Anna-Maija Lyyra: Farväl stadsfullmäktige i Jakobstad

18.5.2021
Bloggar Anna-Maija Lyyra

Fullmäktigeperioden närmar sig sitt slut och för tillfället ser det lovande ut när det gäller möjligheten att hålla det uppskjutna valet i juni.

Jag kom in i fullmäktige i Jakobstad första gången 1984 och har sammanlagt varit med i fem perioder.

Det har blivit några pauser och nu senast har jag varit med de två senaste perioderna. Båda gångerna har valet flyttats fram och det betyder att jag fått nio bonusmånader. För ett år sedan beslöt jag att jag lämnar politiken och ger plats för yngre och mera energiska krafter.

Oron för miljön var för mig den viktigaste orsaken till att jag gick med i De gröna.

De beslut som fattas i kommunalpolitiken är viktiga och inverkar på var och ens vardag. Varför väljer jag då att kasta in handduken? Vår fullmäktigegrupp har alltid varit liten. I allra första början bestod den av två ledamöter, de senaste perioderna bara en ledamot. Vill man påverka gäller det att få de övriga att intressera sig för de frågor som man för fram eller att nätverka. Lyckas man väcka en opinion kan de större fullmäktigegrupperna tvingas att reagera. Ibland känns det som att slåss mot väderkvarnar, i mitt fall bildligt talat.

Oron för miljön var för mig den viktigaste orsaken till att jag gick med i De gröna. Enligt min erfarenhet från början av 70-talet och framåt förbisågs miljöfrågor. Arbetet är inte klart.

Lagar och förordningar styr storindustrin. Utsläppsdata är offentliga och kontrollen fungerar. På kommunal nivå är problemet svårare när det gäller att ta itu med mera småskaliga frågor som pälsfarmer eller fiskodlingar.

I Jakobstad finns ett gemensamt farmområde med många företag. De större farmerna övervakas av NTM-centralen och de mindre av den lokala miljönämnden. Farmområdet är stort men verksamheten är uppspjälkt i många tillstånd och övervakas inte som en helhet. Vår och höst kan vatten från farmområdet rinna förbi reningsverken och vidare ut i havet. Övervakningsgranskningarna meddelas i förväg och utsläppsdata är inte offentliga. Behandlingen av även små påpekanden drar ut på tiden.

Allt kan stoppas i sin linda om de förtroendevalda så önskar.

Den planerade stora fiskodlingen i havsområdet utanför Jakobstad bekymrar mig också. I Finska viken och i Skärgårdshavet finns en konkret oro för övergödningen av havsområdena, norr om Kvarken finns inte samma oro bland befolkningen. Tvärtom, man är beredd att öka trycket på en redan belastad kust. Miljöproblem syns inte på en gång men när de väl syns kan det vara för sent.

Allt kan stoppas i sin linda om de förtroendevalda så önskar. Det slutliga lovet ges av Regionförvaltningsverket.

I båda de här fallen lever man i parallella verkligheter. I princip vill man minska utsläppen och få en renare miljö men i praktiken handlar man som förr. Speciellt ifall det är en trevlig karl bakom satsningen.

Fullmäktigeledamotens arbete är viktigt, intressant och lärorikt. Ibland tänker jag rentav med vemod på palavrer som hållits. Ämnet är kanske glömt men däremot har det stannat i minnet vem man kan lita på. Likaså av vem jag inte skulle köpa en begagnad bil.

Det här är en artikel från Kommuntorget 2/2021. Vill du prenumerera på Kommuntorget? Gör din beställning HÄR.