Torgbloggen 27.11.2017 Arto Sulonen, Kommunförbundet

100 år av demokratisk kommunal självstyrelse

Detta år, då vi firar 100-årsjubileet för Finlands självständighet, har mindre uppmärksamhet fästs vid att vi också firar 100-årsjubileet för den moderna kommunaldemokratin. I november 1917 stiftades en kommunallag för landskommunerna och en kommunallag för städerna. Samtidigt stiftades också en kommunal vallag och en lag om kommunal folkomröstning.

Finland kommunalförvaltning anses allmänt ha uppstått genom 1865 års förordning angående kommunalförvaltning på landet samt 1873 års förordning angående kommunalförvaltning i stad. Städerna hade dock redan i århundraden haft en egen förvaltning som var åtskild från den kyrkliga förvaltningen. I och med 1865 års förordning åtskildes också kommunalförvaltningen på landsbygden från församlingarnas förvaltning. Kommunernas beskattningsrätt härstammar också från dessa tider, och banade väg för en utvidgning av kommunernas uppgifter särskilt inom folkskoleväsendet, fattigvården och sjukvården.

Då ovannämnda lagar stiftades 1917 infördes dock den kommunala demokratin med fullmäktige som utsågs genom allmänna och lika val. I det samhällsklimat som rådde efter inbördeskriget upplevdes 1917 års lagar delvis rentav som alltför moderna ur den kommunala självstyrelsens perspektiv. År 1919 ströks bland annat bestämmelserna om kommunal folkomröstning ur lagarna och ärenden som krävde kvalificerad majoritet tillfogades. Olika skyldigheter att underställa vissa beslut statlig fastställelse tillfogades också. Bestämmelserna om underställning av kommunala beslut ströks slutligen helt först i kommunallagen från 1995.

Det första kommunalvalet genomfördes hösten 1918 i de svåra efterdyningarna av inbördeskriget. Valdeltagandet var lågt (knappt 25 procent) och varierade mycket i de olika kommunerna (mellan knappt 1 och omkring 67 procent). Valet genomfördes som ett listval och i en del kommuner fanns det bara en lista. Vänstern fick omkring en tredjedel av rösterna, vilket antagligen berodde på de omständigheter som rådde efter inbördeskriget.

Fram till år 1925 hölls det kommunalval varje år och en tredjedel av ledamöterna i fullmäktige byttes ut. Fullmäktigeledamöternas mandatperiod var fram till år 1955 tre år och efter det fyra år. Som en intressant kuriositet kan nämnas att enligt lagarna från 1917 valdes förutom fullmäktigeledamöterna också revisorerna genom direkta val.

Tillämpningsområdet för kommunala folkomröstningar avvek i lagarna från 1917 på ett intressant sätt från det nuvarande. Enligt  kommunallagen för landskommunerna kunde ändamålsenligheten i ett fullmäktigebeslut, med vissa i lagen föreskrivna undantag, underställas en folkomröstning om minst en tjugondedel av de röstberättigade krävde det. Kravet skulle då ställas inom 30 dagar från det fullmäktigebeslutet offentliggjorts. Delvis med avvikelse från detta, bestämdes antalet röstberättigade som hade rätt att kräva en folkomröstning i städerna enligt storleken på staden. Således hade de röstberättigade både i städerna och på landsbygden ett slags övertagningsrätt i fråga om beslut som kommunfullmäktige hade fattat.

Den lagstiftning som gäller kommunerna har under årtiondenas lopp ändrats många gånger, men kommunaldemokratins grundstrukturer har stått sig väl.

Vi gratulerar den 100-åriga kommunaldemokratin!

Texten har publicerats i tidningen Keskisuomalainen 27.11.2017.

Dela artikeln

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *