Jukka-Pekka Ujula om vårdreformen: Handlar om mer än vården, men regeringen erkänner det inte

Jukka-Pekka Ujula säger att vårdreformen, om den blir av, understryker vikten av att se över kommunernas uppgifter. Enontekis kan inte förväntas ha samma ansvar som Helsingfors.
Jukka-Pekka Ujula säger att vårdreformen, om den blir av, understryker vikten av att se över kommunernas uppgifter. Enontekis kan inte förväntas ha samma ansvar som Helsingfors. (Borgå stad)
7.12.2020

Borgås stadsdirektör säger att det finns stora obesvarade frågor i förslaget om social- och hälsovårdsreformen.

Missvisande, ovisst och farligt. Borgås stadsdirektör Jukka-Pekka Ujula säger att regeringens reformförslag handlar om mera än social- och hälsovård, att reformens konsekvenser är okända och att den är oåterkallelig om den godkänns.

Utgående från regeringens förslag ser det ut som om det nya välfärdsområdet Östra Nyland kommer att få mera pengar, jämfört med dagsläget. Däremot hör Borgå stad till förlorarna, trots att staden, enligt Ujula, i dagsläget producerar social- och hälsovårdstjänster på ett effektivt sätt.

– När regeringen vill satsa på regionen, genom att skära i våra statsandelar, leder det till sparåtgärder i Borgå. Det är svårt att kalkylera vem som är vinnare och förlorare här. Jag litar inte alls på att Östra Nyland vinner på det här. Man måste tänka på helheten, tiotals år framåt, och det ser inte alls bra ut.

Finansieringsmodellen är hopplös, men också reformens ansvarsfördelning är långt ifrån optimal. Nu flyttas ansvaret för vården till välfärdsområdena, men det motsatta borde vara möjligt, säger Ujula. Städer med tillräckliga resurser borde tillåtas förvalta och organisera.

– Det är missvisande att kalla Östra Nyland för en vinnare om man tar pengar av Borgå och Sibbo och ger till välfärdsområdet, fortsätter Ujula. Det finns kommuner i Östra Nyland som behöver en större satsning men om största delen tas från Borgå och Sibbo, och vi måste spara på det som blir kvar – dagvård, skola, kommunalteknik och så vidare – så finns det ingen uppfattning om hur helheten fungerar.

Frågan om kommunernas framtid är öppen

Ujula säger att en obesvarad fråga hänger över reformen, nämligen vilken nytta en ny förvaltningsnivå, alltså välfärdsområdena, har. Han förstår den politiska aspekten, att partierna lovat varandra saker, och att det finns områden i Finland som behöver extra finansiering.

– Men skulle det inte vara bättre att föra över resurser från södra till norra Finland då, utan att skapa en ny förvaltningsnivå? Om man gör en så här stor förvaltningsreform, som berör allt, inte bara vården, så måste det göras mångsidigare, bättre kalkylerat.

Ujulas poäng är att vårdreformen påverkar kommunala verksamheter som redan nu är för splittrade. Grundskolan, vattentjänster och kommunernas markanvändning drivs runt om i landet av små enheter. Vårdreformen löser inte det här problemet, men påverkar kommunernas möjligheter att upprätthålla servicen.

Social- och hälsovårdsreformen ångar på. Liksom tidigare reformförsök kantas också denna av oro och kritik. Samtidigt är de flesta eniga om att ojämlikheter inom vården måste åtgärdas. Men hur skapa något nytt utan att rasera fungerande modeller? Och vad handlar kritiken om? Kommuntorget låter bland annat patienter, stadsdirektörer och vårddirektörer komma till tals inför riksdagens behandling av reformen, som inleds den 8 december.

 

Också möjligheten att investera på det sätt som tillväxten kräver minskar. Skatteintäkter försvinner medan skulderna och investeringsbehovet kvarstår, säger Ujula, som tycker att man måste erkänna att det finns risker med reformen.

– Det är en farlig situation. Om reformen genomförs och det om några år börjar gå illa så kan man inte backa tillbaka. Har alla riskbedömningar gjorts? Om man läser lagförslaget så väcks frågor om kommunernas framtid. Kommunerna behövs, men vad ska de göra, vilket inflytande kommer de att ha och vad betyder det för kommuninvånarna? Detta är fortfarande öppet.

Kommunerna kan inte ha samma ansvar

Den ojämlika situationen på kommunfältet, som regeringen försöker lösa för social- och hälsovårdens del, men som gäller fler kommunala uppgifter än så, flyttar beslutsfattandet längre bort från Borgåborna, säger Ujula.

Vad som krävs är en lösning på kommunernas strukturella problem, det vill säga att kommunernas uppgifter och ansvar ses över. Enontekis kan inte ha ansvar för samma uppgifter som Helsingfors, säger Ujula, men det erkänns inte i den nuvarande lagstiftningen.

– Om vi vill behålla kommunstrukturerna måste vi skilja på olika plikter och ansvar. Om den här reformen förverkligas så kommer den frågan tydligare fram.

Ujula vet inte om reformförslaget kommer att godkännas, men han hoppas på en bred insikt om att förslaget innehåller stora obesvarade frågor. Givet att det handlar om den största förvaltningsreform i det självständiga Finlands historia hoppas han nu på en ordentlig debatt. Det är illa nog att kommunerna inte var inkluderade i beredningen av reformen.

– Kommunerna har trots allt skött det här i 150 år. De har kunskapen, viljan och erfarenheten. Det kan inte räcka med några textrader i ett regeringsprogram, och så går man vidare med det. För mig som tjänsteman är det viktigt att jag övertygas om att reformen leder till något som är bättre än det nuvarande systemet, ur kommuninvånarnas, patienternas och vetenskapens synvinkel. Det har regeringen misslyckats med.