Fem val ställer nya krav – så här tycker experterna

5.1.2016

Hur klarar vi av fem val i framtiden? Får vi riktiga superpolitiker som besluter på flera nivåer? Då den stora reformen är klar har vi kommunalval och nya områdesval men också riksdags-, president- och EU-val. Kommuntorget har rett ut nyckelfrågorna tillsammans med fyra experter. 

Kommuntorget har intervjuat Kommunförbundets forskningschef Marianne Pekola-Sjöblom, Kaija Majoinen som är forsknings- och utvecklingsdirektör vid Kommunförbundet, Kimmo Grönlund, professor i statskunskap vid Åbo Akademi och Siv Sandberg, forskare i offentlig förvaltning vid Åbo Akademi.

1. Kan samma person kandidera i kommunal-, områdes-, riksdags- och EU-val? Eller ska det begränsas till två, som i många europeiska länder?

Marianne Pekola-Sjöblom: – Vi har inte råd med ytterligare ett separat val. Det första områdesvalet kanske kan kombineras med presidentvalet 2018. I framtiden tror jag att det vore vettigast att kombinera kommunalval och områdesval. I teorin kunde man tänka att en kandidat kan ställa upp i alla val, men om valen hålls samtidigt blir det krångligare. Riskerna är: kan man skilja åt rollerna och hur hinner man med alla uppdrag? Personligen tycker jag att man kunde begränsa deltagandet till två organ. Partierna vill knappast ändå att man inför begränsningar eftersom man inte vill förlora makt. Vi bygger upp ett system som inte finns någon annanstans.

Pekola-Sjöblom Marianne
Marianne Pekola-Sjöblom

Kaija Majoinen: ­– Det naturliga är att kommunal- och områdesvalen hålls samtidigt. Men kommunalvalet infaller redan april 2017, och man kommer inte att hinna ordna det första områdesvalet tills dess. Troligen ordnas separat val hösten 2017 eller i början av 2018. Problemet med att ställa upp som kandidat för flera förtroendeuppdrag är att arbetet blir allt mer krävande och svårare. Om man begränsar deltagandet har de förtroendevalda bättre möjlighet att koncentrera sig, å andra sidan är det en demokratisk rättighet att ställa upp som kandidat.

Kimmo Grönlund: ­– Vi har ju väldigt många val. Det vore naturligt att hålla regional- och kommunalval samtidigt, när det gäller funktioner är de väldigt lika. Om man vill minska på antalet val, kunde det direkta presidentvalet slopas helt och hållet eftersom presidenten fråntagits sina maktbefogenheter. Politiker som ställer upp i för många organ hinner knappast utföra sitt arbete ordentligt. Men om alla val slås ihop kan röstsplittringar uppstå. Då riskerar man att låta rikspolitiken styra, det ser man redan i tv-debatter. Om kommunal- och regionval ordnas samtidigt blir utfallet ungefär samma.

Siv Sandberg: – Region- och kommunalval kunde hållas samtidigt i Finland. Det är osannolikt att någon skulle ställa upp i både kommunal och presidentval. Vi har ju överlappningar som inte styrs av annat än sunt förnuft. Att införa spärrar är något vi måste överväga. På Irland begränsar man deltagandet så att politikerna bara får kandidera på en nivå. I Sverige får man delta på två nivåer samtidigt och i Danmark har partierna interna beslut om en nivå. Vi har extremt hög överlappning också nu med Europaparlamentariker som sitter i fullmäktige.

2. Hur undviker man slarv med valsedlarna och hur motiverar man väljarna att rösta om flera val hålls samtidigt?

Kaija Majoinen: I förvaltningsförsöket i Kajanaland där man ordnade kommunalval och regionval samtidigt var deltagandet lägre och många valsedlar som förkastades.

Majoinen Kaija
Kaija Majoinen

Marianne Pekola-Sjöblom: ­– Röstningsaktiviteten är nära att bli för låg. Färre val skulle kanske inverka positivt på valtröttheten samtidigt som det skulle ge politikerna arbetsro. När det är val ofta uppstår lätt förlamning; ingen vågar ta beslut eller risker. Det kan innebära ett demokratiproblem. I Finland är det ganska långt samma politiker som ställer upp i olika val, jag tror det blir svårt för en del väljare att begripa varför man ska rösta på samma person på nytt för ett annat organ.

