Flytten till Lappträsk gav barnfamiljen möjlighet att bevara svenskan

Johanna Kaustinen och Juha-Matti Muikku flyttade med sina barn till Lappträsk för att barnen skulle få lära sig svenska, men också för att familjen skulle få leva ett liv nära naturen. Familjen trivs i kommunen och är nöjda med servicen. Men det finns mycket som kan förbättras, säger de.

Framför familjens hus intill den sjö som gett namnet åt kommunen Lappträsk, möts jag av en stor skällande hund.

– Du behöver inte vara rädd för den, ropar Juha-Matti Muikku som öppnar dörren och möter mig vid trappan.

Johanna Kaustinen har kokat kaffe och serverar kex och kaffebröd medan parets två barn, Elias och Mats, sitter vid matbordet redo att hugga in.

Även om familjens hus ligger intill vattnet syns ingen strand eller brygga till. Hela området som är täckt av åkrar och stora gräsmattor ser halvfärdigt ut.

– Många av tomterna på kommunens mark har blivit på hälft efter att en rysk miljardär köpte flera av dem men aldrig slutförde projekten. Det är problematiskt eftersom han verkar ha försvunnit spårlöst. Det ser inte så bra ut, säger Johanna Kaustinen.

– Strandområdet och allting omkring har planerats men det görs inte färdigt. Det har också talats om asfaltering och simstrand. Lappträsk kanske behöver fler invånare för att få in mera pengar till kommunen. Men man behöver också snygga, trivsamma och färdiga områden om man förväntar sig att människor ska vilja flytta in, säger Juha-Matti Muikku.

Familjen flyttade till Lappträsk efter att Juha-Matti blivit klar med studierna i Åbo och fick jobb i Kouvola. Att det skulle bli Lappträsk var ingen självklarhet. Miljön lockade Johanna och närheten till större städer spelade en roll eftersom hon sökte jobb. Den största orsaken till flytten var ändå tvåspråkigheten.

Juha-Matti och Johanna har båda finska som modersmål, men Johannas pappa var svenskspråkig. Johanna har bestämt sig för att hon vill föra svenskan vidare i släkten. Lappträsk gav en bättre möjlighet att göra det än Kouvola, som länge var det andra alternativet för familjen.

– Det finns en svenskspråkig skola i Kouvola, men den här kulturmiljön lockade till slut mera. Det är ju också betydligt mera svenskt här. Om man talar svenska i Kouvola så tittar alla på en. Lappträsk är mycket naturnära och det spelade en stor roll för mig, säger Johanna.

Juha-Matti och Johanna talar finska med varandra, men med barnen talar Johanna svenska och Juha-Matti finska. Det har de gjort ända sedan barnen Elias och Mats föddes.

– Det skulle kännas jättekonstigt att byta språk nu även om mitt starkare språk är finska. Det kändes lite konstigt att tala svenska i början, men jag tror att den skulle ha rostat om jag inte hade börjat prata svenska med Elias när han var baby. Det viktigaste är att barnen ska kunna båda språken och föra svenskan vidare i släkten, säger Johanna.

Båda barnen går idag i dagis och i skola på svenska.

Lappträsk är en tvåspråkig kommun och bland annat daghemmet och idrottsverksamheten går på båda språken. Johanna är ändå orolig över svenskans ställning och känner att den håller på att hamna mer och mer i underläge.

– All service är inte längre tillgänglig på svenska. Det här gäller speciellt kommunalservice som läkartjänster. Läget i hela landet är lite oroväckande. I tvåspråkiga kommuner borde man få service på båda språken. Speciellt vid förlossning eller då man är mycket sjuk måste man bli förstådd på sitt eget modersmål.

Juha-Matti anser att tvåspråkigheten fungerar bra och har inte lagt märke till några större problem.

– Finsk- och svenskspråkiga bor på lite olika områden i kommunen, men alla kommer bra överens. Trots att språkgrupperna är åtskilda finns det inte någon konflikt mellan dem.

Familjen är nöjd med servicen i kommunen. Framförallt eftis och familjedagvårdaren får beröm. Elias har gått i eftis ända upp till andra klassen. När han började i trean ville han komma hem efter skolan även om han skulle ha fått fortsätta i eftis. Ett skolvitsord på jämnt nio i Språkbarometern 2016 visar att också andra kommuninvånare är nöjda med barndagvården i Lappträsk.

– Det är viktigt att barnen inte behöver vara ensamma hemma. Det är inte många kommuner som erbjuder den här servicen, säger Johanna.

Mats ska ännu gå i dagis i ett år till innan han börjar i förskolan. Daghemsbyggnaden är helt ny och där går både finska och svenska barn.

– Före dagis gick Mats i familjedagvård. Kommunen har bara en familjedagvårdare och han hade turen att få en plats. Jag önskar att det fanns fler familjedagvårdare så att de yngsta kunde ha möjlighet att få en plats, säger Johanna.

Johanna och Juha-Matti önskar att kommunen skulle erbjuda fler möjligheter till friluftsaktiviteter och att träsket skulle utnyttjas mera.

– Vi bor nära vattnet men jag tycker att det utnyttjas väldigt lite av kommunen och invånarna.

Kommunen kunde till exempel bygga en brygga vid pausplatsen Mehiläispesä där man kunde stanna när man kör förbi. En promenadväg runt träsket kunde också vara en bra idé. Och varför inte paddling, föreslår Johanna.

En annan sak som familjen saknar i Lappträsk är en simhall. Tidigare fanns det en simhall i Porlom men den stängdes och det är fortfarande oklart vad som kommer att hända med den.

Juha-Matti berättar att kommunen beslöt att reparera den men ingenting har hänt sedan dess. Den närmaste simhallen finns nu i Borgå. I Kouvola finns också flera.

– Det var ganska jobbigt när Elias gick i simskola. Jag körde hem från jobbet varje fredag för att hämta Elias och sedan tillbaka till Kouvola till simskolan. En simhall gynnar alla åldersgrupper; babysim, simskola, livräddning, kondition och hälsa. Sådant kan man inte mäta i pengar, säger Juha-Matti.