Att vara uttråkad på jobbet

Att vara uttråkad på jobbet ibland är både vanligt och ofarligt, förutsatt att det inte blir ett bestående tillstånd. Att känna sig uttråkad jämnt och ständigt är en form av illabefinnande som ofta förblir oupptäckt, eftersom man är fysiskt närvarande men psykiskt frånvarande, säger Lotta Harju, forskare vid Arbetshälsoinstitutet i Helsingfors. Harju är involverad i forsknings- och utvecklingsprojektet kring motivation, engagemang och leda i arbetet.

Det finns ingen tydlig definition av begreppet leda i arbetet och problemets omfattning avfärdas lätt. All leda är dock inte av ondo eftersom sysslolöshet i ett krävande yrke kan ge utrymme för tid att lösa problem. Harju säger att det på våra arbetsplatser inte är acceptabelt att tala om leda och vantrivsel och att personer som tappat gnistan lätt uppfattas som lata.

Det är inte speciellt sexigt att vara uttråkad eller led, ”boreout” på sitt arbete. Det är mer glamoröst att vara utbränd, ”burnout” för då har man offrat sig på arbetets altare. Det ligger på något sätt i tiden, är närapå status, att kunna säga att jag är eller nästan har varit utbränd.

Harju talar om tre typer av arbetsleda:

• Ett arbete som inte motsvarar förväntningarna förvandlas till slentrian
• Känslan av att inte hinna med, för stor arbetsmängd eller arbetet känns meningslöst
• Avbrott och störningar gör det omöjligt att sköta uppgifterna på ett meningsfullt sätt

Harju konstaterar att alla typer av arbetsleda har att göra med att arbetstagarens kapacitet inte utnyttjas till fullo. Jag tänker på den mängd av magistrar som utexamineras årligen men inte får ett arbete som motsvarar utbildningen överhuvudtaget. Blir denna grupp presumtiva ”boreout”- are i framtiden?

Vad kan vi göra åt problemet? Se över byråkratin och ta bort all oän-
damålsenlig kontroll. Avbrott och störningar i tidtabellerna gör det omöjligt att sköta arbetsuppgifterna på ett vettigt sätt. Se till att ICT:n fungerar, så kommer du en bit på väg. Värna om att hålla inspirationens låga brinnande samt ge tillräckligt med tid att planera och utföra uppgifterna.

Var och en av oss har behov av att göra något meningsfullt som man kan vara stolt över, oberoende av ålder eller tid på arbetsmarknaden. Varför och åter varför är den fråga jag ställer! Vad har gått fel? Det känns ju inte klokt att mänskor går omkring på arbetsplatserna och mår dåligt. En del arbetar halvt ihjäl sig och en annan del är utmattade av att inte ha meningsfulla uppgifter som de kan känna sig stolta över. Är det det dåliga ledarskapet som spökar igen?