Då jag jämförde valdeltagandet i kommunal- och riksdagsval visade det sig att skillnaden kunde vara upp till 20 procent andel lägre deltagande i de stora städerna jämfört med riksdagsvalet. Å andra sidan är det inte så i de övriga nordiska länderna. I Sverige har man en längre tid ordnat valen samma dag och valdeltagandet är drygt 82 procent i både landstingsval och kommunalval.

Kimmo Grönlund: – Elektroniska val vore en lösning. Det kunde också ske i vallokalen.

Siv Sandberg: ­– Det kräver en pedagogisk insats, folk är förvirrade i början.

3. Blir förtroendeuppdragen mer lockande för politikerna i de nya självstyrande områdena? Och vem blir kvar i kommunerna?

Kaija Majoinen: – Då 31 beslutsfattare från kommuner svarade på frågan visade det sig att kandidaternas profil kan förändras och förstärkas. I kommunalvalet ställer de politiker upp som är intresserade av att utveckla bland annat det lokala området, skolan och miljöfrågor medan de som är inriktade på social- och hälsovårdsfrågor söker sig till de nya regionerna. Visst fanns det också en oro för hur man i framtiden ska locka kandidater att ställa upp i kommunalval.  Det här är en viktig diskussion.

Marianne Pekola-Sjöblom: – Det är möjligt att det inte längre är lika attraktivt att ställa upp som kommunalpolitiker efter förvaltningsreformen. Det kommer säkert att variera från kommun till kommun beroende på hur man väljer att profilera sig.

Siv Sandberg: – Beslutsfattarna i regionerna kommer att tvingas bli relativt halvtidsanställda. Frågan om landskapsnivåns politiska organisation är ännu helt öppen, inklusive frågan om förtroendeuppdragens antal och karaktär (hel- eller deltidsanställda politiker). Givet att styrelseuppdragen på landskapsnivå blir tunga och att stora städer med många ärenden att förvalta har tagit steg mot hel- och deltidsavlönade politiker, ser jag det som givet att frågan måste dyka upp. I Sverige funkar landstingsstyrelserna som ”regeringar” med landstingsråd särskilt ansvariga för vissa sakfrågor (sjukvård, kollektivtrafik)

– Vem som helst kan inte bli beslutsfattare i regionerna. Man behöver ha lokal kännedom men som regionpolitiker har man ansvar för hela regionen, inte bara för det område man kommer ifrån. Det kan bli tufft om man förväntas göra linjedragningar. Regionråden blir antagligen mer lockande om uppdraget är avlönat.

– Förtroendeuppdragen blir graderade: att bli kommunalpolitiker blir den lättaste nivån, medan de som samlat på sig erfarenhet blir regionpolitiker. Om politikerna i de självstyrande områdena får betydligt tyngre poster, borde det realistiskt sett locka fler väljare. Å andra sidan är regionvalen något av sekundärval och en svår nivå eftersom den är längre bort från folket med mindre synligheten än för riksdagsval. Om regionvalen skulle hållas skilt för sig skulle deltagandet bli väldigt lågt.

Siv Sandberg
Siv Sandberg

4. Byter väljarna parti mellan valen?

Marianne Pekola-Sjöblom: – Detta sker i Sverige och Norge. Partierna ser olika ut och väljarna röstar på olika partier beroende på vilket val det är frågan om. Det blir säkert så i Finland också. Det blir både ett person- och ett substansval.

Siv Sandberg: – Delvis jo. Det sker mindre röstdelning mellan riksdagsval och landstingsval, i Sverige röstar en tredjedel olika i olika val. Att man röstar olika är ett sunt tecken. Det kan också uppstå nya rörelser. I Sverige har nya sjukvårdspartier dykt upp. Sen när de nya självstyrande områdena börjar fatta obekväma beslut kan man teoretiskt tänka sig att det inom Nyland uppstår ett västnyländskt parti som tycker att Helsingfors får allt. Centern har hittills ägt frågan om regioner. Nu måste alla andra partier skärpa sig och skapa sig mer av en regional identitet.

5. Hur inverkar reformen på valsystemet?

Marianne Pekola-Sjöblom: – Personligen börjar jag luta mer mot listval. Här har jag faktiskt ändrat åsikt. Jag tycker man kunde kombinera val och testa listval – med möjlighet att också rösta på en person – såsom till exempel i Sverige. Det kan stärka den representativa demokratin och partisystemet då man måste fundera på i vilken ordning kandidaterna kommer in.  Ett listval vore mer transparent. Det finns andra som anser att demokratin minskar i och med listval. I de övriga nordiska länderna har man listval, jag kan inte se att demokratin skulle vara svagare där än i Finland. Jag medger att det vore radikalt att ändra valsystemet och det knappast finns färdigheter för det.

