Henrik Dettmann är en av landets mest meriterade idrottstränare. Han jobbade som landslagstränare både för det finska och tyska landslaget i basket i över 30 års tid. I dag på eftermiddagen pratar han om ledarskap på finansieringsforumet RaFo.

Baskettränaren Henrik Dettmanns kamp för barn och ungas rätt till hobbyer och meningsfull motion ter sig som ett skrik i öknen. Trots det fortsätter han att oförtrutet föra de ungas talan.

Nu när vårdreformen redan är verklighet och kommunerna inte längre behöver ansvara för social- och hälsovården kunde de kommunala beslutsfattarna kavla upp ärmarna och satsa mer energi på att trygga de ungas välbefinnande, säger Henrik Dettmann.

Så gick det till i fjol på RaFo: Pengar finns men det kommer att svida

Dettmann är en av landets mest meriterade idrottstränare. Han jobbade som landslagstränare både för det finska och tyska landslaget i basket i över 30 års tid. I fjol steg han åt sidan och överlät stafettpinnen till Lassi Tuovi.

Efter sin sorti fortsätter han att jobba som träningschef inom Basketförbundet, trots att han åldersmässigt redan har kvalat in för pensionen.

En duktig ledare är bra på att ta fram teamets starkaste sidor.

Kommuntorget når Dettmann via en raspig förbindelse på WhatsApp i samband med hans arbetsresa i USA. I bakgrunden hörs sorl och stök från hotellets frukostservering. Dettmanns avstickare i Tennessee bjuder bland annat på pedagogisk inspiration. Det amerikanska upplägget för hur man styr upp hobbyer för barn och unga tilltalar honom.

– Den amerikanska modellen innebär att en stor del av barnens hobbyer är förlagda till skolmiljön. På det här sättet lyckas man engagera en större del av barnen och få dem att idrotta, säger Dettmann.

Hobby ett ”farligt ord”

I Finland har ansvaret för barnens hobbyer skyfflats över till tredje sektorns klubbar och föreningar. De finska skoldagarna är korta och på eftermiddagarna lämnas barnen ofta vind för våg, anser Dettmann.

Hobby är egentligen ett ganska farligt ord. Ordet ger intrycket av att det skulle handla om något irrelevant småpysslande som saknar betydelse. Hobbyerna är i själva verket oerhört viktiga byggstenar i barnens liv. Via hobbyerna kan de unga förverkliga sig själva och prova på något som stimulerar fantasin. Det är oftast via hobbyerna som vi blir integrerade i samhället och hittar vänner för livet.

Dettmann kritiserar bland annat det bilrally som ofta omger barnens idrottshobbyer. Barnens föräldrar förväntas ställa upp som privatchaufförer och köra barnen kors och tvärs till diverse träningar, vilket slukar tid och skapar stress. Dettmann förordar i stället hobbyverksamhet i direkt anslutning till skolorna.

Det nuvarande upplägget leder till en situation där samhället polariseras. De familjer som är välbeställda och har resurser ser till att de egna barnen slussas in i idrottsklubbarnas verksamhet medan de familjer som har det sämre ställt inte alltid blir inkluderade. Den socioekonomiska sidan av det hela ska inte underskattas.

Dettmann anser att till exempel Undervisnings- och kulturministeriets Finlandsmodell för hobbyverksamhet eller åtgärdsprogrammet KiVa-skola inte fungerar i praktiken och att programmen har levt ut sin tid. 

Bägge programmen är typiska politiska kompromisser där man inte satsar tillräckligt utan i stället ger lite åt alla. Programmen är alltför småskaliga för att de ska ha önskad effekt.

Island och Norge som förebilder

Enligt Dettmann borde de finska skolorna se till att alla skolbarn erbjuds meningsfull eftermiddagsverksamhet oavsett ålder. Och det förutsätter i sin tur att kommunerna, skolorna och idrottsklubbarna förtätar sitt samarbete, anser han.

Vi kunde ta modell av till exempel Island där skolorna koordinerar hobbyverksamheten i skolmiljön på eftermiddagarna efter skoldagens slut. Norge är en annan förebild. Norge har infört en timmes idrottsfostran per dag i alla skolor. Ledarskapet för den här typen av fysiska aktiviteter ska inte utlokaliseras till tredje sektorn.

Temat är en av Dettmanns käpphästar. Han lyfte fram samma tankegångar i en uppmärksammad kolumn på Yles sajt redan 2019. Kolumnen föll i god jord och delades över 40 000 gånger i sociala medier. Men sedan hände ingenting. I december i fjol tog Dettmann upp samma missförhållande i en ny kolumn i Helsingin Sanomat.

Eftersom ingenting har hänt på fyra år tyckte jag att det var dags att knyta ihop trådarna och ställa samma frågor på nytt. 

Varför rör ingenting på sig?

Det verkar saknas en politisk vilja att reformera systemet, trots att det här är en så viktig fråga. Av samma anledning beslöt jag mig för att ställa upp i riksdagsvalet. Jag vill jobba för att revidera synen på hobbyer och motion. Idrott främjar bildning.

Du föreläser ofta om ledarskap. Vilket är ditt viktigaste budskap då du talar om konsten att leda?

Att leda och satsa på ledarskap bygger alltid på ett samspel mellan människor. En duktig ledare är bra på att ta fram teamets starkaste sidor. För att kunna göra det måste man som ledare utveckla sin människokännedom och lära sig att identifiera människors styrkor. Du vinner inte en enda match genom att fokusera på svagheter.

Personlig utveckling

Trots att Dettmann är en guru inom finländsk basket väljer han att tona ned sin roll som tränare för barn och unga. 

Jag tränade barn och unga i 10–15 års tid när jag var yngre. Jag var så upptagen med mig själv och min egen personliga utveckling på den tiden att jag säkert inte gjorde en så bra insats som tränare. Mitt eget föräldraskap har hjälpt mig att förstå vad det vill säga att träna barn. 

Du hoppade av som landslagstränare i fjol. Vad blir ditt nästa projekt?

Nu har jag mera tid att satsa på mitt samhällsengagemang. (Henrik Dettman är med i vårens riksdagsval som Sfp:s kandidat, red. anm.) Min passion för basket och idrott har inte försvunnit någonstans. Jag vet inte när spelet slutar. Det gäller bara att spela så gott det går så länge som spelet fortsätter.

Henrik Dettman talar om coachande ledarskap på finansieringsforumet RaFo i Helsingfors. Svenskspråkiga programmet on 8.2 klockan 15.15.

Läs mera i tidningen!