Dystra utsikter, hot och beslutsfattarkulturen – det här avskräcker från att kandidera i kommunalvalet

1.2.2021

Kommunförbundets och Åbo Akademis undersökning visar att kommunens ekonomiska situation har allt större inverkan på viljan att ställa upp i vårens val.

När det handlar om att få folk att kandidera i kommunalval så är svårigheten att kombinera politik med privatliv fortfarande det största hindret.

Det framgår av Kommunförbundets och Åbo Akademis beslutsfattarundersökning, som omfattar förtroendevalda och ledande tjänsteinnehavare i 42 kommuner.

Resultatet som idag offentliggörs handlar om vilka faktorer som upplevs inverka positivt eller negativt på viljan att kandidera i kommunalvalet.

Att orsaker som kan härledas till privatlivet är de största hindren för en kandidatur överraskar inte. Så var fallet också i den förra utredningen 2017.

Den stora förändringen, säger utredningens ansvariga forskare Siv Sandberg, är att kommunernas ekonomiska situation inverkar allt mer negativt på viljan att kandidera.

I utredningen för tre år sedan bedömde 36 procent av deltagarna att kommunens ekonomi avskräcker folk från att ställa upp i kommunalval. Nu är den siffran 53 procent.

Efter privata orsaker är alltså kommunens ekonomi den faktor som får potentiella kandidater på andra tankar. Sandberg säger att det finns en viss logik i förändringen.

– År 2017 fanns det fortfarande en föreställning, en viss optimism, speciellt i de mindre kommunerna, om att social- och hälsovårdsreformen skulle bli av och befria kommunerna. Men reformen blev aldrig av. Vi har ingen fråga om reformen med i den här utredningen, men i svarsmaterialet ser man en viss osäkerhet. Man litar inte på att reformen kommer till undsättning, och epidemin förvärrar läget.

Kvinnor drabbas av offentligheten

Beslutsfattarkulturen i den egna kommunen bedöms också avskräcka folk från att kandidera i vårens kommunalval, det här enligt knappt 49 procent av svaren.

Sandberg säger att beslutsklimatet i en kommun inte nödvändigtvis är kopplat till en dålig ekonomi. Det finns kommuner med en sund ekonomi som dras med konflikter, och bland utredningens 42 kommuner finns flera där kommundirektören fått sparken.

– Överlag är beslutsklimatet på en god nivå, men det finns djupa dalar och i de öppna svaren lyfts maktförhållanden och hierarkier fram.

Trakasserier och hot mot förtroendevalda och tjänstemän diskuteras betydligt mera idag än för några år sedan. Hot och trakasserier listas också som den tredje mest betydelsefulla faktorn när det handlar om varför folk är tveksamma till att kandidera.

Nästa 50 procent av de tillfrågade beskriver den här sortens beteende som avskräckande, och Sandberg säger att beslutfattarundersökningen har opublicerat material som visar att hoten mot politiker ökat från 25 procent, år 2015, till 31 procent i fjol.

– Frågan har under pågående mandatperiod lyfts på ett helt annat sätt än tidigare. När vi inkluderade den i utredningen 2015 var kommuner rädda för att det skulle ge dem dåligt rykte.

Det som också är tydligt, säger Sandberg, är att hot och trakasserier drabbar kvinnor på ett annat sätt än män. Drygt 57 procent av kvinnorna i utredningen uppger att beteendet avskräcker från att ställa upp i val. För männen är siffran drygt 41 procent.

– Det är ingen slumpmässig skillnad. Det bottnar i olika bedömningar av offentlighetens negativa sidor.

Sociala medier ett nödvändigt ont

Utöver det här finns det en växelverkan mellan medier, inklusive sociala medier, kommuninvånares respons till beslutsfattarna och tjänstemännen, och stämningen i kommunen.

Invånare får sin information av nyhetsmedierna. Om rubrikerna är negativa färgar det responsen, som ofta syns i sociala medier – som de folkvalda behöver, eftersom offentligheten är en del av jobbet.

