Skolkuratorer om vårdreformen: Håll oss kvar i skolornas förvaltning

För skolkuratorer i Helsingfors är social- och hälsovårdsreformen mer än en förvaltningsfråga. Det handlar om deras möjlighet att skapa en välmående skola.

Arbetsvardagen för Monica Kulmala, skolkurator i Hoplaxskolan i Helsingfors, och för Mirjam Malik, skolkurator i Zacharias Topeliusskolan och i Minervaskolan, är både planerad och slumpmässig.

Kulmala, som främst jobbar med elever i årskurserna 6–9, har individuella stödsamtal med eleverna, arbetar med gruppdynamik och ger konsultation till lärare under skoldagen. Eftermiddagarna ägnas åt dokumentation, och åt telefonsamtal med föräldrar och utomstående samarbetspartner.

Malik, som jobbar med yngre barn, har gruppsamtal som präglas av mobbningsförebyggande arbete och av att stärka elevernas socioemotionella färdigheter. Också hennes vardag rymmer individuellt och allmänt elevvårdsarbete.

Men allt som oftast måste planer sättas åt sidan, då mera akuta situationer dyker upp.

– Ganska ofta sitter det en gråtande elev utanför mitt arbetsrum. Det kan handla om panikattacker, om ångest eller om svåra mobbningssituationer. Då får man avboka planerna.

Kulmala, som jobbat på Hoplaxskolan i fyra år, säger att med tiden har eleverna lärt känna henne. Det grava illamåendet bland elever i alla åldrar ökar, men samtidigt är det viktigt att tröskeln till skolkuratorn är låg också i andra avseenden.

Elever med kärleksbekymmer eller sömnproblem ska kunna knacka på skolkuratorns dörr.

I de lägre klasserna har skolpsykologen en större roll, tillägger Malik. Därför jobbar hon mycket med gruppdynamik, vid sidan av arbetet med enskilda elever. Samtidigt finns det ett pågående samtal mellan kuratorer, psykologer och lärare, så att eleverna får det stöd som de behöver.

Avgörande vem som är förman

Det är det här viktiga samarbetet som Kulmala och Malik oroar sig för när regeringen Marins social- och hälsovårdsreform flyttar skolkuratorer och skolpsykologer från skolväsendets förvaltning till att lyda under social- och hälsovården.

Det handlar inte bara om en förvaltningsfråga, säger de, utan också om skolkuratorernas möjligheter att göra sitt jobb på bästa möjliga sätt.

– Nu jobbar vi flexibelt tillsammans med lärarna, till exempel med att förebygga mobbning. Jag är rädd för att möjligheten att skräddarsy arbetet försvinner om vi förlorar insynen i hur lektionerna är uppbyggda. För eleverna är det ingen skillnad vem min förman är, men för mig är det. Om det kommer ett klagomål från en förälder, ska det klagomålet då till en förman inom socialsektorn, som inte har koll på skolvardagen? frågar sig Kulmala.

– Kommunikationskedjan blir en helt annan, fortsätter Malik, och hänvisar till hur viktigt det är att ha en chef som känner till skolmiljön.

I dagsläget är det Niklas Rönnholm, chef för den grundläggande utbildningen, som med sin kunskap om kuratorernas arbetsvardag ger det nödvändiga stödet. Den kunskapen var viktig när Malik började jobba vid Helsingfors stad för ett år sedan och behövde hjälp med att orientera sig i det nya arbetet.

Vill inte bli utomstående experter

Hon och Kulmala är rädda för att skolkuratorerna faller mellan två stolar när reformen flyttar dem från en förvaltning till en annan. De som redan jobbar som kuratorer blir en del av socialsektorn, men är genom sin erfarenhet förankrade i skolvärlden. Nya kuratorer, som inte har den erfarenheten, blir integrerade, inte i skolvärlden utan mera i socialarbetarnas vardag.

Social- och hälsovårdsreformen ångar på. Liksom tidigare reformförsök kantas också denna av oro och kritik. Samtidigt är de flesta eniga om att ojämlikheter inom vården måste åtgärdas. Men hur skapa något nytt utan att rasera fungerande modeller? Och vad handlar kritiken om? Kommuntorget låter bland annat patienter, stadsdirektörer och vårddirektörer komma till tals inför riksdagens behandling av reformen, som inleds den 8 december.

Skolkuratorer kan inte jämföras med skolhälsovårdare, säger Kulmala. Hälsovårdarnas arbetsbild är mer schematisk, medan kuratorerna jobbar integrerat i skolorna med frågor som är direkt avgörande för inlärningen.

– Jag är rädd för att om tio år är skolkuratorerna utomstående experter som kan säga att vissa problem inte är deras ansvar eftersom de hör till en annan förvaltning, säger Kulmala.

Malik tillägger att även om samarbetet med skolhälsovården fungerar bra, så är det också tydligt att de har andra direktiv än skolkuratorerna och skolpsykologerna.

Det här är ett annat argument för varför reformen inte borde genomföras enligt de nuvarande planerna: det är viktigt att kuratorerna och psykologerna har samma information och direktiv som skolornas rektorer. För Kulmala är det en konstig tanke att skolkuratorerna skulle bli en utomstående instans, givet att arbetet med till exempel antimobbning och jämställdhetsplaner kräver ett samarbete med utbildarna.

Svenska tjänster riskerar försvinna

Malik säger att reformplanerna är konstiga på så sätt, att man under flera års tid jobbat målmedvetet med att minska klyftan mellan undervisningen och elevernas socioemotionella utveckling. Nu befarar hon att det arbetet raseras.

– Välmåendet påverkar inlärningen. Varför ska man skilja på dem?

Kulmala säger att hon inte stött på en enda skolkurator som tycker att reformen är en bra idé. Den har dessutom inte diskuterats med skolkuratorerna.

– Varför ändra på något som inte är ett problem?

Ytterligare ett orosmoln för skolkuratorerna är hur de svenska kuratorstjänsterna ska klara sig i en stor finskspråkig förvaltning. Redan nu finns mycket av materialet bara på finska, och en förvaltningsreform kan göra de svenska tjänsterna ännu mer sårbara.

I en centraliserad förvaltning finns det en risk för att svenska tjänster kringskärs då det brister i förståelsen för vikten av att få stöd på det egna modersmålet, befarar Malik.

– Socialarbetare jobbar med enskilda fall men vi skolkuratorer jobbar med en sorts livskvalitetsgranskning på ett mänskligt plan, och med låg tröskel. Om reformen blir av, kommer den nya personalen allt mera att följa de riktlinjer som kommer från social- och hälsovårdsförvaltningen. Jag hoppas att de svenska kuratorstjänsterna kan bli kvar i skolförvaltningen. Vi är en så liten del, och kommer att drunkna i den större finska helheten. Redan nu saknas tjänster som finns på den finska sidan, vilket leder till att elever bollas tillbaka till oss. Vad händer med den om vi inte finns tillhanda? Jag hoppas att ministerierna funderar på detta, vad som fungerar i en liten stad fungerar kanske inte i en större, säger Malik.

Kulmala säger att reformen tyder på en brist i kunskapen om vad skolkuratorer gör. Skolor är olika, och reformen kan vara vettig på en del håll i Finland, men i slutändan är samarbetet med förmannen, skolans rektor, avgörande för arbetet för en välmående skola.

– Vi önskar att beslutsfattarna låter oss hållas inom skolans förvaltning.

Det här är en artikel från Kommuntorget 4/2020. Vill du prenumerera på Kommuntorget? Gör din beställning HÄR.