Emilia Mattsson: Ett nytänkande arbetssätt för kommunerna?

24.2.2021
Bloggar Emilia Mattsson

Kommunerna anklagas ofta för att arbeta byråkratiskt och att samarbetet mellan olika sektorer är trögt. Det finns visioner om ett modernare arbetssätt, ett mera fenomenbaserat arbetssätt, där man ser på helheter i stället för enskilda delar.

I en värld av komplexa ärenden är inte allt svart och vitt och de flesta ärenden hänger ihop med varandra. Därför behöver även ärenden behandlas via samarbete och inte i enskilda sektorer. Det nuvarande regeringsprogrammet är ett exempel på där helheterna är fenomenbaserade.

Förra veckan ordnade vi en utbildning i fenomenbaserat arbete, styrning och planering. Som föreläsare fungerade Kaisa Lähteenmäki-Smith, ledande sakkunnig på konsultbolaget MDI. Tanken med utbildningen var att ge en introduktion i fenomenbaserat arbete och tankesätt.

Ett fenomenbaserat arbetssätt är ett sätt att förutse skadliga problem, hitta lösningar för att förbättra människors välbefinnande och identifiera förändrade servicebehov i området. (Tiirinki, Koivisto & Liukko, 2018)

Ett fenomenbaserat arbetssätt ger tre löften. Fördelar i effektivitet, kunskapsutveckling och inkludering.

Det var fint att vi hade flera deltagare från Korsholm och Mariehamn och några från Nykarleby. Bra att kommunerna hade tänkt på att det är enklare att ta i bruk nya arbetssätt då flera i ledningspositioner lär sig att tänka på samma sätt.

Ett fenomenbaserat arbetssätt ger tre löften. Fördelar i effektivitet, kunskapsutveckling och inkludering. Det finns många metoder för att främja ett mer fenomenbaserat arbetssätt i planering och verkställandet: allt från fenomenbaserad budgetering till tjänstedesign, experimentering, strategi- och programarbete samt upphandling.

När deltagarna frågades om vilka fenomen som är relevanta för sitt arbete och i sina respektive kommuner nämndes bland annat hållbar utveckling, bostadspolitik, arbetsmarknadsfrågor, orörlighet, hälsa och de nya välfärdsområdena, där delaktighet och nätverkande blir viktiga frågor.

Det fenomenbaserade tankesättet behöver gro.

Ingen modell är ändå felfri och detta nya arbetssätt är ännu föremål för forskning. Risker som har lyfts fram med modellen är att man underskattar hur komplexa ärendena är eller att ärendena kan förenklas. Metoden är inte heller alltid snabb, men effektiv på längre sikt.

Smart krympning är en helhet som kan ges som exempel där det är bra att tänka ur ett fenomenbaserat helhetstänkande perspektiv. Ifall hållbar krympning intresserar mera har vi en utbildning om ämnet med Josefina Syssner, Siv Sandberg och Finansministeriet i maj.

Stora förändringar, som att tänka om hela kommunens sätt att arbeta i sektorer, är ingen liten förändring och det fenomenbaserade tankesättet behöver gro. Hoppeligen kan vi ändå i framtiden förvänta oss ett mera fenomenbaserat och modernt arbetssätt i kommunerna och på annat håll.