"Ideologiskt långt från regeringen"

Solen gassar intensivt vid Villa Hagasund snett mittemot riksdagen. Hit, till kaféet, drar sig riksdagsledamot Carl Haglund (SFP) gärna undan när han behöver prata ostört. Förutom den anrika miljön lockar kaféets glutenfria sortiment. Rollen i oppositionen är ny och har tagit tid att smälta.

– Oppositionsrollen känns både rätt och fel. Det känns ovant att inte ha maximal möjlighet att på­verka, men samtidigt är den nya regeringen ideologiskt så långt ifrån oss i många frågor, att jag inte skulle känna mig bekväm att sitta med, säger Haglund.

Nu i efterhand är det lätt att se tillbaka på allt som gick snett under den förra regeringen. Man var för optimistisk vad den eko­nomiska situationen beträffar.

Politiken löser inte allt

– Man förväntade sig att ekono­min skulle förändra sig delvis av sig själv, som en form av kon­junkturförändring. Det har också funnits en övertro att man med politiska beslut kan fixa saker. Poängen är att arbetsmarknads­parterna har ett betydligt större ansvar.

Haglund tycker ändå den nya regeringen har tagit lärdom av de utmaningar som fanns under den förra valperioden. Han kom­mer med tre råd till den nya re­geringen: Acceptera de siffror som ges också om de är krassa, tvinga arbetsmarknaden att del­ta – vilket regeringen nu försökt, avreglera samhället– nya jobb skapas inom den privata sektorn på privata initiativ.

Haglund tycker att Sipilä var ute i rätt ärende med sitt för­sök att med ett samhällsfördrag tvinga fram de förändringar som behövs på arbetsmarknaden. Han är besviken över att samhällsför­draget strandade.

Finland kommer inte att lyfta från det träsk vi befin­ner oss i om folk vänder sig inåt, kan färre språk och inte vill ta emot ut­länningar.

– Nu måste regering och riks­dag gå vidare med arbetsmark­nadsförändringarna utan tre­partsöverenskommelse.

Det är logiskt att fördela skat­tebördan enligt dem som tjänar mest, anser Haglund, men påpe­kar samtidigt att den förra reger­ingen redan de facto skärpte så gott som alla skatter för högin­komsttagarna.

– Nu har vi istället sett en skatteflykt till Portugal. Vi hör redan till de länder med den högsta skattegraden i världen.

Måste jobba mera

Precis som Sipilä tycker Haglund att finländarna på sikt helt enkelt måste jobba mera för den lön de har och att vi måste vara mer återhållsamma med löneförhöj­ningar.

Finland kommer inte att lyfta från det träsk vi befin­ner oss i om folk vänder sig inåt, kan färre språk och inte vill ta emot ut­länningar.

Haglund säger att Finlands ekonomiska problem delvis hör ihop med att vi fastnat i en ond spiral av mollstämdhet, vilket syns i att folk inte vågar ta ini­tiativ och inte har en framtids­tro. Han lyfter ändå fram ett par svenskspråkiga områden som undantag, nämligen Åland och Österbotten.

Måste våga ta risker

– Här ser man en blomstrande företagsamhet med låga arbets­löshetssiffror och en rätt positiv ekonomisk utveckling. Om det i genomsnitt gick lika bra ekono­miskt som i det svenskspråki­ga Österbotten skulle vi inte ha några ekonomiska problem att tala om i det här landet.

Haglund menar att det delvis handlar om en inställningsfråga.

– Det finns en väldigt stark entreprenörsanda i Österbot­ten. Man vågar ta risker och är mer internationellt inriktad än på många andra håll i landet och ser att världen är större än Fin­land. De dynamiska ekonomier­na i världen bygger på invand­ring och ekonomisk tillväxt.

Den monokultur som en del i riksdagen förespråkar och som nyligen aktualiserats ser Hag­lund som totalt främmande.

– Framför allt är det osolida­riskt att inte ta emot flyktingar men också nationalekonomiskt helt galet. Vi ska inte se flyk­tingarna och invandrarna som en börda utan som en möjlighet. Det är ofta frågan om utbildade människor som är redo att jobba hårt för att få en bättre framtid.

Fördela flyktingar jämnare!

Det finns stora variationer i hur kommunerna idag uppfyller sitt ansvar när det gäller att ta emot flyktingar. Endast omkring en fjärdedel av Finlands kommu­ner tar i dagsläge emot flykting­ar. Haglund anser att alla kom­muner måste ta emot fler flyk­tingar enligt sin ekonomi och storlek. Han tycker det är ga­let att en del kommuner bär ett stort ansvar medan andra inte tar emot flyktingar överhuvud­taget.

– Staten bör se till att flyk­tingarna fördelas mer jämlikt över hela landet. Den så kallade bördan som kommunerna måste bära efter att ha tagit emot flyk­tingar är ett kortsiktigt tillstånd.

Som exempel nämner Hag­lund Närpes – en av de kommu­ner med lägst arbetslöshet i he­la landet. Samtidigt hör När­pes också till de som tagit emot flyktingar och satsat på arbets­kraftsinvandring.

