömmar.