Ida Sulin: Oenighet kring migrationskrisen försätter humant inställda borgmästare i fara
Representanter för Kommunförbundens europeiska takorganisation CEMR träffades i början av mars för ett vanligt förvaltningsmöte.
Organisationen är inte EU-bunden så runt bordet sitter också Turkiet, Bulgarien, Serbien, Norge och Britannien, bland annat. Vi förvaltningsmänniskor träffas regelbundet för att ge riktning åt verksamheten i organisationen, identifiera våra behov inom intressebevakning och fatta beslut om gemensamma ärenden.
Låt mig beskriva några av de ärenden som avhandlades denna gång.
Migrationskrisens inverkan på lokalförvaltningen i södra Europa. Hur förhåller sig Turkiets lokalförvaltning till den centraliserade förvaltningens strävanden, och vilket stöd behövs för städer i såväl Turkiet, Grekland och Bulgarien för att de skall kunna ta hand om migranterna på bästa sätt? En klar trend är en motsättning mellan lokalförvaltning och centralförvaltning och en direkt fara för humant inställda borgmästare och andra representanter för städerna.
Det undantagstillstånd som coronaviruset fått till stånd i Mellaneuropa. Möten och seminarium avbokas, människor förbjuds att resa och i vissa länder stängs butiker, skolor, banker och sjukvården fungerar i undantagsförhållanden. Vem drar nytta av undantagstillståndet, vilken roll spelar lokalförvaltningen i att hålla befolkningen säker inte bara mot viruset men också mot det som kommer i virusets kölvatten?
Centraleuropa verkar uppleva klimatförändringen mer drastiskt än många andra.
Tjeckiens och Slovakiens problem med markplanering som en följd av klimatförändringen och den torka de upplever. Centraleuropa verkar uppleva klimatförändringen mer drastiskt än många andra än så länge och speciellt i förhållande till markanvändning och lokalförvaltningens möjlighet att stöda traditionella näringar finns ett skriande behov av nya lösningar.
Det känns verkligen inte som att vi lever i stabilitet för tillfället. De långsiktiga mål som både Kommunförbundet i Finland och större organisationer har dragit upp är kanske valida, men har vi kapacitet att agera snabbt och anpassa oss efter nya omständigheter? Var finns utrymmet i vår dagliga verksamhet att analysera och ta överhanden på de utmaningar som läggs i vår väg?
Tillsammans är vi starkare.
Ett som är säkert är att alla kriser som kommuner, städer och organisationer möter i form av samhälleliga utmaningar är lättare att hantera när man samarbetar. Städer behöver stöd i form av internationella nätverk där erfarenheter och respons kan utbytas informellt och snabbt, och tungrodda organisationer som Kommunförbundet måste bli bättre på snabba interventioner tillsammans med systerorganisationer i världen. Tillsammans är vi starkare.
