Rankinglistor ger ofta skev bild

Det blir alltid nyhetsstoff när kommunerna rangordnas. Det kan handla om den lyckligaste och olyckligaste kommunen, bästa kommunen för äldre eller barn att bo 
i eller kommunen med bäst image. Men går det verkligen att mäta?

En del av rankningslistorna handlar om underhållning och det framkommer oftast tydligt. Sedan finns det olika slags rankningar och barometrar som marknadsförs som undersökningar, även om det som är centralt för utvärdering inte framgår. Invånarna är nöjda, missnöjda och så vidare. Men vilka metoder har man använt?

Under de senaste månaderna har det kommit nya listor där kommunerna rangordnas i sann idrottsanda. På EPSI Ratings lista över de nöjdaste invånarna 2014 är Birkala i topp, efter det kommer Siilinjärvi och Lundo. Innolinks lista från 2014 visar å sin sida att de populäraste kommunerna i Finland är S:t Karins, Tammerfors och Ylöjärvi. Samtliga är säkert bra kommuner, men om de är bäst är en annan sak.

Det är omöjligt för utomstående att bedöma undersökningsresultaten eftersom det inte finns mycket bakgrundsinformation om enkäterna. Den som läser med ett kritiskt öga funderar säkert på vad invånarna har tillfrågats, hur många svar som kommit in från varje kommun och hur nöjdhetsindexet bildats. EPSI Ratings intervjuer gjordes under en period på nio månader, men det är en lång tid och mycket kan ha förändrats.

EPSI publicerade sin första mätning 2011 och då placerade sig Birkala i botten. Fyra år senare var samma kommun i topp. Vad hade man gjort så bra under den tiden?

En delförklaring är att den första mätningen också handlade om till exempel vissa privata tjänster, medan de tre senaste har begränsats till kommunal service. En annan möjlig förklaring är ett svagt urval.

Grankulla, som hade de nöjdaste invånarna 2013, fick även ett högt betyg följande år men föll bort från listan eftersom antalet tillfrågade var för få.

Vilka frågor?

I oktober 2014 genomförde Innolink en riksomfattande kommunbarometer som kartlade boende, livskraft, beslutsfattande, attraktionskraft och servicenivå. I jämförelsen ingick stora och medelstora kommuner med över 30 000 invånare.

Enligt uppgiftslämnarna, som representerade invånare och företag, var de populäraste kommunerna S:t Karins, Tammerfors och Ylöjärvi. Kommunerna rangordnades också efter beslutsförmåga, livskraft och hur populära de var som semesterkommuner.

Men det är lika svårt att bedöma Innolinks resultat som EPSI Ratings. Det sägs inte någonstans vilka frågor som ställts eller hur många som svarat i respektive kommun.

Det vore intressant att veta hur kommunernas servicenivå, livskraft, beslutsförmåga och attraktivitet som semesterort har mätts. Vilka frågor som ställs har nämligen en avgörande inverkan på slutresultatet.

Innolinks utredning är till salu. Kommunerna är så att säga alltså  tvungna att köpa grisen 
i säcken. Enskilda kommuner får sitt resultat, det vill säga, en modul (boende/livskraft/beslutsfattande/attraktionskraft/tjänster) för 
1 000 euro. Ett paket med svar från samtliga kommuner kostar 3 000 euro.

Vet inte vad som är viktigt

Helsingin Sanomat kartlade för några år sedan de bästa kommunerna i Finland (28.10.2012). Kommunerna rangordnades med hjälp av 17 kriterier: brott mot liv och egendom, arbetslöshet, sjukfrekvens, högskoleutbildning, nativitet, idrotts- och motionsanläggningar, trångboddhet, skatteinkomster, kommunens skattesats, valdeltagandet i kommunalvalet 2008, biblioteksbesök, kontakter med hälsocentralen, försörjningskvot, kommunens lånestock, kommunens årsbidrag av avskrivningarna, andelen utkomststödtagare samt unga i årskurserna 8–9 som saknar vänner.

Topplaceringarna togs av kranskommuner: Rusko, Pemar, Masku, Vörå, Lemi, Säkylä, Tusby, S:t Karins, Korsholm, Lundo, Taipalsaari, Euraåminne, Pargas, Pyttis och Hollola.

Men jämförelseresultatet beror på vad som mäts eller vilka mått som används. Ett stort antal mått visar inte att mätningen är grundlig, utan det är oftast ett tecken på att den varit svag: man vet inte vad som är viktigt. När allt har lika värde blir resultatet bara ett enda virrvarr.

Om till exempel självförsörjningsgraden i fråga om arbetsplatser tagits med i jämförelsen ovan hade kranskommunerna placerat sig sämre.

 Svårt att jämföra

Kommundirektörerna och politikerna i de kommuner som placerar sig i täten på listorna jublar åtminstone. Borgmästaren i Birkala, helena rissanen gladde sig över EPSI Ratings resultat i Helsingin Sanomat (21.1.2015).

– Det är verkligen roligt att höra att vi kom på första plats. Det första jag kommer att tänka på är att vår personal har arbetat bra, alltså att servicen fungerat.

På S:t Karins webbplats sägs det att kommunen har utmärkt sig med topplaceringar i många olika riksomfattande undersökningar. ”Vi har valts till Finland mest kreativa kommun, eftertraktade bostadsort, bästa kommun vad gäller företagarklimat och kommunen med den bästa servicen.”

Enligt forskningschef Marianne Pekola-Sjöblom på Kommunförbundet går det ändå inte att ställa allmänna frågor om de kommunala tjänsterna.

Kommunerna har väldigt olika slags uppgifter och genom allmänna frågor får man inte veta om vitsordet gäller till exempel bibliotekstjänster, gatuunderhåll, hälso- och sjukvårdstjänster eller barndagvård. Hon anser därför att man ska vara försiktig när man tolkar sådana jämförelser.

Ett gemensamt drag i jämförelser som innehåller variabler är att variablerna är sinsemellan beroende av varandra. Om det finns arbetslöshet i kommunen är självförsörjningsgraden svag och andelen utkomststagare hög, folk bor trångt, antalet personer med högskoleutbildning litet och kommunens ekonomi kan också vara svag. Varför räknas många sådana faktorer som anger nästan samma sak ihop?

Listorna gläder kanske kommundirektörerna i de kommuner som placerar sig i täten, trots att de inser att resultatet bara är skoj. I de kommuner som ligger längst ner på listorna blir man däremot kanske upprörd.

TEXT: HEIKKI HELIN / KOMMUNTORGET

Artikeln ursprungligen publicerad i Kuntalehti 3/2015 och Fikt 2/2015