Många människor känner sig ensamma i vardagen. Känslan är minst sagt otrevlig och förekommer i alla åldrar. Statistikcentralens statistik (2018)  visar att ungefär var femte ung person och var fjärde äldre person känner sig ensam.

Ensamhet kan ta sig uttryck på olika sätt. Man kan känna sig ensam för att man inte har någon att umgås med, men man kan också känna sig ensam i ett parförhållande eller i grupp. Ofrivillig ensamhet har konsekvenser för hälsan. En kampanj mot ensamhet (2017)  lyfter fram att ofrivillig ensamhet kan vara lika illa för hälsan som att röka 15 cigaretter per dag.

Forskare hävdar även att ensamhet är en större hälsorisk än övervikt (Tekniikka & Talous, 2017).  Därtill kan psykosociala faktorer som ofrivillig ensamhet ha en avgörande roll då det gäller risken att utveckla spelberoende, visar en ny forskning vid Åbo Akademi. (Svenska Yle, 2020

I Finland är tredje sektorn och församlingarna aktiva i frågor om ensamhet. Bland annat Röda korset ordnar frivillig vänverksamhet, en verksamhet som jag själv varit med i. Under min studietid gick jag med som frivillig och blev vän med en person som sökte en Röda korset-vän. Det var fint att få bekanta sig med den nya vännen, att stödja och lyssna på honom. Det har också varit fint att märka att han idag mår bra och inte tar kontakt lika ofta.

Ensamhet känns ofta som ett tabubelagt ämne.

Jag tror att tröskeln att ta kontakt med en organisation och säga ”jag känner mig ensam” är hög för många. Ensamhet känns ofta som ett tabubelagt ämne i stil med att prata om mobbning, sjukdomar och så vidare. Vi behöver alltså bli bättre på att diskutera ämnet.

Eftersom ensamhet har stora följder för samhället funderar jag på om kommuner borde ta ett större ansvar för att förebygga ofrivillig ensamhet. Alla kommuner vill ha välmående invånare och det gynnar även bokslutet i det långa loppet. Det görs redan mycket i kommuner för att förebygga bland annat övervikt som på sikt ger stora kostnader för samhället, så varför inte förebygga också ensamhet?

Mellannylands samkommun för social- och hälsovårdstjänster är ett exempel på en organisation som följer upp hur mycket stödfunktioner som mathjälp och förebyggande arbete mot ensamhet och orörlighet sparar in på organisationens resurser. Tusby kommun som hör till samkommunen sparar över 3,5 miljoner euro tack vare kontaktytearbetet. I Århus i Danmark igen bygger man ett generationshus där alla åldrar blandas för att kunna leva tillsammans och på det sättet förebygga ensamhet.

Vad  kan kommunen göra?

Idén till webbinariet ”Ensamhet – vad kan kommunen göra?” fick sin början då jag tog bilden som illustrerar den här bloggen. Personen på bilden beskrev min känsla så bra den vardagskvällen; liten, ensam och vilsen.

Under webbinariet som hålls den 27.10 diskuterar vi ensamhet och vad kommuner kan göra för att förebygga ensamhet. Vi får höra den uppskattade psykologen Anna Bennich från Sverige samt röster från kommunfältet. Förhoppningsvis kan tillfället skapa idéer och diskussion om hur kommuner bättre kan arbeta med ensamhet. Tillfället sponsras av Kommunalfonden och är en del av Kommunförbundets projekt Hållbar utveckling i Svenskfinland som tar avstamp i Agenda 2030 och FN:s 17 hållbarhetsmål.

Borde kommuner alltså ta en djupare titt på sitt arbete mot ensamhet för att slå två flugor i en smäll, välmående invånare och bättre ekonomi på sikt? En bra början är förstås att delta i webbinariet.

Anmälan till evenemanget hittas här.