”Vi i Östnyland måste gadda ihop oss”

 Tom Liljestrand (SFP), Arja Isotalo (SDP), Juha Karvonen (Saml.) och Mia Heijnsbroek-Wirén (SFP) är förtroendevalda i Lovisa där antalet fullmäktigeplatser minskar från 59-35. Foto: Henri Salonen.
Tom Liljestrand (SFP), Arja Isotalo (SDP), Juha Karvonen (Saml.) och Mia Heijnsbroek-Wirén (SFP) är förtroendevalda i Lovisa där antalet fullmäktigeplatser minskar från 59-35. Foto: Henri Salonen.
17.2.2017

Fullmäktige i Lovisa har varit rekordstort för att garantera de tidigare kommunernas inflytande. Nu krymper fullmäktige med nästan hälften. Samtidigt finns en oro för att regionen inte ska få sin röst hörd i jättelandskapet Nyland. Lovisapolitikerna har redan kavlat upp ärmarna och inlett ett samarbete med övriga Östnyland. – Vi måste gadda ihop oss, säger Mia Heijnsbroek-Wirén, styrelseordförande i Lovisa.

Kolla in vår grafik över fullmäktigestorlekar:  Fullmäktige blir mindre i var tredje kommun – se läget i din kommun

Den iskalla vinden nyper oss i kinderna och huttrande kliver vi in i det rosa, anrika rådhuset i hjärtat av Lovisa. Vi slår oss ned under kristallkronorna i mötesrummet där vi har stämt träff med stadens toppolitiker. Det är sju år sedan nuvarande Lovisa stad bildades genom fusion med Liljendal, Pernå och Strömfors kommuner. Utgångsläget var då ett helt annat. Regeringen ville med kommunreformen skapa livskraftiga och större kommuner. Istället står vi nu inför en vård- och landskapsreform.

– Under resans lopp har jag funderat på vad vi fått ut av fusionen, någon egentlig ekonomisk nytta har vi inte haft. Vi har inte lyckats med målsättningen om att uppnå en effektivisering. Servicen i de gamla kommunerna har minskat, men å andra sidan har vi fått mer kunskap och starkare muskler inom vården, säger SFP:s Mia Heijnsbroek-Wirén, ordförande för stadsstyrelsen i Lovisa och tidigare Pernåbo.

Foto: Henri Salonen

När man nu vet vad landskapsreformen innebär borde Lovisa vara ännu bättre på att samarbeta över kommungränserna, anser Heijnsbroek-Wirén.

– Lovisas röst kommer inte att bli hörd i landskapet.

Partikollegan Tom Liljestrand, viceordförande för fullmäktige, och från forna Liljendal instämmer.

– Med facit på hand kunde vi kanske ha fortsatt som självständiga. Vi har förlorat när det kommer till identitet och service, men samtidigt har infrastrukturen förbättrats och vi har gjort fler investeringar. Och vi har lyckats hålla kvar och satsa på byskolorna, säger Liljestrand.

Det har varit en utmaning att sammanjämka de olika kulturerna inom beslutsfattandet i de tidigare kommunerna.

– Det var regeringens vilja att vi skulle gå samman. Vi har jobbat hårt för det gemensamma goda och har också hittat mycket gott, trots att allting inte tillfredsställer alla. Vi lär oss fortfarande, säger fullmäktigeordförande Arja Isotalo (SDP).

Samlingspartiets Juha Karvonen från tidigare Pernå anser däremot att samgången stärkt hela området.

– Alla byar fick sina representanter.

Sedan fusionen har Lovisa haft extra många fullmäktigeledamöter (59) för att garantera att beslutsfattare från alla de gamla kommunerna blev invalda. Enligt den nya kommunallagen är antalet fullmäktigeledamöter inte längre direkt kopplat till kommunens invånarantal. Minsta möjliga fullmäktige är 13 ledamöter i en kommun med färre än 5 000 invånare och största möjliga är 79 ledamöter i en kommun med över en halv miljon invånare.

Som en följd av nya kommunallagen har var tredje kommun valt att krympa sina fullmäktige. Lovisa minskar med hela 24 platser efter kommunalvalet, varefter 35 platser återstår.

– Då vi byggde upp den nya kommunen var det säkert rättvist med 59 platser i fullmäktige, men efter sju år upplever jag det som alldeles för stort och klumpigt. Vi når inte våra målsättningar. Vi behöver ett fungerande Lovisa som servar alla kommuninvånarna och måste också söka samarbete utöver gränserna.

I byarna röstar man flitigt

Det finns en viss oro för att alla stadsdelar inte ska bli representerade när antalet platser krymper. Å andra sidan finns det i byarna en stark tradition att rösta flitigt. Heijnsbroek-Wirén tror att den traditionen fortsätter vara stark och att byarna också framledes kommer att vara representerade. För SFP betyder ett mindre fullmäktige tio platser färre.

– Det krävs mer av kandidatuppställningen, det får inte bli för många kandidater från vissa håll, säger Liljestrand.