Kaija Majoinen: – Ett orosmoment som dykt upp är ifall endast representanter från större kommuner väljs till regionerna med det nuvarande systemet. Med tanke på det kunde slutna listval vara ett sätt att trygga representativiteten. Motargumentet är att folk måste få välja sin kandidat direkt. Själv är jag för det nuvarande systemet.

Kimmo Grönlund: – Jag tror inte på stora förändringar men en ny mellanform. När vi talar om landskapen är frågan om identitet viktig. Jag oroad över att man inte alls beaktat den finlandssvenska identiteten. Man kunde diskutera en finlandssvensk valkrets och en finlandssvensk region. Många låter bli att rösta eftersom de inte hittar rätt kandidat, men kanske de skulle rösta på ett parti istället. Valsystemet kunde reformeras så att väljaren tillexempel genom att rösta på en bokstav kunde rösta på ett parti och genom att rösta på en siffra välja en kandidat. Rösterna skulle på samma sätt gynna partilistan. På det sättet kunde man få upp valdeltagandet.

Kimmo Grönlund
Kimmo Grönlund

Siv Sandberg: – Jag tycker att vårt partisystem är otroligt stelt och politiken mycket kontinuerlig. Det finns fördelar med listval till exempel när det gäller att trygga en allsidig representation, men finns det en beredskap att ändra valsystemet? Jag börjar tycka att den svenska modellen är bra med alla nationella val – riksdags-, region- och kommunalval samtidigt. Det är svårare att föra kampanjer och hålla nivåerna åtskilda, men samtidigt ger det politikerna arbetsro då de inte står inför val hela tiden. Men jag tror att det aldrig kommer att ske, det finns ett politiskt motstånd, partierna vill ha makt på alla nivåer. Det är ändå givet att valsystemets utformning behöver diskuteras som helhet.

6. Valdistrikt, hur ska områdena delas upp? Alla kommuner kommer inte att få in sin representant i det nya områdesfullmäktige.

 Marianne Pekola-Sjöblom: – Diskussioner pågår om valdistrikten ska vara interna eller inte. Här finns argument både för och emot. Samma diskussion gäller som med kommunsammanslagningar. Det finns en risk för att tänker för mycket på sitt eget område, då man borde tänka på helheten. Nyland med metropolområdet är en utmaning med många stora städer med helt olika profil. För mindre kommuner blir förändringen inte lika stor i de nya självstyrande områdena då det redan nu i praktiken varit samkommunen som skött många frågor.

Kaija Majoinen: – Utgångspunkten är att varje område utgör sitt eget distrikt. Nyland med sina 1,6 miljoner invånare är dock en utmaning och här har frågan om interna valkretsar dykt upp. När man talar om regionalt självstyre, som betyder invånarnas självstyre, är identitetsfrågan viktig, att invånarna känner samhörighet med området.

Siv Sandberg: – Vissa av länen sammanfaller med valkretsarna, Nylands och egentliga Finland blir väl samma som vid riksdagsval medan Vasa sjukvårdsdistrikt ju är mindre än Vasa län. Nyland kräver att lagstiftningen innehåller en klausul om valkretsar. I Kajanalands försök hade man en fördelning där varje kommun hade ett mandat men man frångick det eftersom det var så ”plottrigt”. Med långa listor kan man balansera det här men om det blir enligt dagens system kan det bli skev representation i regionen.

Frågan om att dela upp Nyland ser jag som en del av det politiska spelet som först nu kör igång. Det skulle strida mot regeringens tanke om en landskapsförvaltning som kan balansera mellan storstädernas och de omkringliggande områdena. Blir det diskussion om interna valkretsar kommer indelningsfrågan förstås upp.

7. Vad betyder detta för den vanliga medborgaren?

Marianne Pekola-Sjöblom: –  Medborgarna måste få så mycket objektiv information om reformen och de förändringar som sker inom de nya självstyrande regionerna som möjligt. Undersökningar visar att medborgarna vill delta och påverka i frågor och service som berör dem själva. Man måste se till att invånarna även i framtiden har möjlighet till delaktighet både i teorin och i praktiken oavsett var de bor och hur service ordnas.

