Kommunerna behöver stöd för att bli tillgängliga!

6.4.2018
Torgbloggen Outi Lehmijoki och Mattias Lindroth

Under ledning av Finansministeriet bereds en lag om tillhandahållande av digitala tjänster.

Lagen innehåller bestämmelser om tillgänglighetskrav som syftar till att alla finländare oberoende av ålder eller hälsotillstånd på egen hand ska kunna utnyttja den offentliga sektorns digitala tjänster. Genom lagen verkställs det s.k. tillgänglighetsdirektivet.

Lagens syfte är gott. Det kan inte förnekas att det vore bra att förtydliga webbtjänsternas språk, förenkla användargränssnitten och göra de digitala tjänsterna tillgängliga för alla. Det här är förstås en bra sak, eftersom digitala tjänster också erbjuds alla kunder hos den offentliga förvaltningen.

Den nya lagen medför att det blir obligatoriskt för varje kommun att göra webbtjänster och mobilapplikationer tillgängliga inom en viss tidsfrist.  Vad allt tillgänglighet strängt taget innebär och hur den ska uppnås, är ännu oklart för kommunerna. Mer information om tekniska krav finns i World Wide Web Consortium:s riktlinjer på Web Content Accessibility Guidelines.

KORT OM NYA LAGEN

  • Lagen om tillhandahållande av digitala tjänster avses träda i kraft hösten 2018.
  • De nya webbtjänsterna ska vara tillgängliga senast 23.9.2019.
  • Gamla webbtjänster ska ändras så att de blir tillgängliga senast 23.9.2020.
  • Då det gäller mobilapplikationers tillgänglighet har tidsfristen fastställts till 23.6.2021.

Också bra saker kostar

I lagförslaget bedöms lagens inverkan på kommunernas och samkommunernas ekonomi vara 45-65 miljoner euro, ifall alla de digitala tjänster dessa tillhandahåller på en gång skulle uppdateras så att de uppfyller tillgänglighetskraven.

De reformer som gäller tillgängligheten förorsakar sannolikt mindre kostnader om de görs i samband med en total omstrukturering av webbplatsen. Men kostnader är de det oaktat. Det är inte heller alls sagt att en teknisk omstrukturering av webbplatserna i alla 311 kommuner skulle vara aktuell av andra orsaker ungefär nästa år, även om innehållet är tänkt att förnyas.

Det uppstår också kostnader exempelvis på grund av testning av tillgängligheten, minimering av driftsavbrott, behandling av respons och klagomål gällande tillgängligheten, uppgörande av en tillgänglighetsbeskrivning och den självvärdering som ska föregå beskrivningen samt utbildning av personalen som ska producera det eftersträvade innehållet.

Kommunerna behöver stöd – också finansiellt

Den lagändring som föreslås innebär att kommunernas uppgifter och skyldigheter ökar. Även om statens representanter hänvisar till att tillgänglighet inte är någon ny uppgift för kommunerna är det ändå en betydlig utökning av tidigare skyldigheter. När kommunernas uppgifter och skyldigheter ökar, ökar också kostnaderna för tillhandahållande av tjänster. Kommunförbundet har krävt att ökningen ska beaktas i statsandelen för kommunal basservice genom en höjning av statsandelsprocenten med det som motsvarar ett belopp på 45–65 miljoner euro.

Då kommunernas uppgifter och skyldigheter ändras, ska staten enligt  riktlinjerna i det gällande regeringsprogrammet stå för alla tilläggskostnader som ändringarna i lagstiftningen medför för kommunerna genom att höja statsandelen.

I Delegationen för kommunal ekonomi och kommunalförvaltning (Kuthanek) och i Delegationen för informationsförvaltningen inom den offentliga förvaltningen (Juhta) avslogs dock ersättningarna för de kostnader lagförslaget medför.

Det känns orättvist att staten meddelar kommunerna att då det gäller tillgänglighet ansvarar vardera för sina egna kostnader, när det kvantitativt finns mera kommunal service och kommunerna i mer omfattande grad än staten erbjuder sin service direkt till medborgarna genom olika tjänster. Och skulle servicemottagarna ha mer glädje av statligt stöd till dem som verkställer servicen än till dem som övervakar tillgängligheten?

Lagen har beretts i gott samförstånd mellan kommunerna och staten. Samarbetet måste fortsätta också då lagen verkställs. Kommunerna kan å sin sida samarbeta sinsemellan i större utsträckning än tidigare, så att också den här stormen kan ridas ut.

Outi Lehmijoki och Mattias Lindroth är sakkunniga vid Kommunförbundet.