Social- och hälsovårdsreformen till riksdagen – lagarna stegvis i kraft

Kommunförbundet vill ge kommunerna och välfärdsområdena möjlighet att sinsemellan komma överens om organiseringen av miljö- och hälsoskyddet.
Kommunförbundet vill ge kommunerna och välfärdsområdena möjlighet att sinsemellan komma överens om organiseringen av miljö- och hälsoskyddet.
8.12.2020

Nu är det riksdagens tur att ta sig an social- och hälsovårdsreformen. Regeringens proposition om social- och hälsovårdsreformen överlämnades till riksdagen idag. Lagpaketet innehåller 1600 sidor.

Regeringen föreslår ny lagstiftning om inrättande av välfärdsområden och om reformen av ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet.  Lagarna ska träda i kraft stegvis så att den första delen träder i kraft den 1 juli 2021och de sista delarna den 1 januari 2023. För att helheten ska träda i kraft krävs riksdagens godkännande. 

Syftet med reformen av social- och hälsovårdstjänsterna och räddningsväsendet är att minska skillnaderna i välfärd och hälsa, trygga likvärdiga och högklassiga social- och hälsovårdstjänster och tjänster inom räddningsväsendet, förbättra tillgången till tjänster och tjänsternas tillgänglighet, trygga tillgången på yrkeskunnig arbetskraft, svara på de utmaningar som förändringarna i samhället för med sig, bromsa kostnadsökningen och öka säkerheten. 

Tjugotvå vårdanordnare 

Enligt regeringspropositionen  bildas 21 välfärdsområden som ska ta över de uppgifter inom social- och hälsovården och räddningsväsendet som kommunerna för närvarande ansvarar för. Enligt särlösningen för Nyland ska det bildas fyra välfärdsområden i Nyland.

Helsingfors stad ska fortfarande ansvara för organiseringen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. I Nyland ansvarar dessutom HUS-sammanslutningen för ordnandet av den specialiserade sjukvården. Organiseringsansvaret för hälso- och sjukvården ska fördelas mellan välfärdsområdena i området samt Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen på det sätt som fastställs särskilt i lag och i organiseringsavtalen. 

Räddningsväsendet i välfärdsområdena ska vara en separat sektor som fungerar parallellt med social- och hälsovården. 

Sjukvårdsdistriktens och specialomsorgsdistriktens verksamhet överförs till välfärdsområdena.  Till välfärdsområdena överförs också kurators- och psykologtjänsterna inom elevhälsan. Både välfärdsområden och kommuner ska ansvara för främjandet av välfärd och hälsa. Kommunerna ska ansvara för ordnandet av miljö- och hälsoskyddet.  

Områdesfullmäktige väljs i direkta val

Välfärdsområdenas högsta beslutande organ är områdesfullmäktige, som väljs genom direkt val.  Välfärdsområdets verksamhet leds i enlighet med en strategi för välfärdsområdet som godkänts av områdesfullmäktige, och områdesfullmäktige fattar också besluten om välfärdsområdets organisationsstruktur. 

Anordnarens roll  och  ansvar preciseras 

I propositionen heter det att välfärdsområdet bör ha tillräcklig kompetens, funktionsförmåga och beredskap för ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet i alla situationer, inklusive störningar och exceptionella situationer. Välfärdsområdet ska i sin tjänst ha sådan yrkesutbildad personal och annan personal som verksamheten förutsätter samt i sin besittning ha ändamålsenliga lokaler, utrustning och andra behövliga verksamhetsförutsättningar. Välfärdsområdet ska dessutom ha tillräcklig egen tjänsteproduktion, men för den krävs det inte att överkapacitet upprätthålls.  

I organiseringsansvaret ingår ansvar för lagstadgade uppgifter, beslutsfattande, tillsynen över produktionen, samordningen av tjänster och utövningen av myndigheternas befogenheter. Välfärdsområdet ska också ansvara för bl.a. förebyggande social- och hälsovård, utbildnings- och forskningsverksamhet, beredskap för undantagsförhållanden och störningssituationer samt försörjningsberedskap.

Köpta tjänster och hyrd arbetskraft 

I propositionen preciseras de allmänna förutsättningarna för köpta tjänster inom social- och hälsovården. 

