Harry Lunabba: Drömmen om universitetssocialkontoren lever vidare!

Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.
Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet. (Ari Aalto)
20.12.2022
Bloggar Harry Lunabba

Västra Nylands välfärdsområde har ett specialansvar att stödja utvecklandet av de svenska social- och hälsovårdstjänsterna i hela landet. Frågan är vad dessa verksamheter att stödja forskning, undervisning, utveckling och innovation (FUUI) kunde innebära i praktiken?

I organisationslagens 33§ har man stiftat att Västra Nylands välfärdsområde ska stödja utvecklandet av de svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänsterna i hela landet. Detta ser jag som ett särskilt viktigt uppdrag som dessutom passar väldigt bra att skötas just inom Västra Nylands välfärdsområde. I Västra Nyland har vi en tillräckligt stor svenskspråkig befolkning som är i behov av svensk service och Västra Nylands välfärdsområde är tillräckligt nära de universitet och högskolor som har ansvar för att utbilda svenskspråkig personal för social- och hälsovården.

Det är ganska klart att mycket av planeringsarbetet återstår gällande den konkreta FUUI-verksamheten, nu då välfärdsområdena inleder sitt arbete vid årsskiftet. Det kan man väl också ha en viss förståelse för med tanke på den omfattning som igångsättandet av de nya välfärdsområdena innebär.

Samtidigt kan jag nog erkänna att jag känner en viss frustration över det att vi tills vidare har ganska lite konkreta idéer på bordet. Visst har det kastats fram förslag, men än så länge ser jag inte att det skulle finnas en klar riktning för vad man faktiskt vill åstadkomma.

Då finansieringen av FUUI-verksamheten är fortsättningsvis oklar så kan man väl tycka att man inte kan måla konkreta planer. Samtidigt är det väl just nu i planeringsskedet som man borde låta idéerna flöda.

Har skrivit tidigare på denna bloggplats om drömmen om universitetssocialkontoret där man skulle kunna bedriva forsknings- och undervisningsverksamhet på samma sätt som man gör inom universitetssjukhusen. Som ansvarig universitetslektor för praktikundervisning i socialt arbete ser jag att det finns ett konkret behov att skapa en stadigare och mera långsiktig struktur för praktikundervisning. Ett universitetsocialkontor skulle också behövas för att liva upp praktiknära forskning i socialt arbete, som gärna också kunde ta efter den kliniska forskningen inom medicinvetenskapen.

Har å andra sidan börjat också titta åt ett annat håll då det kommer till mina visioner om FUUI-verksamhetens framtid. Tänker mig nämligen att också övningsskolorna kunde fungera som en fin modell för framtidens FUUI-verksamheter inom social- och hälsovården. Jag skulle gärna se att en större del av praktikundervisningen skulle kunna ordnas ute på fältet i samarbete med verksamhetsduktiga praktiker. Ser framför mig inrättandet av nya kombinationstjänster för praktiklärare, som gärna kunde fortsätta att jobba som socialarbetare, men en del av arbetsbilden skulle handlar om undervisning och forskning.

Tänk om vi i framtiden skulle ha specialiserade universitetsenheter där man kunde utveckla och testa nya modeller och arbetsmetoder. Dessa praktikenheter skulle gärna få vara mångprofessionella och således inte begränsa sig bara till socialt arbete. Men, dessa universitetsenheter skulle framför allt specialisera sig på forskning och undervisning kring det praktiska omsorgsarbetet och på den praktiska implementeringen av arbetsmodeller. Således kunde vi också hitta en bättre balans mellan de biomedicinska och humanistiska perspektiven inom social- och hälsovården.

Då finansieringen av verksamheten är fortsättningsvis oklar så kan man väl tycka att man inte kan måla konkreta planer. Samtidigt är det väl just nu i planeringsskedet som man borde låta idéerna flöda.

Drömmen om universitetssocialkontor lever vidare. Jag kan redan se framför mig ett instiftande av en sådan mångprofessionell universitetsenhet på Kamrersvägen i Esbo centrum, där vi utvecklar arbetsmetoder och utbildar och fortbildar framtidens välfärdsprofessionella i konsten att bemöta människor i behov av hjälp och stöd.