Eftersom ni ändå nu är en och samma kommun och fått ”öva er” på att vara det i sju år, spelar det längre någon roll vilken del av staden kandidaterna kommer ifrån?

Foto: Henri Salonen

– Det borde inte få göra det, men visst har det fortfarande betydelse. Alla borde tänka att vi representerar en och samma stad, säger Karvonen.

De övriga nickar instämmande.

– Jag tror att kommuninvånarens delaktighet och intresse för beslutfattandet ökar om invånaren kan identifiera sig med och känna att han eller hon har förtroende för och kan hålla kontakten med beslutsfattaren. Många är rädda för att mista kontakten om de inte får in någon av de egna. Men vi måste så klart tänka på helheten, säger Heijnsbroek-Wirén.

– I och med att platserna blir färre ökar ansvaret hos de invalda, säger Liljestrand.

Minimiantalet ledamöter i en stad av Lovisas storlek har varit 27.

– Ur demokratisynvinkel är det stor skillnad mellan 27 och 35 platser. 35 ger bättre möjligheter för mindre partier att komma in, säger Heijnsbroek-Wirén.

SDP som är det näst största partiet efter SFP har flaggat för 43 platser för att stärka demokratin.

– Då hade vi fått fler platser. Det blev en ordentlig smäll, men vi får leva med det, säger Isotalo.

Samtidigt ska också antalet nämnder minska.

– I fullmäktige görs stora beslut, i nämnderna de små. Nu har det emellanåt varit lite tvärtom, och onödigt mycket teater i nämnderna, säger Karvonen.

Det verkar ändå råda en samstämmighet i mångt och mycket oavsett partitillhörighet. Hur skapar man vi-andan i en sammanslagen kommun?

– Vi är politisk ense om de stora frågorna, säger Liljestrand.

Isotalo menar att det handlar om att man diskuterar ärligt med varandra, medan Karvonen tror det handlar om att alla känner alla.

– Jag känner mig mer som en kommuninvånare än en politiker. Som jag ser det är vi mer som en stor familj, men under kommunalvalet måste man välja partitillhörighet, säger Karvonen.

– Å andra sidan kan man också bli överraskad ibland då man tror allt är klappat och klart. I fullmäktige har det också förekommit fult spel. Alla har haft utmaningar med att förankra den goda andan i sina egna partier, säger Heijnsbroek-Wirén.

Lovisa en droppe i ett  jättelandskap

Ett gemensamt bekymmer är den mastodonta vård- och landskapsreformen. Hur ska lilla Lovisa med sina dryga 15 000 invånare hävda sig i jättelandskapet Nyland? Att få in en egen representant från Lovisa blir hart när omöjligt. Av 99 fullmäktigeledamöter i landskapet uppskattas 78-80 komma från metropolen.

– Vi har redan börjat förbereda oss genom att stärka samarbetet inom östra Nyland, säger Isotalo.

Karvonen ser det som att partierna i Lovisa borde bli bättre på att lita på varandra. Han anser att det viktigaste är att hitta starka kandidater.

– Själva partitillhörigheten ska inte spela så stor roll bara vi tillsammans hittar en stark kandidat.

Enligt Mia Heijnsbroek-Wirén som är ordförande för SFP:s krets i Nyland borde SFP i Lovisa vaska fram sju kandidater för landskapsvalet.

– Vi måste gadda ihop oss. Det blir inte mycket att säga till om när det gäller vården i framtiden. Det finns chanser att få en kandidat invald i öst och väst. Landskapsvalet kommer att te sig som ett riksdagsval. I riksdagsvalet brukar SFP vaska fram 35 kandidater, nu ska partiet hitta 147 kandidater. Å andra sidan är SFP starkt i alla de östnyländska kommunerna, säger Heijnsbroek-Wirén.

Hon tycker det är fegt och dumt av partierna att ställa upp riksdagsledamöter som kandidater i landskapsvalet.

– Det är ett omöjligt uppdrag att sköta förtroendeuppdrag både i riksdagen och i landskapet.

Nu gäller det ändå att fortsätta bygga upp Lovisa och för det krävs tuffare tag och mod.

– I vår stadsstrategi har vi slagit fast att vi ska ta ett modigare grepp. Det har funnits ett motstånd mot investeringar och utveckling. Man har inte velat se och göra sådant som skulle gagna utvecklingen, säger Liljestrand.

Av kommunens framtida uppgifter kommer utbildningen att vara den största.

– Vi vill vara en människonära kommun som satsar på småbarnsfostran och grundskolan. För att kunna finansiera ett dyrare skolnät måste vi våga satsa på en livskraftigare stad. Vi måste också bli bättre på att marknadsföra vilken bra stad Lovisa är att bo i och besöka, säger Heijnsbroek-Wirén.

HÅLL KOLL PÅ KOMMUNSEKTORN.
Beställ Kommuntorgets nyhetsbrev här