En modell med flera producenter av social- och hälsovårdstjänster ska fortfarande vara möjlig förutsatt att villkoren enligt lagstiftningen beaktas. Av en privat tjänsteproducent får man anskaffa alla sådana tjänster vars anskaffning inte särskilt förbjuds i lag. Servicesedlar ska kunna användas även i fortsättningen vid anskaffning av tjänster. 

Ett välfärdsområde kan på basis av ett avtal anskaffa social- och hälsovårdstjänster för en kund från en privat tjänsteproducent, om det behövs för att uppgifterna ska kunna skötas på ett ändamålsenligt sätt. De tjänster som anskaffas som köpta tjänster ska till innehållet, omfattningen och kvantiteten vara sådana att välfärdsområdet i alla situationer kan fullgöra sitt organiseringsansvar. 

Av privata tjänsteproducenter kan välfärdsområdet inte köpa till exempel uppgifter för fullgörande av organiseringsansvaret eller skötsel av offentliga förvaltningsuppgifter, socialt arbete eller jour dygnet runt inom socialvården eller hälsovården. Välfärdsområdet får dock anlita köpt och inhyrd arbetskraft för att komplettera sin egen personal inom jour dygnet runt.

En producent av köpta tjänster ska uppfylla de villkor som anges i lagen om privat hälso- och sjukvård och i lagen om privat socialservice. Välfärdsområdet ska övervaka både de privata tjänsteproducenterna och deras underleverantörer. De privata tjänsteproducenterna ska dessutom också själva övervaka sina underleverantörer.

I förslaget till införandelag föreskrivs om ogiltiga avtal om köpta tjänster inom social- och hälsovård, om välfärdsområdenas möjlighet att säga upp avtalet samt om privata tjänsteproducenters möjlighet att få ersättning.

Statlig styrning 

Processen för styrningen av välfärdsområdena ska vara kontinuerlig och interaktiv. Styrningen av välfärdsområdena ska vara strategisk och riktas till de områden som är centrala med tanke på organiseringen av uppgifterna och tryggandet av finansieringen.  

Enligt förslaget ska statsrådet vart fjärde år fastställa strategiska mål för social- och hälsovården och räddningsväsendet. 

Social- och hälsovårdsministeriet, inrikesministeriet och finansministeriet ska årligen föra förhandlingar med varje välfärdsområde för att följa upp, utvärdera och styra ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet i välfärdsområdet på en strategisk nivå. 

Finansieringen av välfärdsområdena

Med social- och hälsovårdsreformen strävar man också efter att dämpa kostnadsökningen inom den offentliga ekonomin med hjälp av den föreslagna finansieringsmodellen. Vid stora reformer föranleder å andra sidan också ändringarna i sig betydande kostnader. Om man beaktar alla ändringskostnader kommer reformen att försvaga balansen i de offentliga finanserna under 2020-talet, men efter det börjar kostnaderna minska. 

Välfärdsområdenas verksamhet finansieras huvudsakligen med statlig finansiering och delvis med kundavgifter som tas ut av de som använder tjänsterna. 

Finansieringen av välfärdsområdena är allmän finansiering. Den fördelas mellan välfärdsområdena på basis av kalkylerade faktorer som beskriver servicebehovet och omgivningsfaktorerna i fråga om uppgifterna inom social- och hälsovården och räddningsväsendet. 

När finansieringsansvaret överförs från kommunerna på staten, måste statens inkomster ökas och kommunernas inkomster minskas i motsvarighet till överföringen. Kommunerna åläggs att sänka kommunalskatten för att det totala skatteuttaget inte ska öka. Minskningen av kommunalskatten uppgår till 13,26 procentenheter i samtliga kommuner.

Även kommunernas andel av samfundsskatteintäkterna sänks, och statens andel ökas i motsvarande grad. De ändringar som gäller beskattningen genomförs så neutralt som möjligt för de skattskyldiga. Ändringar i skattestrukturen får inte medföra åtstramningar i beskattningen då de träder i kraft.

Välfärdsområdet ska i princip inte ha rätt att ta upp långfristiga lån. Ett välfärdsområde kan dock inom ramen för en lånefullmakt som statsrådet beviljar ta upp lån för finansiering av investeringar. Dessutom föreskrivs det om möjligheten att bevilja tilläggslån för brådskande och nödvändiga investeringar. 

