Interneringslägren i Grekland är otrygga, fyllda av våld!
Röster från hotspotlägren låter såhär: – Jag trodde att jag lämnade ett krig, men nu befinner jag mej i ett nytt.
– När oroligheterna bröt ut gick vi till polisen och bad om hjälp, men det tog över två timmar innan de ingrep. Blod och benbrott. Många skadade.
– Jag blev slagen med ett järnrör, mina tänder och mina läppar krossades.
– I matkön blir det ofta bråk och då avslutas helt enkelt distributionen. Vi får vänta sex timmar i matkön.
Human Rights Watch har gjort inspektioner på tre öar och de hotspotområden som finns på Samos, Lesvos och Chios. Rapporten är en mördande kritik mot missförhållanden, våld, brist på information, vidriga hygienförhållanden, överbeläggning, hot mot kvinnor och barn, total isolering bakom stängsel med rakblad överst.
Nykomlingar hålls instängda i lägren under 25 dygn medan deras status utreds. Eftersom Grekland räknade med att 2 300 nya personer behövs för att hantera flyktingfrågor, lät det ganska bra. Hittills har bara 200 personer rekryterats så väntetiderna är otroligt långa. I hotspotlägren finns personer som väntat fyra månader på besked.
Överbeläggningen är ett av de största problemen.
Moria på Lesvos är dimensionerat för 700 personer, där bor nu 4 000.
Vathi på Samos har plats för 250 men där bor 945 personer och i mitten av maj bröt ett uppror upp som räckte i flera timmar, medan polisen som borde se över tryggheten stängde in sej och slöt ögonen. Efteråt bröt sig personer ut från lägret och inrättade sig intill, 357 personer fick plats på det sättet. Men de flesta har bara en filt, och det är den enda personliga intima plats de kan ha.
På Chios finns plats för 1 150 men 1 400 finns där. Många bor i en nedlagd fabriksbyggnad, på golvet. Med sin filt.
Värst är läget för ensamma kvinnor och barn som är tvungna att bo tillsammans med män. Risk för våldtäkt är överhängande. Kvinnorna vågar inte gå till duschen, som bara har kallt vatten och ingen tvål eller på toaletten.
När HRW gjorde sina inspektioner blev det ytterligen klart att lägren förvandlats till något som det inte var meningen.
Grekland klarar inte av att förse lägerinvånarna med ordentlig mat, trygghet, medicinsk hjälp och hygieniska förhållanden.
Eftersom överbeläggningarna orsakar de största problemen bryter våld, stamkrig och religiösa fejder ut. Om information, ledarskap i lägren och trygghet fanns skulle livet kanske vara drägligt.
Frågan lyder, var vi naiva när vi accepterade avtalet med Turkiet? Var vi naiva när vi trodde att hotspot innebar hjälp och stöd för flyktingarna och de asylsökande?
Och var finns förbättringarna? HRW har konstaterat att lägren, som de är nu inte är lämpliga för djurhållning? Men tydligen för människor i nöd!
