Reformer på gång i hela Norden

De nordiska kommunministrarna möts i Borgå.
De nordiska kommunministrarna möts i Borgå.
19.10.2015

I Finland väntar vi på att regeringen ska slå fast antalet självstyrande områden. Men reformivern sträcker sig också till övriga Norden. Trots att de nordiska kommunerna påminner om varandra är reformerna olika. En genomgående trend går ändå att se: minska på antalet kommuner, regioner eller landsting.

Danmark: Från 15 till fem regioner

På 2000-talet hann Danmark först med att genomföra en reform, den innefattade både kommunerna och regionerna. Då förändringarna trädde i kraft 2007 minskade antalet regioner från 15 till 5 och kommunerna från 270 till 98. Maktförhållandena förvaltningsnivåerna emellan ändrade också då kommunerna fick ta över en del av uppgifterna som tidigare hade varit på regionernas ansvar.
Som riktgivande ram för den danska reformen var att kommunernas invånarantal borde vara minst 20 000, dvs. väldigt liknande siffror som lyfts upp till diskussion i Finland. Även i Norge har samma siffra varit på tapeten.

Norge utreder

  • De rapporter som norska regeringen beställde rekommenderade att det per kommun borde finnas 15 000-20 000 invånare för att kunna garantera en viss nivå av service, berättar Stig Bang- Andersen vid Norges Kommunesektorens Organisasjon (KS).

Den norska reformen började 2014 och ska vara klar 2016. Skillnaderna är bland annat ekonomiska, Norge har inte drabbats av finanskrisen i samma utsträckning. Dessutom vill man från statligt håll i första hand minska på antalet kommuner genom frivillighet.

I Norge är man överens om att antalet kommuner i dagsläget är för stort (428), men samtidigt vill man undgå tvångssammanslagningar. För närvarande ska alla kommuner utreda och ta ställning till alternativen under våren 2016.

  • Det viktiga har ändå varit att involvera invånarna i processerna. Alla är nöjda med den situation vi har i dag, då servicen fortfarande är nära, men samtidigt måste man tänka framåt eftersom den goda situation vi har i dag inte pågår i all evighet, fortsätter Bang-Andersen.

Som organisation ställer sig KS positivt till reformen men poängterar att den måste ske nedifrån upp, med goda lokala processer som mål, inte konkreta siffror.

Sverige: fokus på landsting och län
I dag är landstingen 20, de har hand om lokaltrafik, hälso- och sjukvården samt regionplanering. Regeringen har tillsatt en kommitté som ska presentera förslag till en ny indelning år 2017, och vissa sammanslagningar kunde ske redan i början av 2019. I och med regionaliseringen som pågått det senaste decenniet har de fått fler uppdrag. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ställer sig i huvudsak positivt till regionaliseringen.

  • Vi välkomnar de storleksförändringar som eventuellt kommer i och med regionaliseringen, men det är ändå viktigt att kommunerna får ha kvar sitt självstyre, berättar Kristin Ivarsson, handläggare vid SKL:s Brysselkontor.

Enligt henne har processen hittills gått relativt bra. Som i Finland, har vården även i Sverige varit de största diskussionsämnen i samband med reformen.

  • Flyttar ens sjukhus till grannstaden blir förändringen direkt väldigt mycket mer konkret för enskilda medborgare, konstaterar Ivarsson.

Motiveringarna för den svenska reformen har, precis som i Danmark och Norge, handlat om ett behov av modernisering. I Norges, Sveriges och Danmarks reformer har frågan om lokaldemokrati lyfts upp i olika omfattning. Vården och på vilken förvaltningsnivå den ska organiseras har varit ett stort ämne för debatt i Sverige och Danmark, men inte så mycket i Norge. Trots att reformerna delvis sker på olika förvaltningsnivåer är den röda tråden ändå den samma: att svara på de utmaningar de nordiska lokalsamhällena ställs inför då en del enheter helt enkelt är för små.

LINDA EKHOLM