– De har lyckats sysselsät­ta flyktingarna och har förut­om att de visat solidaritet också gjort flyktingfrågan till en eko­nomisk möjlighet. Jag ser ing­en orsak till att inte andra kom­muner skulle klara av det, säger Haglund.

Staten borde enligt Haglund absolut ta emot fler asylsökande och flyktingar och allokera dem enligt kommunernas storlek och ekonomiska situation. Enligt Haglund finns det enbart poli­tiska hinder.

Stifta flyktinglag!

– Det är bara att stifta en sådan lag som möjliggör det. I slutän­dan är det endast fråga om po­litisk vilja. Många kommuner skulle må kulturellt bra av att ta emot flyktingar. Vi behöver flyk­tingarna också med tanke på de­mografin. Många kommuner li­der av en enorm avfolkning och skulle må bra av ett tillskott av yngre invånare, säger Haglund.

Många absurda element

Enligt det nuvarande systemet har kommunerna rätt att väl­ja vilket land flyktingarna de tar emot kommer från. Haglund ser detta som problematiskt.

– Det finns många absurda ele­ment i det nuvarande systemet.

Närpes stad har formellt in­te tagit emot flyktingar mel­lan 2002 och 2013 men andelen med annat modersmål har ändå fortsatt stiga. Det beror på kraf­tig arbetskraftsinvandring då man rekryterat släktingar till de flyktingar som kommit till När­pes.

Närpes var bland de första landsortskommunerna som tog emot flyktingar 1988 och har även därefter bland annat tagit emot flyktingar från före detta Jugoslavien och Sudan.

Centerns makt ökar

Långdansen kring hur vårdrefor­men ska drivas igenom går vidare. Haglund motsätter sig den land­skapsmodell som Centern dri­ver och som man enats om i reger­ingsförhandlingarna. Han anser att den är avsedd för att maximera Centerns egen politiska makt.

– Det är bara att ta en kar­ta så ser man hur stor centerns makt kommer att bli efter refor­men ifall den genomförs som re­geringen tänkt sig. Det är uppen­bart att de kommer att styra över vården på de flesta håll. Också Sannfinländarna gynnas av en sådan modell. Man borde utgå ifrån vad som är bäst för den en­skilda invånaren, inte ifrån vad som är bäst för förvaltningen el­ler politikerna.

Haglund ifrågasätter också vilken kommunernas uppgift blir ifall landskapsmodellen drivs igenom.

– Då har vi kommunfullmäk­tige som inte snart fattar beslut om mer än 30 procent av budge­ten. Då får vi ett demokratipro­blem. Kommunerna har alltid haft en central uppgift i att upp­rätthålla välfärden i Finland. Det här vill Centern förändra trots att de inte riktigt kunnat medge det.

Då får vi ett de­mokrati­problem. Kommu­nerna har alltid haft en central uppgift i att upp­rätthålla välfärden i Finland. Det här vill Centern förändra trots att de inte rik­tigt kun­nat medge det.

Sfp förespråkar en vårdmodell som påminner om den svenska. Den bygger på valfrihet för al­la oavsett socioekonomisk bak­grund.

– Idag har vi alltför många pa­rallella system som både är fi­nansiellt ineffektiva och byråkra­tiska. Vi behöver ett system där varje kommuninvånare kan välja mellan privat och kommunal ser­vice och där den offentliga sek­torn precis som idag står för vår­den, säger Haglund.

Han är bekymrad över hur den svenska servicen i fortsätt­ningen ska kunna garanteras i de tvåspråkiga kommunerna.

– Regeringen måste i ett till­räckligt tidigt skede bedöma på vilket sätt den svenska servi­cen ska tryggas. Jag är bekymrad över huruvida det finns politisk vilja att göra det och inse att det kräver särlösningar.

Ett annat orosmoln är huru­vida det regionala experimentet med slopad svenskundervisning drivs igenom.

– Det är galet att börja expe­rimentera med ett fundament i vår nation. Svenskan och rys­kan står inte i motsatsförhållan­de till varandra. Lagen möjliggör dessutom redan idag ryskunder­visning utöver svenskan. Inte en enda kommun har infört det, vil­ket vittnar om att det inte hand­lar om någon enorm efterfrågan.

Haglund tycker också att det är ogenomtänkt att man utgår ifrån att ungdomarna ska bo kvar i hemkommunen livet ut, då det finns undersökningar som vi­sar att så inte är fallet.

– Jag utgår ifrån att experi­mentet måste genomgå grund­lagsenlig prövning och att man kommer att ställa noggranna randvillkor. Men visst finns ris­ken för att det drivs igenom pre­cis som man gjorde med svensk­an i studentskrivningarna. Fin­land kommer inte att lyfta från det träsk vi befinner oss i om folk vänder sig inåt, kan färre språk och inte vill ta emot utlänningar.

Vilka är Sfp:s möjligheter att påverka i opposition?

– Det har preliminärt utlovats en parlamentarisk grupp som ska fundera över de här frågor­na. Där ska vi förstås påverka. Vår nya tankesmedja har börjat jobba med modeller som ska trygga den svenska servicen som vi kommer att servera regeringen. Men det är klart att det är en utmaning.