Enligt en undersökning publicerad av YLE skulle cirka 40 procent av finländarna låta sitt val av kandidat i de kommande kommunalvalen styras av synligheten på sociala medier.

Coronapandemin gör att valkampanjerna i ännu högre grad förväntas flytta till dessa plattformar. Det gör mig uppriktigt mycket bekymrad.

Jag litar inte på sociala medier. Närmare bestämt, jag litar inte på att de multinationella (amerikanska) bolagen – som i vinstsyfte kostnadsfritt ger oss olika applikationer, i utbyte mot att vi gratis producerar innehåll och ger uppgifter oss själva till dem för markandsförning – skulle vara särdeles intresserade av att befrämja demokratin i finländska kommuner.

Speciellt kritisk är jag till att algoritmer som styr vem som ser vad är totalt dolda för oss vanliga medborgare. Det som vi blivit varse är att folk lever i sina ”bubblor”, men det är egentligen inget nytt. Känsla, identitet och att höra till samma grupp, eller ”bubbla”, är en faktor som alltid funnits med i val. Man har rätt att välja sin kandidat med både hjärtat och hjärnan i olika kombinationer.

Det att alla kan få sin röst hörd känns på något sätt bra, tills man upplever kakofonin av korta lösryckta satser, ”trollande” och hat.

Webben kom med ett löfte om ”demokratisering”. Det har blivit lätt att sprida information gränslöst snabbt och fördelaktigt. Tyvärr har förhoppningar om ”en ny vår” för demokratin visat sig vara felaktiga. Snabbt och fördelaktigt har inte inneburit relevant och sanningsenligt. Det att vem som helst kan skapa en webbsida eller en profil på sociala medier betyder ju ändå inte att den når ut till den stora allmänheten. Det är fortfarande bra att vara ett bekant namn och att ha draghjälp av att kunna sprida budskapet om sin kandidatur med reklam. Alla profiler och sidor är inte lika besökta.

Det att alla kan få sin röst hörd känns på något sätt bra, tills man upplever kakofonin av korta lösryckta satser, ”trollande” och hat. Det tycks mig också att innehåll blir allt kortare och mer visuellt. Det är mest bilder och videosnuttar, där allt som kräver mer uppmärksamhet än en minut anses vara för krävande.

Digitaliseringen har helt tydligt inneburit ett utarmande av kvalitetsjournalistiken, i synnerhet lokalt.

Frågan är vad för väsentligt man kan få fram om komplicerade frågor om det skall gå så snabbt? Jag saknar en mer analytisk debatt. Eventuellt kommer coronapandemin att innebära möjligheter att på distans följa debatter som man inte hade kunnat följa tidigare. Frågan är hur man skall hitta till dem, om de alltså ordnas?

Digitaliseringen har helt tydligt inneburit ett utarmande av kvalitetsjournalistiken, i synnerhet lokalt. En bra lokaltidning var förr ett forum för diskussion.  Det har tyvärr blivit för dyrt att upprätthålla nyhetsmedier som har en bra lokal bevakning av vad som händer i flertalet av våra kommuner.

Inte för att tidningar heller alltid nådde ut. Alla hade inte tillgång till flera dagstidningar, och även om nästan alla nu har en smarttelefon i fickan så är det inte heller något som är jämnt distribuerat. En stor skillnad finns mellan åldersgrupperna. Röstberättigade ungdomar och äldre har generellt sett väldigt olika konsumtion av media.

En följd av utarmningen är att vi som skall rösta snarare serveras underhållning än analys i anslutning till valen. Den här underhållningen paketeras visserligen som något som har med valen att göra. Utmärkande för den är att den fokuserar på några få personer.  Det bästa exemplet på dylik underhållning är ”borgmästarvalen” i de stora städerna, där kampen förs mellan de två och tre största partiernas främsta profiler.

Ytterst beklämd blir jag då de stora mediahusen dessutom verkar vara de drivande i den här trenden.

Det här är direkt vilseledande, för att inte kalla det ”fake news”! Enligt kommunallagen 44 § väljs borgmästaren av fullmäktige. Borgmästaren är förtroendevald i kommunen och ordförande för kommunstyrelsen.  Vi väljer inte borgmästare i vår, vi väljer medlemmar i fullmäktige.

Jag förstår att det kan vara lockande för de största grupperingarna i en kommun att försöka marknadsföra valen som ”borgmästarval”. Ytterst beklämd blir jag då de stora mediahusen dessutom verkar vara de drivande i den här trenden. Det är naturligtvis viktigt vem som utses till kommunstyrelsens ordförande, det vill säga borgmästare. Men det är fullmäktige som är det högsta beslutsfattande organet i kommunen. Vi väljer faktiskt en folkförsamling som skall representera oss som kommuninvånare, inte en diktator på begränsad tid.

Vad är på riktigt det viktiga för dig i kommunen följande fyra år? Svaret kräver antagligen mer än 280 tecken eller en bild.

För egen del tänker jag blankt strunta i borgmästarvalen! Kommunerna fattar en massa beslut om din, min och våra närmastes vardag. Att rösta är en betydligt högtidligare sak än att ge ”tummen upp”. Det handlar om något mycket viktigare än en stunds känsla för en smart formulerad tweet eller en söt bild av en katt. Vad är på riktigt det viktiga för dig i kommunen följande fyra år? Svaret kräver antagligen mer än 280 tecken eller en bild.