En ekonomisk mardröm för kommunerna
En kväll förra veckan kryllade det av overallklädda studerande på metrostationerna och i metrotågen. De var uppfriskande att se på och tankarna gick osökt till mina egna ungdomsminnen.
Studietiden präglades av frigörelse och nya studiekretsar, men jag minns också hur det var att ha knappt om pengar. Detta trots att jag under merparten av min studietid åtnjöt en relativt riklig studiepenning och inte behövde ta lån. På den tiden var studiepenningen 1570 mark i månaden, vilket omvandlat till dagens valuta var cirka 380 euro.
Under metrofärden började mitt nuvarande jag fundera på vad jag hade gjort om jag i stället för en studiepenning på 380 euro hade fått en skattefri basinkomst på 550 euro och hade varit tvungen att betala 43 procents skatt på ytterligare inkomster.
Svaret är givet. Jag skulle ha levt ett sorglösare studieliv på bara basinkomst och låtit bli att jobba på sommaren. Skattegraden på 43 procent för extraknäckar och sommarjobb hade vida överstigit den skatt som jag betalade på den tiden, så idag hade jag varit flera sommarjobb fattigare. Däremot hade en basinkomst och hög skattegrad knappast släckt min brinnande iver att få det första riktiga arbetet efter studierna.
Juha Sipiläs regering håller som bäst på att bereda ett försök med basinkomst, som ska genomföras i Finland år 2017–2018. Den första etappen slutfördes i slutet av mars, då förutredningsrapporten publicerades. De egentliga besluten om införande av basinkomst ska fattas år 2019.
I rapporten gav utredningsarbetsgruppen en utförlig beskrivning av olika modeller för basinkomst och deras konsekvenser och presenterade också slutledningar om vilka förfaranden som lämpar sig för försöket. De egentliga besluten om försöket och hur man ska gå vidare fattas av Statsrådet i år.
Också Kommunförbundet har bidragit med information till utredningsarbetet genom att publicera en rapport om kopplingen mellan basinkomsten och den kommunala ekonomin. I rapporten framför förbundet att kommunernas ekonomi inte rubbas av ett småskaligt försök, men att ett nationellt system med skattefri basinkomst och en skattegrad på 40 procent för övriga inkomster på många sätt vore en mardröm för kommunernas inkomstunderlag.
Klart är att systemet radikalt skulle minska inkomstunderlaget för kommunerna. I arbetsgruppens rapport sägs ändå ingenting om hur detta problem skulle lösas. Arbetsgruppen har inte heller tagit ställning till hur den platta inkomstskatten i fortsättningen skulle fördelas mellan staten och kommunerna. Kommunerna har ju och kommer också framöver att ha olika stora kommunalskattesatser och skatteintäkter. Hur finansieringen av basinkomsten ska fördelas mellan staten och kommunerna är alltså en helt öppen fråga.
Förväntningarna på ett enklare inkomstöverföringssystem och mindre byråkrati är stora. Basinkomsten skulle säkert minska kommunernas finansieringsansvar för många nuvarande förmåner, såsom det grundläggande utkomststödet och arbetsmarknadsstödet, men å andra sidan är 550 euro så pass lite att kompletterande förmåner ohjälpligen skulle behövas. En basinkomst skulle alltså inte innebära ett slut på byråkratin.
Och så måste ju själva basinkomsten finansieras på något sätt. Jag tror inte att kommunerna klarar sig helt torrskodda ur detta finansieringsansvar.
När förutredningsrapporten publicerades reagerade jag på ett uttalande om att utredningsarbetet inte utförs bara för försökets skull, utan att målet för utredningen verkligen är att se över den sociala tryggheten och det komplicerade förmånssystemet.
Ur den kommunala ekonomins perspektiv är basinkomsten ändå ett stort frågetecken och de öppna frågorna måste redas ut ordentligt.
När metron anlände till min station hade de trevliga minnena från studietiden förbytts i kallsvett.
