Kommunsammanslagningar är varken himmel eller helvete
Ett beslut om att genomföra en kommunsammanslagning är en allvarlig sak. Finländsk lag saknar mekanismer för att riva upp en redan genomförd kommunsammanslagning. Fattar två eller flera kommuner beslut om att gå samman är det tänkt att beslutet ska hålla långt in i framtiden.
Det är alltså viktigt att tänka efter. Allvaret och långsiktigheten i beslutet gör det också fullt förståeligt att kommunsammanslagningar hör till de lokalpolitiska frågor som mest upprör, engagerar och polariserar folk.
När frågan kommer riktigt nära och blir en politisk realitet i den egna kommunen är det lätt hänt att nyanserna försvinner. Ibland verkar det som om all beprövad erfarenhet av vad det går att åstadkomma genom en kommunsammanslagning ställs åt sidan. Förespråkarna målar upp sin vision om den lysande framtid man går till mötes när man väl blivit en enda kommun. Motståndarna tecknar bilden av hur man är på väg mot ett sluttande plan som leder rakt ner i fördärvet.
En orsak till det här är att ett sammanslagningsbeslut synliggör hur olika folk ser på vad kommunen borde vara och göra. Det som någon värderar till tusen betyder inte mer än trettio för någon annan. Därför blir det så många missförstånd och haltande dialoger.
“Nästan inget i en kommunsammanslagning sker automatiskt. Både goda och dåliga konsekvenser är frukterna av medvetna beslut.”
I själva verket är genomförandet av en kommunsammanslagning en ganska kommunalgrå historia. Det är förvaltningsstadgor som ska skrivas, löner som ska utjämnas och byggnadsmassa att ha koll på.
När två eller flera kommuner går samman har de med sig en mängd resurser – pengar, geografiskt läge, personal, specialkunnande – som tillsammans bildar en utvecklingspotential för att bygga upp en ny kommun. När två små glesbygdskommuner går samman är utvecklingspotentialen liten, men sammanslagningen kan vara ett sätt att rädda det som räddas kan. När stora kommuner i en växande stadsregion går ihop, finns det flera saker som kan göras på ett bättre sätt och därför är den teoretiska utvecklingspotentialen större.
Men då gäller det att kommunerna lyckas ta vara på de utvecklingsmöjligheter som frigörs. Det finns inga garantier för att det sker eller för att det ens är önskvärt att den fulla utvecklingspotentialen frigörs.
Ta detta med inbesparingar, som ofta nämns som ett viktigt motiv till kommunsammanslagningar. En av de grundläggande orsakerna till att kommunsammanslagningar sällan ger några stora inbesparingar är att politikerna redan från början valde bort sådana beslut som skulle ha lett till stora inbesparingar. Man valde kanske att behålla alla skolor istället för att stänga några. Konstigare är det inte. Nästan inget i en kommunsammanslagning sker automatiskt. Både goda och dåliga konsekvenser är frukterna av medvetna beslut.
Den realistiska sammanfattningen av vad som händer efter en kommunsammanslagning ser ut ungefär så här: Vissa saker blir bättre, vissa sämre och vissa förändras inte alls. Mot den bakgrunden är det trist att de lokala debatterna så ofta låser sig i en ordväxling om kommunsammanslagningen som himmel eller helvete.
