Samebarometern genomfördes för andra gången och Teckenspråksbarometern för första gången.

Bristen på samiskspråkig personal och bristfällig information om vilka tjänster som finns är en utmaning när det gäller tillgången till tjänster på samiska i Finland.

Det här framgår av Samebarometern, som beställts av Justitieministeriet och som granskar samiskspråkiga tjänster samt tillgodoseendet av de samiskspråkigas språkliga rättigheter både inom och utanför samernas hembygdsområde.

Samebarometern genomfördes nu för andra gången. Den besvarades av en femtedel av de 1 430 myndiga personer som enligt befolkningsregisteruppgifterna har samiska som modersmål.

Med samiska avses i enlighet med den samiska språklagen samtliga tre samiska språk, det vill säga nordsamiska, enaresamiska och skoltsamiska.

– De som svarade upplever de språkliga rättigheterna som viktiga, men i praktiken försöker bara en liten del av dem få tjänster på samiska. Orsaken till detta är problemen med tillgången till tjänster och hur de fungerar, informationen om tjänsterna och det upplevda språkklimatet, säger samebarometerns skapare, mångspråkighetsexperten Laura Arola i ett pressmeddelande.

Samebarometern ingår tillsammans med Teckenspråksbarometern och Språkbarometern i Justitieministeriets uppföljning av hur språklagen verkställs. Ministeriet beaktar resultaten när det i år bereder regeringens berättelse till riksdagen om tillämpningen av språklagstiftningen.

Kommuntorget skrev ifjol om Språkbarometern, som utreder språkklimatet och servicen i kommunerna för svensk- och finskspråkiga minoriteter.

I fråga om teckenspråkigas uträttande av myndighetsärenden är ordnandet av tolkning den största utmaningen.

Teckenspråksbarometern genomfördes nu för första gången. Med teckenspråk avses enligt teckenspråkslagen finskt och finlandssvenskt teckenspråk.

Enkäten besvarades av 326 personer med teckenspråk som första språk. Majoriteten av dem (70 procent) hade uppgett finskt eller finlandssvenskt teckenspråk som modersmål i befolkningsdatasystemet. 

I enkäten granskades särskilt tillgången till tolkningstjänster och erhållandet av information om tolkningstjänster under de senaste tre åren.

– Enligt enkäten förekommer det i 87 procent av de situationer då teckenspråkiga uträttar ärenden att en myndighet eller en tjänsteman inom offentlig service inte har handlat på det sätt som krävs enligt lagstiftningen, och klienten själv måste beställa en tolk för myndighetens räkning, konstaterar docent Päivi Rainò från humanistiska yrkeshögskolan Humak som utfört teckenspråksbarometern.