Kommunala tjänstemän är inte maskiner utan egna uppfattningar
Men jag är helt säker på att de någonstans fortsätter att utveckla planerna även om vi har sagt nej och i något skede kommer de med samma förslag igen, utbrast den frustrerade politikern.
Ur ett implementeringsperspektiv är det irriterande när beslut inte förverkligas som politikerna avsett. Ur ett beredningsperspektiv är det ganska förståeligt. Kommunala tjänstemän är inga maskiner utan egna uppfattningar. De anställs ju för att ha kunskap om och idéer för hur verksamheten skall utvecklas.
Tjänstemän skall inte ha åsikter, muttrar någon längst bak i salen.
Därför bygger deras beredningar oftast på den bild de har av vad som vore bäst, i någon given situation. Politiker har rätt att inte dela den bilden, men kan realistiskt sett inte förvänta sig att tjänstemän omedelbart skall byta uppfattning, bara för att politiker vill någonting annat.
Tjänstemän skall inte ha åsikter, muttrar någon längst bak i salen. Det är dock varken möjligt eller ändamålsenligt. En tjänsteman som inte bryr sig om hur verksamheten skall ordnas är knappast heller särskilt benägen att ta ansvar för eller arbeta för att komma åt något specifikt håll. Ingen gynnas av det.
Kommunen gynnas av att alla de som är iblandade i verksamheten känner ett ägandeskap och ansvar i förhållande till det som skall göras. Det betyder att det är bra för kommunen om dess tjänstemän är intresserade av att utveckla verksamheten inom sina sektorer.
Personalen och tjänstemännen kan ha lika lite respekt och förtroende för politikernas uppriktiga intresse för kommunen som tvärtom.
Det är bra för kommunen om personalen tar ansvar för att verksamheten skall fungera så bra som möjligt och att invånarna får den service de behöver. Om man har den känslan av ansvar för verksamheten, så har man ofta idéer för hur detta borde göras. Då är det – ur personalens och tjänstemännens perspektiv – begripligt om de upplever det som omotiverande om dessa idéer eller förbättringar (läs: tilläggsresurser) slås ner av ’de där politikerna’, som ’kommer in utifrån och fattar beslut’ om en verksamhet de inte anses veta någonting om.
Personalen och tjänstemännen kan ha lika lite respekt och förtroende för politikernas uppriktiga intresse för kommunen som tvärtom.
I teorin är det enkelt att säga att om politiker och tjänstemän talat ihop sig om samma vision eller strategi för verksamheten, så är sannolikheten för att personalen vill genomföra den verksamheten ganska stor. En första förutsättning för det är dock att man vågar lita på att också de andra vill kommunen väl.
