Det är inte detsamma hurdan undervisningen på skärmen är. (Foto: Kommuntorgets arkiv / Pixabay)

Det pågår en välkommen och viktig debatt om den digitala undervisningens vara eller icke vara. Men, tyvärr är diskussionen fortsättningsvis rätt onyanserad. Frågan handlar inte bara om huruvida digital undervisning är bra eller dåligt, utan större fokus borde sättas på digitala undervisningens innehåll.

Det finns förstås en viss skillnad med att undervisa studerande på universitet eller elever inom grundläggande utbildning. Så för klarhetens skull konstaterar jag att denna bloggtext handlar om digital undervisning inom den högre utbildningen.

Läs mera om digiveckan som riktar sig till kommunerna. Pågår just nu! Mattias Lindroths blogg: Målet med att digitalisera är inte att digitalisera

Jag har själv jobbat och utvecklat digitala kurser och jag har digitala inslag egentligen i all min undervisning. Jag har dessutom som avsikt att planera och genomföra en studie där jag skall fokusera på vad i den digitala undervisningen är avgörande för inlärning ur studenternas perspektiv. Avsikten är dessutom att forska kring digitala pedagogiska inslagens produktionskvalitet som ljud- och bildkvalitet och andra kvalitetsaspekters som kursens storlek, pedagogiska innehållets och olika undervisningsverktygs betydelse för inlärning.

På basis av mina personliga erfarenheter ser jag att det finns framför allt tre saker som jag ser som avgörande för hur man lägger upp digital undervisning. Inget av dessa tre har att göra med produktionskvalitet utan det handlar mera om utgångspunkter som jag tror det är bra att ha i minne då man planerar digitala kurser.

Det första och främsta är att inse att då undervisningen är på distans, behövs det från lärarens sida ett gediget engagemang och framför allt social generositet för att skapa en fungerande pedagogisk gemenskap. Jag är inte ensam om att betona relationers betydelse för undervisning och inlärning och då undervisning sker på distans, behövs det extra insatser för relationsskapande.

Hur social generositet omvandlas till praktik kan innebära många saker, men det jag skulle rekommendera att lärare undviker, är att använda artificiella bakgrund då de undervisar på zoom eller teams. Engagera dig så mycket att du skapar en egen plats att undervisa som du känner dig bekväm att visa till dina studerande. Jag tror det är viktigt att studerande kan relatera till sina lärare och för att det skall vara möjligt behöver lärare kunna bjuda på sig själva. Det är förstås upp till var och en att avgöra vilka gränser man sätter för sin privata sfär. Men, att vara opersonlig och undvika att visa sin mänsklighet är något som åtminstone jag tycker att inte anstår en lärare! Det är också mycket trevligare att delta i undervisning med en medmänniska än med ett pratande huvud som låtsa sitta i en skyskrapa eller i ett lagerutrymme.

För det andra så är det helt avgörande, att det ingår interaktiva element i digital undervisning. För det är inte bara relationen mellan den som undervisar och den som studerar som är viktig, utan relationerna mellan studeranden är också viktiga. Interaktivitet har visserligen varit en ledtråd för utvecklandet av konstruktiv undervisning under en längre tid, men då det gäller undervisning på distans, ser jag att denna aspekt är mycket avgörande.

Jag kan erkänna att jag själv har ännu väldigt mycket att lära mig om hur man bygger upp interaktivitet i digital undervisning, men jag är samtidigt fast övertygad att det behöver utvecklas. Egentligen så tror jag att den digitala undervisningen kommer att på ett avgörande sätt förändra på förväntningarna på hur mycket man tänker sig att en lärare skall prata under ett undervisningspass och hur mycket av innehållet kommer från studerandes engagemang.

Det tredje och sista poängen jag vill lyfta fram handlar också just om studerandes engagemang. Som jag antyder ovan så är det inte bara lärarens engagemang som är avgörande för att skapa en fungerande pedagogisk miljö, utan studerandes interaktiva bidrag är minst lika avgörande, framför allt då undervisning sker på distans.

Därav, tänker jag mig att ett socialt engagemang borde vara ett formellt krav på digitala kurser. Här handlar det inte bara om huruvida studerande skall ha på sina kameror eller inte i zoomrummet, utan också om att ställa krav att delta i diskussioner, bidra till den sociala gemenskapen och att vara med att utveckla och upprätthålla en fungerande och trygg pedagogisk miljö.

Överlag behövs det en nyanserad diskussion om hurdana förväntningar vi ställer på varandra i den digitala föreläsningssalen. Kan man delta i en kurs samtidigt som man kör eller veckohandlar i matbutiken? Och vad innebär närvaro i ett digitalt sammanhang – om det nu är så att skärmar och digitala verktyg gör oss så frånvarande?