Ordnandet av räddningsväsendet

Enligt regeringspropositionen ska räddningsväsendet i framtiden organiseras av välfärdsområdena och Helsingfors stad, som likaså ansvarar för ordnandet av social- och hälsovården inom sina områden.

Räddningsverken kan fortfarande producera prehospital akutsjukvård för hälso- och sjukvården. För närvarande sköter räddningsverken ca 500 000 uppdrag inom brådskande prehospital akutsjukvård årligen. Räddningsväsendet ska dock även i fortsättningen vara en separat sektor som fungerar parallellt med social- och hälsovårdsväsendet.

Inrikesministeriets pressmeddelande.
 

Personalöverföringar 

Reformen innebär stora organisatoriska förändringar och förändringar i sättet att ordna tjänster. Dessa förändringar påverkar i hög grad personalens uppgifter och placering.

Genom överlåtelse av rörelse övergår cirka 172 900 personer från 332 kommuner eller samkommuner till anställning hos välfärdsområdena år 2023. Utifrån statistiken för 2018 uppskattas arbetskraftskostnaderna för de anställda som reformen inbegriper vara cirka 10,7 miljarder euro om året, dvs. ungefär 52 procent av kommunernas och samkommunernas alla arbetskraftskostnader.

Personalen inom kommunernas och samkommunernas social- och hälsovård och räddningsväsende överförs med sina uppgifter i sin helhet i anställning hos välfärdsområdena. Dessutom övergår kuratorerna och psykologerna inom elev- och studerandevården från kommunernas undervisningsväsende till välfärdsområdet.

I fråga om kommunernas gemensamma stödtjänster övergår en arbetstagare i anställning hos välfärdsområdet om minst hälften av dennes nuvarande arbetsuppgifter gäller kommunal social- eller hälsovård eller räddningstjänsten. Personalen överförs i enlighet med principerna för överlåtelse av rörelse som s.k. gamla arbetstagare och behåller de rättigheter och skyldigheter som arbetsavtals- eller tjänsteförhållandet medför vid tidpunkten för överföringen.  

Överföring av tillgångs- och skuldposter

Samkommunerna för sjukvårdsdistrikten och specialomsorgsdistrikten överförs till välfärdsområdena jämte tillgångar och skulder. Utan någon ersättning överförs till välfärdsområdena från kommuner och övriga samkommuner lös egendom som används av social- och hälsovården och räddningsväsendet samt avtal och semesterlöneskuld för den personal som överförs. 

Välfärdsområdet hyr de lokaler för social- och hälsovård och räddningsväsende som blir kvar i kommunernas ägo under en övergångsperiod på tre år, som välfärdsområdet kan förlänga med ett extra år. För skulder som överförs från sjukvårdsdistrikten och specialomsorgsdistrikten till välfärdsområdena beviljas statsborgen, vilket tryggar borgenärernas ställning och bevarar lånen i nollriskklassen. Överföringarna genomförs på basis av utredningar som kommunerna och samkommunerna gjort.

Egendomsarrangemangen kan medföra kostnader för kommunerna som kommunerna inte själva kan påverka. Därför innehåller propositionen den reglering om kompensation som grundlagsutskottet förutsätter. E

Tidtabell – en del av lagarna  i kraft  2021

De välfärdsområden som avses i regeringspropositionen inrättas så fort som möjligt efter att införandelagen har trätt i kraft. Regeringen föreslår att lagen ska stadfästas den 1 juli 2021. HUS-sammanslutningen bildas genom godkännande av grundavtalet. Det första välfärdsområdesvalet förrättas i början av 2022. Välfärdsområdesvalet ska inte gälla Helsingfors stads invånare. 

I det första skedet bereder välfärdsområdenas temporära förvaltning och, när det välfärdsområdesfullmäktige som valts efter välfärdsområdesvalet inlett sin verksamhet, välfärdsområdena organiseringen av verksamheten och personal- och egendomsöverföringarna tillsammans med kommunerna och samkommunerna.

Läs mera

Här är Social- och hälsovårdsministeriets pressmeddelande i sin helhet. 

Inrikesministeriets pressmeddelande om reformen.