”Sluta jävlas med kommunerna”

4.11.2015
Bloggar Magnus Wrede

Vissa kommuner slåss om hur banorna för de nya höghastighetstågen skall dras. Andra skulle vara tacksamma för ånglok – eller jubla för lite upprustade landsvägar.

På ett frukostseminarium hos SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, stod fyra kommunalråd som på ett närmast övertydligt sätt illustrerade de helt skilda världar kommunerna lever i . Och klyftorna fortsätter att vidgas, enligt en ny rapport som presenterades.

Ta Sundbyberg. Sveriges till ytan minsta kommun, en sjudande förort till Stockholm och landets snabbast växande kommun förra året. 2 000 nya invånare per år och investeringar på över 6 miljarder kronor de kommande åren i bland annat en fördubbling av förskoleverksamheten.

Om detta berättade Jonas Nygren (S), kommunstyrelsens ordförande. Bredvid honom stod partikollegan Britta Flinkfeldt Jansson från Arjeplog i Norrbotten.

Och då talar vi om Sveriges mest glesbefolkade kommun, med väldiga vidder och väldiga problem att upprätthålla alla de funktioner som krävs av en kommun. Det skulle vara betydligt lättare om inte stelbent lagstiftning reste hinder för smidiga samarbeten mellan kommunerna, framgick det.

Därav Britta Flinkfeldt Janssons frustrerade utrop: ”Sluta jävlas med oss!”, riktat mot staten/regeringen.

Hon gillar inte att ”fixa och trixa för att komma runt lagstiftningen”. Hon pläderar för att tillåta större olikheter i kommunernas uppdrag, utifrån lokala förutsättningar. Sådana så kallade asymmetriska lösningar stöddes i flera inlägg under seminariet, även från statens representant i form av civilminister Ardalan Shekarabi (S).

Han tänker nästa år tillsätta en utredning om kommunstrukturen i Sverige. Sammanslagningar är säkert att vänta, men också andra grepp för att klara personal- och kompetensförsörjningen och servicen till medborgarna i framtiden.

En nyckelfaktor är infrastrukturen. Här vädrar en rad kommuner i södra Sverige morgonluft när utlovade jättesatsningar på höghastighetståg ska komma på banan de närmaste decennierna.

Rapporten Sveriges nya geografi ger en skoningslös bild av växande klyftor och fortsatt stark urbanisering.

I framför allt Småland pågår en intensiv dragkamp och ett accelererande lobbyarbete för att tågen ska passera just deras orter. Dragningen är inte bestämd. På seminariet fanns kommunalrådet Allan Ragnarsson (Moderat) från Vaggeryd, en av de berörda orterna.

En lång rad kommuner har lämnat in förslag om sträckningar för framtidens höghastighetslinjer. Uppe i inlandet i norr kan man inte ens drömma om vanliga låghastighetståg. I ett växande antal små kommuner handlar det mer om mardrömmen att över huvud taget inte överleva som kommun.

Rapporten Sveriges nya geografi från konsultföretaget Sweco och Arena för Tillväxt (ett samarbete mellan SKL, Swedbank och ICA) ger en skoningslös bild av växande klyftor och fortsatt stark urbanisering. Några exempel:

  • 48 kommuner har idag färre än 8 000 invånare, som vid den senaste sammanslagningsreformen (början av 1970-talet) ansågs vara gränsen för att en kommun ska kunna vara ekonomiskt bärkraftig och ge god service. Samtidigt har kommunernas åtaganden ökat kraftigt sedan dess.
  • Kommunernas gränser blir allt mindre relevanta i ”vardagens geografi”, enligt rapporten. Mellan 1985 och 2013 minskade antalet faktiska arbetsmarknadsregioner från 126 till 73. Dessa regioner fortsätter att växa (antalet kommuner är idag 290).
  • Tillgängligheten till service blir allt mer olika. En vårdcentral inom fem minuters resväg har 100 procent av invånarna i vissa kommuner, 8 procent i andra.
  • Allt färre försörjer allt fler. Genomsnittet i landet för hur många en person i arbetsför ålder behöver försörja utöver sig själv är 0,73. Lägst så kallad demografisk försörjningskvot har Sundbyberg och Solna: 0,52. Högst har landets minsta kommun Bjurholm (1,05) och Pajala (1,03).