Namngivningsgrunder i fokus
När vägar i ett enspråkigt område ska få namn på det andra språket, som exempelvis i Närpes i samband med att kommunen blev tvåspråkig vid årsskiftet, är det viktigt att beakta namngivningsgrunderna för att de nya namnen ska bevara sin koppling till de ursprungliga namnen. Det lättaste sättet att hålla reda på namngivningsgrunderna är att anteckna dem när vägarna namnges.
Det gäller alltså att känna till om det exempelvis är ett namn eller ett vanligt ord som ingår i ett vägnamn. I många fall, till exempel i fråga om namnen Kåtnäsvägen och Simhallsvägen, är det lätt att avgöra, eftersom Kåtnäs är ett namn på en by i Närpes och Simhallsvägen leder till simhallen.
Om det är så att namnet går tillbaka på efternamnet
Lind men vägen får heta Lehmustie på finska, bryts
kontakten till namnet Lind.
En grundregel vid översättning av vägnamn är att man inte ska översätta ortnamn som ingår i dem medan så kallade vanliga ord ska översättas. Eftersom Kåtnäs är ett ortnamn,
och simhall inte är det, blir de finska motsvarigheterna Kåtnäsintie och Uimahallintie.
Alltid är det inte lika entydigt och då är det särskilt viktigt att känna till bakgrunden till namnen. För att det till exempel ska gå att bilda en riktig finsk motsvarighet till Lindvägen måste man veta om vägens namn är bildat till namnet Lind eller ordet lind. Beroende på bakgrund ska vägen heta antingen Lindintie eller Lehmustie. Om det är så att namnet går tillbaka på efternamnet Lind men vägen får heta Lehmustie på finska, bryts kontakten till namnet Lind.
När vägnamnen i ett helt område anknyter till ett visst tema, är det viktigt att se på namnen som en helhet så att kopplingen till namngivningsgrunden är uppenbar också i de finska motsvarigheterna. Om namnen Bågvägen och Pilvägen anknyter till bågskytte bör vägarna heta Jousitie och Nuolitie på finska. Om exempelvis kaari eller paju väljs, förlorar namnen sin koppling till det tema de svenska namnen bygger på.
