Också vår nya regering understryker att det behövs ett brett befolkningsunderlag när olika reformer förverkligas.

Petteri Orpos regering skriver i sitt regeringsprogram att ansvaret för utbildningstjänsterna förutsätter ett tillräckligt brett befolkningsunderlag. Detta kan uppnås antingen genom att ”utbildningsanordnaren inleder organiseringssamarbete i form av sådant samarbete mellan kommunerna som avses i kommunallagen eller genom kommunsammanslagning”. 

Argumentet om det tillräckligt breda befolkningsunderlaget känner vi igen från såväl social- och hälsovårdreformen som den nu aktuella reformen av arbets- och näringstjänsterna.

Reformen av AN-tjänsterna 2024, en reform som träder i kraft 1.1 2025, delar in vårt land i omkring 45 sysselsättningsområden. Bakgrunden är lagstiftarens krav på att ett sysselsättningsområde ska ha en arbetskraft på minst 20 000 personer för att klara den lagstadgade uppgiften med organiseringsansvar för den offentliga arbetskraftsservicen vid arbets- och näringsbyråerna. Inom oktober ska alla kommuner ha valt vilket område de vill ingå i.

Vi har nyligen genomfört en social- och hälsovårdsreform (1.1 2023) med stora förändringar i den kommunala verksamheten. I reformen konstaterades endast Helsingfors stad ha ”tillräckligt breda axlar”.  Helsingfors fick behålla ansvaret för social- och hälsovården, för landets övriga regioner bildades nya välfärdsområden.

Våra kommuner verkar vara för små

Det här är exempel på hur anordnandet av offentlig service och där ett argument varit ”ett tillräckligt brett befolkningsunderlag” eller ”tillräckligt breda axlar”. Men vad innebär detta rent konkret? Uppenbarligen kan merparten av våra kommuner inte erbjuda ”ett tillräckligt brett befolkningsunderlag”.

Minns ni Kommun- och servicestrukturreformen (ramlagen 169/2007) som var i kraft 2007- 2012? KSSR-reformen hade samma målsättning, men infallsvinkel var en annan, eller hur?

KSSR sades ha som syfte att stärka kommun- och servicestrukturen, utveckla sätten att producera och organisera service, revidera kommunernas finansierings- och statsandelssystem samt se över uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun. Det behövdes en stark strukturell och ekonomisk grund för anordnandet och produktionen av den kommunala servicen samt för att trygga kommunernas utveckling. KSSR skulle förbättra produktiviteten, dämpa utgiftsökningen i kommunerna och utveckla styrningen av den service som kommunerna ordnar.

Även nu motiveras reformerna och omorganiseringen av serviceproduktion med stordriftsfördelar, effektivitet och kvalitet. Men också nyskapande, kreativitet och samarbete kräver tydligen ”tillräckligt breda axlar”.

Bildningen nästa?

Är då följande skede att lagstiftningsvägen kräva ett visst antal elever för att kommunen ska få sköta andra stadiets utbildning? Yrkesutbildningen sköts ju redan idag i många fall av samkommuner med ”breda axlar”.  Hur är det med axlarna inom småbarnspedagogiken? Hur många barn behövs inom småbarnspedagogiken för”tillräckligt breda axlar”?  Vem är det i slutändan som ska bedöma bredden och , förmågan? Är det kunden, producenten eller beställaren?

 FAKTA/Breda axlar och befolkningsunderlag

  • Social- och hälsovårdensreformen: För att klara framtidens utmaningar inom social och hälsovården behöver vi ”tillräckligt breda axlar”.
  • AN2024: För att möta framtidens utmaningar gällande arbetskraftsbristen behövs ”tillräckligt breda axlar”.
  • Regeringsprogrammet: Ansvaret för anordnandet av utbildningstjänster förutsätter ett tillräckligt ”brett befolkningsunderlag”.