Det goda samtalet

Är receptet på ett lyckligt parförhållande att ha ett årligen återkommande samtal där man diskuterar hem, hus, barn och allt annat som har hänt under det gångna året?

Jag betvivlar att så är fallet.

Många suckar när det årliga utvecklingssamtalet närmar sig. Kanske inte minst för att samtalet ofta inte leder till något konkret.

På en hel massa arbetsplatser förbereder man sig för att genomföra det årliga utvecklingssamtalet, som ska lösa alla problem och föra arbetsplatsen mot oanade höjder och framgång.

Man kör med olika modeller, mera och mindre utvecklade och kreativa.

En del tar olika program till hjälp med färdigt blankettmaterial som finns att ladda ner på det interna nätet. Den anställda fyller i förväg i en blankett med olika frågor så som nuvarande uppgifter, målen under föregående period, de övergripande målen för följande period, styrkor och utvecklingsbehov samt vilka faktorer som motiverar i arbetet. Det här för att ta några exempel.

Det är bara fantasin och lagstiftningen som sätter gränser för vad man frågar. Förmannen fyller i sitt eget formulär som ligger som grund för diskussionen.

Dagen D närmar sig och den anställda känner sig lätt nervös inför samtalet och chefen känner sig stressad över alla samtal som är på kommande och som ska vara avklarade för att rapporteras vidare åt chefens chef. Atmosfären kan mycket sällan karakteriseras som avslappnad och naturlig i synnerhet om platsen är chefens rum med vardera parten på var sida om skrivbordet.

Vad göra?

Kontinuerlig kommunikation som bygger på förtroende är A och O. Satsa på korta återkommande diskussioner istället för att slösa all krut på utvecklingssamtalet.

Utvecklingssamtalet kan vara en del av paletten som står till vårt förfogande, där vi funderar på dåtid – nutid och framtid, men vi skall inte inbilla oss att det är fråga om någon undergörande medicin.

Kommunikationen i vardagen är det som ger resultat och bygger upp förtroendet, också i parförhållandet.