Gustaf Westerholm: Får vi blanda språk?
Frågan dyker upp i mitt undermedvetna nu som då. Den är lite som den där lilla djävulen på min axel. Men lika snabbt dyker ängeln upp på den andra och konstaterar, med en språklärares stämma, att det inte går för sig.
När man kommer från en familjemiljö där svenskan alltid varit det starkaste språket, men all konsumtion av finska tv-program, texter och radio uppmuntrats, så är det kanske lättare i vuxen ålder att hålla språken isär. För de släktingar och vänner som kommer ur tvåspråkiga familjer är det inte lika lätt och de blandar språken lite nu som då.
Den tydligaste blandningen upplevde jag ändå under studietiden i Vasa. Vi som kom från Nyland började hejvilt blanda med de nyfunna fränderna från speciellt Vasa och Karleby. Det blev liksom vårt naturliga sätt att umgås.
Jag började misstänka att det fanns en ganska stor grupp människor som inte skulle reagera på att språken blandades eller ja, kanske rentav skulle gilla att de blandades. Dialekter har ju sysslat med detta redan länge och kanske en blandning skulle erbjuda en specifik grupp ett språkhem som inte tidigare existerat?
Var det pilkku eller inte, jag tycker han var utanför boxin då han slaida.
Därför skulle blandningen testas. Som sångledare på en gemensam sitz mellan en svensk- och en finskspråkig studentförening blandade vi för allt vad tygeln höll. Vi unga vuxna gillade detta och vi insåg vilken rikedom det var att kunna flera språk. Men snart kom verkligheten emot.
Efter studierna blev det jobb på Vasabladets sportredaktion. Utmaningen kom då man skulle försöka åstadkomma en så bra korrekt svensk text som möjligt efter intervjuer med finlandssvenska tränare som konstaterade ”jag vet inte var domaren hittade den där jäähyn” eller ”det var ett grymt skott hon fick till på vastapallo” eller ”var det pilkku eller inte, jag tycker han var utanför boxin då han slaida”.
Jag förstod att en svenskspråkig läsarskara inte skulle uppskatta dessa citat i print. Därför blev det en vända via ordförrådet och lite justeringar, så citaten skulle bli korrekta på svenska. Jag var inte riktigt bekväm innan en kollega konstaterade att vi nog översätter de finskspråkiga tränarnas citat också.
När man sedan vill skapa en vi-anda på intranätet fungerar kanske svenskan bättre.
I min nuvarande roll som webbtjänstkoordinator vid Österbottens välfärdsområde jobbar jag med att bygga upp en gemensam webbplats som givetvis ska vara utmärkt på båda språken. Här finns inget utrymme för roliga blandningsidéer, men desto mer konkreta exempel på där nyanserna i ord och uttryck sitter perfekt på det ena språket men där en översättning inte fungerar lika bra.
Exempelvis fungerar ”Meillä asiointi” utmärkt då man vill ha en kort och koncis rubrik på webben. Den svenska översättningen blir dock ”Uträtta ärenden hos oss” som tyvärr är ganska stel, lång och byråkratisk. Samma gäller ”Työikäiset” som blir ”Personer i arbetsför ålder”.
När man sedan vill skapa en vi-anda på intranätet fungerar kanske svenskan bättre. ”Min anställning” låter trevligare än till exempel ”Työsuhteeni” och ”Vårt sätt att kommunicera” förklarar helheten bättre än ”Viestintätapamme”.
Trots dessa nyansskillnader så ska vi inte blanda språk inom den offentliga sektorn. Bra så kan tyckas, för om inte staten och kommunerna håller fast vid ett korrekt språk så vem gör det då?
Tappar man grundstenarna på vägen till bygget så lär det få följder.
Men utmaningarna är redan här. Svenska Yle gjorde den 23.3.2021 en granskning av hur språklagen tillämpas av myndigheterna i praktiken. Det var ingen trevlig läsning för finlandssvenskarna. Som orsak till bristerna uppgavs många gånger vara mänskliga misstag, stress och resursbrist. Orsakerna kan ännu tyckas vara möjliga att åtgärda, men mer utmanande blir det troligen med språkkunskaperna och speciellt språkets korrekthet hos framtidens arbetstagare.
För då tonåringen på modersmålslektionen konstaterar att något är en ”exception” och läraren förklarar att något sådant ord inte existerar i svenskan utan ordet hen söker efter är ”undantag”, så vet vi att förändringen står för dörren. Visst, språk utvecklas hela tiden och det tas in låneord från höger och vänster, men då grundläggande ord och uttryck undermedvetet löper risk att bytas ut i vardagliga konversationer undrar man hurudan inverkan det kommer ha på språket på sikt.
Utgående från min bakgrund och mina erfarenheter tror jag att språk borde erbjudas i korrekt form när man lär sig dem. För tappar man grundstenarna på vägen till bygget så lär det få följder.
Funderingarna är många och min djävul och ängel kommer fortsätta högljutt från axlarna.
Inom kommunikation talar man om att det är på avsändarens ansvar att göra budskapet så förståeligt att mottagaren kan ta det till sig. Då underlättar det om man behärskar språket i dess korrekta form och kan göra avvägningar. Man kanske ska undvika ord som ”Feelgood” när man informerar om tv-tablåns innehåll på äldreboenden och kanske hela ordet tablå då man skickar motsvarande infoblad till ungdomsgården.
Funderingarna är många och min djävul och ängel kommer fortsätta högljutt från axlarna. Men trots alla exceptioner så kommer de svenska kunderna att få uträtta sina ärenden och de finskspråkiga kommer få asioida vid Österbottens välfärdsområde då de nya webbsidorna lanseras.