 Kaija Majoinen: – Det är oerhört viktigt att utveckla direkta möjligheter för invånarna att påverka och delta i planeringen. Vikten av medborgarråd ökar. En god kommunikation är viktig så att folk låter bli att rösta för att det inte förstår vad det är frågan om.

Kimmo Grönlund: – Demokrati betyder att folket ska ha makten. Eftersom kopplingen mellan folket och partierna är svag och många känner sig utanför är det viktigt att nu utöver partirepresentationen fundera på hur man får ”vanligt folk” med. Jag försöker lobba för medborgarpaneler med ett annorlunda valsystem ­– valet skulle bygga på slumpmässigt urval för att få en så bred representation som möjligt. Jag tror inte att partierna kommer att ge bort makt, men att de förstår mervärdet i någon typ av sambestämmande. På nationell nivå har man ju öppnat för medborgarinitiativen.

– Demokrati betyder att folket ska ha makten. Eftersom kopplingen mellan folket och partierna är svag och många känner sig utanför är det viktigt att nu utöver partirepresentationen fundera på hur man får ”vanligt folk” med. Många statsvetare talar  för medborgarpaneler som komplement till förtroendeorgan som består av partiers representanter  – deltagarna i dessa skulle väljas till exempel genom ett slumpmässigt urval för att få en så bred representation som möjligt. Jag tror inte att partierna kommer att ge bort makt, men att de förstår mervärdet i någon typ av sambestämmande. På nationell nivå har man ju öppnat för medborgarinitiativen.

Siv Sandberg: – Vägen till beslutsfattarna blir lång i de nya självstyrande regionerna. Rent krasst prövas den vanliga människans relation till politikerna. I politiken brukar det finnas en sådan dynamik att oavsett vem som fattar besluten ges responsen till lokalpolitikerna. Erfarenheterna från Sverige visar att man måste ta med kommunerna i beslutsprocesserna trots att makten finns på högre nivåer.

Valdeltagandecaption

Bakgrund

2019 ska Finland vara indelat i 18 självstyrande områden som bygger på den landskapsindelning vi har redan i dag. Områdena ska styras av fullmäktige som väljs i direkta val.

Det betyder att Finland bör ordna ett femte val i god tid före 2019. Experter är rätt ense om att vi bör slå ihop valen och då är kommunal- och områdesval naturliga samarbetspartners. I den första omgången fungerar detta inte, nästa kommunalval hålls nämligen redan i april 2017.

Ett förslag är att hålla de nya områdesvalen samtidigt som nästa presidentval 2018. Presidentvalen brukar kunna engagera medborgarna och då kunde det nya valet lämpligt slinka med.

  • Personval  i Finland betyder att man röstar på den mest attraktiva kandidaten.  Den kandidat som har fått de flesta personrösterna väljs in. Rösterna går hela partiet till godo och en stark kandidat drar alltså in flera andra kandidater.
  • Partierna kan också ingå valförbund eller ha gemensamma listor. Då fördelas mandaten så att den kandidat som fått flest röster får det första mandaten, den som fått näst flest röster nästa mandat och så vidare, tills alla grupperingens mandat fördelats.
  • Listval betyder att medborgaren i huvudsak röstar på ett parti. Partiet rangordnar kandidaterna i den ordningen de vill ha dem på vallistan. I valet röstar medborgarna alltså på det parti de stöder och genom vallistan väljs kandidaterna i den ordningen partiet har ställt upp dem.
  •  Om Finland skulle övergå till listval, som finns i många andra Europeiska länder, skulle man kunna tvinga partierna att ta större ansvar för representanternas handlingar.
  • Listval betyder inte att man helt överger kandidaternas personliga röster: i  Sverige kan man väljas in i parlamentet med personröster om kandidaten får mer än fem procent av partiets röster i valkretsen. Det är frivilligt att ge personröster.
  • Faran med listval anses vara att makten och valet av personer koncentreras hos partieliten. Å andra sidan är det från en demokratisk synvinkel absurt att det i nuläget kan dyka upp kandidater och röstmagneter vars ställning till partiledningen linje är oklar.
  • I ett listval krävs inte lika påkostade personliga kampanjer för kandidaterna utan         kampanjen koncentreras på partiet.
  • Röstningsprocenten har av hävd varit högre i Sverige som använder listval än i Finland där man röstar direkt på en  kandidat.
Läs mer om val:

HÅLL KOLL PÅ KOMMUNSEKTORN.
Beställ Kommuntorgets nyhetsbrev här