Med egna ord
[Dennis Rundt, Kristinestad] Demokrati? Det är att ta del i skötseln av våra gemensamma angelägenheter; vara med och påverka, utforma och fatta beslut.
Deltagande och påverkan bygger på ett engagemang. Men för att engagera oss måste vi bry oss. Och för att bry oss måste vi veta 1) vad det handlar om, 2) hur det berör oss och 3) hur vi ska gå till väga för att ändra på saker och ting.
I politiken är det här inte alltid så lätt.
Svårigheterna och problemen är lika besvärliga för politikerna som för oss väljare. Politikerna engagerar sig ofta i någonting annat än vad vi gör. När de uppträder som ”politiker” har de svårt att kommunicera med eller tala till oss så som vi talar med varandra. De använder gärna slagord och bilder.
Det här gör det inte lättare att begripa. Och det engagerar föga – snarare gör det oss likgiltiga och passiva.
”Politiken har gått sönder” påstår Samlingspartiet och lovar reparera den.
Centern vill få ”Finland i skick med hjälp av ett nytt samhällskontrakt”.
Samtliga partier tycker att Finland behöver ett regeringsprogram ”som koncentrerar sig på det väsentliga”.
När politikerna talar ur ett makroperspektiv och i ytliga fraser är det tecken på att de själva inte begriper sig på.
”SOTE”. ”SYSSELSÄTTNING”. ”STRUKTURELLA REFORMER”.
När politikerna talar bjuder de sällan in till diskussion. De för inget samtal, de vill inte höra andras åsikter. Det är de – och så är det vi, och vi verkar inte mötas.
Så har politikerna till exempel länge varit förvånansvärt eniga om att en koncentration till stora enheter är bästa sättet att lösa problem i fråga om ekonomi, sjukvård, undervisning med mera. Ju större enheterna blir desto färre och mindre blir problemen.
Och visst: justitieministern oroar sig offentligen.
– Centraliseringen dämpar entusiasmen och viljan att hitta egna kreativa lösningar i städer och kommuner som passar just dem. Allt ska stöpas i samma form fastän omgivningen är olika. Finland är ett heterogent land, och det glöms bort, säger hon (i HBL 3.1 15).
Och tillägger att ”fastän vi alla i riksdagen är oroliga för demokratin och hur vi ska engagera väljare så för vi inte den här viktiga diskussionen om hur medborgarna på riktigt ska kunna påverka i framtiden…”
Ändå säger hon (i ÖT 3.1 15) att var och en av oss ska fråga sig vad han eller hon kan göra för att bidra till en trygg morgondag.
– Då vi tillsammans bjuder till kan vi påverka samhällsklimatet och attityderna i en positiv riktning, menar justitieministern.
Något förvirrande, men kanske en början.
Påverka och bry sig, engagera sig och delta. Det vill vi ju. Därför behöver vi det som justitieministern talar om som ”den viktiga diskussionen om hur medborgarna på riktigt ska kunna påverka”.
Men den diskussionen bör föras bland dem som ska bry sig om och engagera sig, snarare än bland politiker som talar ett språk – använder ord, uttryck och fraser – som kanske känns trygga och riktiga men som varken de själva eller allmänheten förstår.
De enda som kan ta initiativet till den diskussionen är vi själva. Och: de enda som kan vänja politikerna vid att (våga) samtala med folket på folkets eget språk är vi själva.
Demokratin behöver våra egna ord.
Kan vi använda dem på Kommuntorget?
