Lena Langlet, SKR: Kommunerna måste ta tag i svåra frågor – i tid

Lena Langlet säger att det behövs en neutral part som leder medborgardialogen, till exempel någon från en annan kommun än den berörda. Deltagarna får inte få intrycket att kommunen redan bestämt sig eller att man i arbetet med att hitta en lösning redan tagit någons parti.
Lena Langlet säger att det behövs en neutral part som leder medborgardialogen, till exempel någon från en annan kommun än den berörda. Deltagarna får inte få intrycket att kommunen redan bestämt sig eller att man i arbetet med att hitta en lösning redan tagit någons parti. (SKR)
8.9.2021

Människor pratar gärna om svåra frågor, bara de får ett respektfullt mottagande, säger SKR:s Lena Langlet, som berättar om medborgardialog på Kommunmarknaden.

Kommuner begår ibland misstaget att försöka gömma svåra frågor och beslut bakom lyckta dörrar, när de istället borde öppna upp frågorna och föra en dialog med kommuninvånarna om möjliga lösningar.

Det säger Lena Langlet, chef för demokratisektionen på Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, och projektledare för medborgardialog i komplexa frågor. Under Kommunförbundets kommunmarknad föreläser hon om konflikthantering i kommunerna.

Utöver att våga diskutera lösningar på komplexa problem måste kommunerna se till att involvera invånarna i tid, fortsätter Langlet. En förhalad process leder till låsta positioner.

– I det skedet hjälper det inte längre att föra fram fakta, för det finns så mycket känslor med. Dialogen och samarbetet måste inledas tidigt.

Ett tredje misstag som kommuner begår är att se potentiella tvistefrön som sakfrågor. Det är de inte, säger Langlet. Känslor, värderingar och personliga erfarenheter påverkar och det behövs ett förberedande arbete som tar fram allt vad en fråga kan innehålla.

Hårda och mjuka frågor

År 2008 började SKR tillsammans med Göteborgs universitet ta fram en modell för modborgardialog i komplexa frågor som förtroendevalda hade problem att hantera. Senare anslöt sig också Uppsala universitet.

Langlet kategoriserar frågorna som ”hårda” respektive ”mjuka”. De förra handlar om beslut som rör till exempel nedläggningen av skolor och byggandet av infrastruktur och vindkraft. De senare rör sådant som gängkriminalitet, utanförskap och integration.

Intryck tog man av länder som USA, Tyskland, Spanien, England och Frankrike – som har medling på olika nivåer mellan olika samhällsgrupper och mellan kommuner och invånare – som sedan ledde till en modell anpassad för svenska förhållanden.

– Modellen skiljer sig från vanliga medborgardialoger. Vi börjar inifrån, genom att titta på vad det är som gör frågan komplex, på vilka de olika åsikterna är och på vad som gjorts tidigare i den. Nästa steg är en perspektivinsamling. Man kan nämligen inte bara föra samman människor med olika åsikter utan att först förstå deras perspektiv. Som sagt handlar det ofta om mera än sakfrågan. Det handlar om vad som påverkar ditt perspektiv, så vi gör så många intervjuer som möjligt och dessa utmynnar sedan i en rapport där olika perspektiv presenteras. Sedan skapar vi möten och dialoger för att få fram hanterbara lösningar, men också frågor att jobba vidare med.

Målet inte att alla ska tycka lika

De första processerna i modellen ofta avslöjar ett misstroende mot kommunen, säger Langlet. Invånare upplever att de behandlats orättvist tidigare och att det kommer att ske igen. Därmed handlar modellen också om att bygga ett förtroende mellan invånarna och kommunen.

Gör misstron det svårt att engagera folk i dialogen?

– Människor vill ofta prata om svåra frågor men de vill att andra ska respektera deras åsikter, inte döma dem. Det är inte alltid lätt att borra djupt i problematiken. Men den svåraste gruppen att engagera är den som upplever att den inte berörs av ett problem. De behövs förstås också, för att tillföra den stora allmänhetens perspektiv.

Trenden, åtminstone på sociala medier, tycks vara att den öppenhet som behövs för en dialog håller på att försvinna. Har ni märkt av det?

– Jag tycker inte det. Perspektivinsamlingen, där vi träffar enskilda personer eller grupper, visar på en öppenhet, att man vill prata om problematiken. Där får man tycka som man vill. Sedan är vår erfarenhet att när människor möts öga mot öga så är man mer respektfull än på sociala medier, där vi ser ett ökat hot och hat mot förtroendevalda.

Langlet säger att ett lyckat utfall av medborgardialogen inte är att alla ska tycka likadant i en fråga. Framgång handlar snarare om att en kommun vågar ta en fråga till diskussion och att det finns en förståelse för varför svåra beslut, till exempel att lägga ner en skola, måste tas. Det betyder inte att invånarna gillar beslutet.

Lena Langlet föreläser med Martin Sande under rubriken ”Konflikthantering – komplexa frågor kräver nya sätt att arbeta i kommunen” på Kommunmarknaden 16.9 klockan 10.30. Evenemanget är digitalt och gratis men kräver förhandsanmälan.

Läs mera om programmet och hur du anmäler dig till Kommunmarknaden här.