– Sociala medier omnämns i många öppna svar. Folkvalda kan inte jobba i ett vakuum och den mandatperioden har inneburit en verklig medieomvandling. Men ingen vill hamna på fel sida av ett drev.

I beslutfattarundersökningen spelar språket ingen roll. Tvåspråkiga kommuner är varken idyller eller dras med jättestora problem, även om fritt formulerade svar nämner ”SFP:s diktatur”, säger Sandberg.

Mycket sporrar, trots allt

Vad som dock spelar roll är kommunernas storlek. I de stora städerna, med fler än 100 000 invånare, upplevs framtidsutsikterna som sporrande. I de små kommunerna, med färre än 5 000 invånare, är utsikterna avskräckande.

Men också större kommuner har problem. Städer som Salo och S:t Michel, som växt till över 50 000 invånare tack vare kommunsammanslagningar, har ekonomiska problem och bedöms ha dystrare framtidsutsikter än de allra minsta kommunerna.

Beslutfattarundersökningen ringar också in sådant som sporrar till att kandidera i kommunalvalet, och Sandberg säger att det är viktigt att lyfta fram.

Fortfarande tycker en majoritet av de folkvalda och tjänstemännen i kommunerna att aktuella sakfrågor lockar till engagemang, och möjligheten att påverka kommunens verksamhet är verklig. Och, som sagt, framtidsutsikterna är inte enbart dystra. Utsikterna får folk att välja politiken.

Politiken blir heltidsjobb?

Och på tal om att välja politiken så har beslutfattarutredningen också utrett hur mycket tid som folkvalda i kommuner sätter på sina förtroendeuppdrag. Överlag så den tidsanvändningen gått ner, men samtidigt har det skett en sorts polarisering, säger Sandberg.

Skillnaderna finns mellan de allra minsta kommunerna och storstäderna. I de förra kan en styrelsemedlem räkna med att sätta knappt 6 timmar i veckan på förtroendeuppdraget. I storstäderna slukar ett styrelseuppdrag nästan 16 timmar i veckan.

Sandberg säger att hon hört kommundirektörer kommentera syrligt att politiker kunde komma undan med färre timmar om de inte blandade sig i tjänstemännens beredning så ofta. Samtidigt är det ett tecken på att styrelserna arbetsbild ändrar karaktär.

– Vi är vid gränsen för att städer med mer än 50 000 invånare behöver politiker som är anställda på del- eller heltid. Om arbetsbördan blir större kan det krävas.

Finns det tillräckligt med motiverade?

De stora skillnaderna i hurdan arbetsinsats som politiken kräver i kommunerna uppmärksammar också ett annat problem.

I små kommuner kan det vara svårt att besätta alla förtroendeuppdrag med folk som är starkt motiverade. Det handlar om ett reellt problem som bubblar under ytan i utredningen, säger Sandberg. Det handlar om det demokratiska systemets bärkraft, som diskuteras betydligt flitigare i de nordiska grannländerna.

Problemet är alltså att det i små kommuner krävs väldigt få röster för att bli invald i till exempel kommunstyrelser. I vissa fall får personer förtroendeuppdrag utan att ens ha ställt upp i val.

Samtidigt blir det formella kraven på beslutsfattarna allt större och arbetsbilden allt mer komplex.

– Beslutsfattare ska bilda sig en uppfattning om stora helheter och det är inte lätt om man blivit invald tack vare en enskild politisk fråga. Det har också att göra med partiernas roll. Tidigare gick man först med i ett parti och sedan ställde man upp i val. Partierna höll studiecirklar som förberedde partimedlemmarna för olika uppdrag. Nu är det tvärtom. Folk ställer upp i val och ansluter sig sedan till ett parti. Och även om en del är högt utbildade är de inte alla gånger förberedda på de sega kollektiva processer som kommunalpolitiken kräver.

Läs mera om Beslutsfattarundersökning 2020 här