Ändringar har gjorts i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården och trädde i huvudsak i kraft 1.7.2021. De ändringar som gäller avgiftstaket träder dock i kraft först 1.1.2022. Jag påpekar här genast att dessa ändringar inte gäller Åland.

Syftet med de verkställda ändringarna är att främja jämställdheten när det gäller hälsa och tillgång till vård. I och med ändringarna i klientavgiftslagen blir fler tjänster avgiftsfria och avgifterna skäligare. Fler tjänster än tidigare, såsom besöks- och åtgärdsavgifter i fråga om mun- och tandvård samt avgifter för tillfällig hemsjukvård, kommer framöver att räknas in i avgiftstaket.

Avgifterna för serviceboende har över huvud taget inte funnits med i klientavgiftslagen, och därför har kommunernas avgifter varierat kraftigt.

En av de centrala ändringarna i klientavgiftslagen är att det nu uttryckligen förskrivs på lagnivå om avgifter för boendeservice enligt socialvårdslagen. Avgifterna för serviceboende har över huvud taget inte funnits med i klientavgiftslagen, och därför har kommunernas avgifter varierat kraftigt. I avgifterna för serviceboende tillämpas i fortsättningen två olika avgiftsgrunder: i så kallat vanligt serviceboende bestäms avgifterna såsom avgifter för fortlöpande och regelbunden service i hemmet och i serviceboende med heldygnsomsorg (så kallat effektiverat serviceboende) bestäms avgifterna i stort sett på samma sätt som i långvarig sluten vård eller långvarig familjevård.

Lagen får också mer detaljerade bestämmelser om avgifter för fortlöpande och regelbunden service i hemmet. Denna avgift baserarar sig nu mera exaktare på de servicetimmar som klienten får och som är inskrivna i servicebeslutet. För att avgiften skall kunna bestämmas så korrekt som möjligt är det viktigt att servicebehovet utreds utförligt.

Det som också bör nämnas är att i samband med reformen fogades i klientavgiftslagen en ny paragraf gällande uttag av avgift. Genom paragrafen förtydligades det att det uttryckligen är kommunens eller samkommunens ansvar att ta ut avgiften och kommunen inte kan överföra rätten att ta ut avgiften på tjänsteleverantören.  Det är alltså endast fråga om ett förtydligande, även före reformen borde ansvaret inte ha överförts på tjänsteleverantören.  Så ifall det är fråga om en avgift som bestäms enligt klientavgiftslagen eller klientavgiftsförordningen uppbär kommunen eller samkommunen avgiften.

Syftet är med bestämmelsen är att förbättra klientens tillgång till information och rättskydd.

Uttagandet av avgiften har samband med nedsättning och eftersänkande av avgiften. Kommunen kan inte eftersänka eller nedsätta en avgift som den inte själv upptar. Nedsättning och etersänkning av en avgift skall prioriteras i förhållande till utkomstödet, detta betonas nu i lagen. Till lagen har också fogats en bestämmelse om kommunernas informationsskyldighet gällande nedsättning och eftersänkande. Syftet är med bestämmelsen är att förbättra klientens tillgång till information och rättskydd.

Kommunförbundet har utgivit ett  cirkulär 7/2021  där ändringarna behandlas utförligare.