Timo Reina: Farans år är inte över
I kommunekonomiprogrammet, bestsellern som utkommer två gånger om året, nu senast 5.10, sammanställs igen bedömningar av det kommunalekonomiska läget, effekterna av statens åtgärder och utvecklingsprognosen.
Även om utsikterna för den kommunala ekonomin mitt under coronakrisen både i år och också nästa år ser ut att vara klart bättre än man befarat, är farans år inte på långt när över, utan ligger tvärtom framför oss.
Staten ska ha erkänsla för att man hörsammat kommunernas oro och kommit med stödpaket som buffertar för coronans konsekvenser redan på våren och i höstens budgetförhandlingar.
Ingen kan ännu veta var slutnotan för coronakrisen landar.
Sammantaget stärker besluten den kommunala ekonomin med uppskattningsvis två miljarder euro i år och med nästan en miljard euro nästa år. Till det här kommer ytterligare direkta kostnadsersättningar för konsekvenserna av coronan, bland annat till följd av den utökade testningskapaciteten.
Men ingen kan ännu veta var slutnotan för coronakrisen landar, varken när det gäller ekonomin eller servicebehoven, så man måste vara beredd på att vidta ytterligare åtgärder.
Beloppen som baserats på de stödbeslut som redan fattats för kommunekonomin syns nu också på plussidan i utvecklingsprognosen. Stödbeloppen kan bidra till att bromsa kommunalskattehöjningar, samarbetsförhandlingar som leder till osäkerhet och ökad arbetslöshet samt nedskärningar i nödvändiga, sysselsättande investeringar.
Om kommunerna var tvungna att ta till sådana åtgärder skulle det stå i stark konflikt med hela vår nationella strategi för att tackla coronakrisen.
Förhoppningsvis tas kommunernas välgrundade oro på allvar i den fortsatta beredningen.
Besluten som nu fattats för att stärka den kommunala ekonomin gäller endast i år och nästa år. Det är alltså fråga om temporärt, inte permanent stöd. Efter det är vi tillbaka på ruta ett – eller bakom den. Till exempel förlängningen av arbetstiden till följd av konkurrenskraftsavtalet har till största delen frångåtts också inom kommunsektorn, men den permanenta nedskärningen i statsandelarna på cirka 250 miljoner euro har ännu inte upphävts.
Utgiftstrycket ökar bland annat genom förlängningen av läroplikten. Det är nödvändigt att staten åtminstone initialt täcker kostnaderna för dessa nya och utökade uppgifter till fullt belopp.
Vårdreformen som är under beredning skapar för sin del osäkerhet kring den kommunala ekonomin särskilt när det gäller de växande städernas investerings- och låneskötselförmåga. De åtgärder som föreslagits för att lindra följderna av förändringarna och lösningarna som gäller egendomsarrangemangen fick omfattande kritik av kommunerna under den nyligen avslutade remissbehandlingen. Förhoppningsvis tas kommunernas välgrundade oro på allvar i den fortsatta beredningen.
Man bör komma ihåg att underskottet i den kommunala ekonomin, dvs. obalansen mellan inkomster och utgifter, hade blivit kronisk och strukturell redan långt före coronakrisen.
Coronan förvärrar problemen, men löser inget av dem. I bästa fall kan ändå de arbetsmetoder som coronakrisen tvingat fram, t.ex. utnyttjande av distansteknik och flexiblare fördelning av resurser, främja också de ekonomiska målen.
Vid budgetmanglingen fattades också beslut om att inleda en helhetsbedömning av kommunernas finansiering, deras uppgifter, det mellankommunala samarbetet och dess strukturer samt de olika stora kommunernas roll i framtiden. Bra så, men framför oss ligger ännu en lång och måhända krokig väg till konkreta åtgärder för att skapa balans i den kommunala ekonomin.
Avstå alla vallöften!
När kommunalvalet närmar sig är det särskilt viktigt att komma ihåg att under de här åren som kan kallas farans år, är det klokt att avstå från alla slags vallöften som ökar utgifterna eller minskar inkomsterna – det är nästan som att sätta in pengar på banken.
Nu gäller det att gå in för valteman som vid övergången till det ”nya normala”, kan stödja arbete, företagande och livskraft i varje region och som bidrar till att förnya kommunernas verksamhet och ordnandet av tjänster också utifrån erfarenheterna från coronakrisen. Här kan också EU:s återhämtningsstöd och föredelningen av medlen med hänsyn till kommunerna och regionernas behov hjälpa till.
Kommunen skapar grunden. Men någon bottenlös kassa existerar inte.
