Ett försök med fyra dagars arbetsvecka beskrivs som en succé i Storbritannien. Här i Finland får idén om en förkortad arbetsvecka stöd av bland annat fackcentralen FFC. Det som diskuteras är en förkortad arbetstid med bibehållen lön. Den kortare arbetsveckan förväntas varken påverka företagens produktivitet, finanser eller serviceutbud och inte heller sysselsättningsgraden.

Vad betyder detta? Låt mig ta ett exempel. För enkelheten skull utgår jag från att vårt arbete under en normal arbetsvecka är lika med 100 enheter fördelade på fem dagar. Under en arbetsdag utför vi med andra ord 20 enheter. När vi förkortar arbetsveckan till fyra dagar, betyder det att enheterna vi utför ökar till 25 per dag och att den femte dagen blir en extra ledig dag.

Frågan som då ska ställas är: Förbättras vår livskvalitet? Blir vi effektivare på jobbet?

Resultaten från den brittiska undersökningen visar att stressen minskar, sjukdagarna blir färre, balansen mellan arbete och fritid blir bättre och produktiviteten ökar. (Studien koordinerades av Day Week Global).

Hur mäter vi livskvalitet?

Arbetshälsoinstitutets undersökning Hur mår Finland? som presenterades i mars visar dessvärre att finländarnas arbetshälsa har blivit sämre. 17 procent av de anställda upplever mycket eller ganska mycket stress i sitt arbete. Många upplever att den egna arbetsförmågan har försämrats samtidigt som symtomen på utmattning har ökat. Äkta engagemang i arbetet upplevs numera endast en gång per vecka.

Är antalet lediga dagar rätt sätt att mäta livskvalitet? På befolkningsnivå finns det ett samband mellan sysselsättning och god psykisk hälsa, glädje över att känna sig nödvändig, nyttig, behövd på jobbet. Borde vi inte lägga fokus på goda arbetsförhållanden – på rättvisa, uppskattning och meningsfullhet i arbetet – i stället för att räkna lediga dagar? Nu fokuserar vi nu på att öka arbetstakten och förlänga fritiden i stället för att undersöka hur välorganiserade arbetsprocesser ökar vårt välmående.

Forskning visar att en arbetstagare kan hantera också belastande arbetssituationer utan att riskera arbetshälsan om hen har tillgång till tillräckliga resurser, stöd från arbetsgemenskapen och ett meningsfullt arbete. Svenska arbetsmiljöverkets undersökningar visar att hög arbetsbelastning och problem i det sociala samspelet är den vanligaste orsaken till stress. Andra vanliga risker är skiftarbete, att arbeta ensam och brister i den fysiska miljön.

Gränsen mellan arbete och fritid suddas ut

World Economic Forums webbplats hänvisar till en studie som slår fast att integration kan vara en bättre metod än strikt ”segmentering”, när man vill uppnå balans mellan arbete och fritid. Tidningen Forbes listar flera skäl till att integration är och kommer att vara en realitet, som vi måste förhålla oss till i framtiden. Gränsen mellan arbets- och privatliv blir allt suddigare. När jobbet är tillgängligt i datorn och mobilen dygnet runt, kan många av oss inte låta bli att uppdatera sig i det som händer, oavsett om vi egentligen vill det eller inte. Det blir dessutom allt vanligare att medarbetare jobbar på distans hemifrån eller från kaféer och andra offentliga mötesrum.

Jag tror att livet är en helhet med både jobb och fritid, arbete och familjeliv. Ett pussel som måste läggas och som var och en måste lägga själv. Den som mår bra presterar bra både hemma och på jobbet och vice versa. För att öka arbetshälsan måste vi fästa mer uppmärksamhet på arbetets innehåll, på arbetsgemenskapen och arbetsledningen och på hur de sociala förhållandena på arbetsplatsen ser ut.

Läste du redan?