Avgiftsfri småbarnspedagogik splittrade partierna i valdebatt
Eliel Kilpelä (VF), Santeri Leinonen (Grön), Alexandr Foy (SDP), Fredrik Guseff (SFP) och utanför bilden Elias Vartio (C) samt Carl Olehäll (KD) är överens om mycket men inte allt. Bild: Mikael Sjövall
Integrationen av invandrare på svenska delade det politiska fältet på Finlands svenska Kommunalförening och Kommunförbundets gemensamma paneldiskussion på onsdag kväll.
– Det finns väldigt begränsat med jobb där det räcker att du endast talar svenska. Du måste kunna flytande finska för att klara dig i arbetslivet. Vi måste vara uppriktiga och säga som det är då vi integrerar invandrare på svenska, sade Alexandr Foy (SDP).
Foy fick medhåll av Eliel Kilpelä på Vänsterförbundet.
– Det är viktigt att vi frågar invandrarna själva och beaktar deras erfarenheter i stället för att integrera folk enligt något principbeslut som beaktar procentsatser, sade Kilpelä (VF).
Kommentaren var en känga riktad mot Petteri Orpos regering som på SFP:s inrådan har satt som mål att fem procent av alla invandrare ska integreras på svenska.
Attitydproblem bland tjänstemän
– Det finns en del märkliga attityder i den kommunala förvaltningen som gör det svårt att integreras på svenska till och med i kommuner med svenska som majoritetsspråk. Vi måste sätta press på tjänstemännen i kommunerna för att främja frågan, sade Fredrik Guseff (SFP).
Stockholmaren Carl Olehäll har bott i Finland endast i tre månader. Nu är han uppställd som kandidat i kommunalvalet för Kristdemokraterna i Helsingfors och har redan klart för sig hur integrationen ska skötas i Finland.
– Jag pluggar finska inom ramen för min integrationsutbildning. Det finns en del kurskamrater som först valde att integrera sig på svenska och sedan har bytt spår och nu lär sig finska. Det går inte att leva på svenska i Helsingfors, sade han.
De grönas kommunalvalskandidat Santeri Leinonen påminde att frågan har stark koppling till rikspolitiken.
– Vi har en regering där det finns ministrar som vill skapa ett enspråkigt Finland. Det är den största hotbilden just nu, sade han.
Centern påminde om kommunernas ansvar.
– Kommunerna kan bedriva proaktiv rekrytering av invandrare som kan svenska. Och så kan det vara bra att flexa med kravet att kunna finska under en övergångstid, sade Elias Vartio (C).
Manlig panel
I onsdagens panel i Kommunernas hus i Berghäll deltog sex manliga kandidater som utfrågades av Mattias Lindroth och Sofie Braxén från Kommunförbundet. Lindroths inlägg fick Braxén att reagera.
– Ska du ta alla frågor, frågade Braxén irriterat av Lindroth i debattens hetta och rev ned skrattsalvor i publiken.
Den manliga dominansen hindrade inte panelen från att avhandla jämställdhet och familjepolitik. Frågan om avgiftsfri småbarnspedagogik splittrade partierna.
– Kommunerna har inte råd att upprätthålla alla tjänster gratis. De som har råd betalar för småbarnspedagogiken och de som har låga inkomster betalar inte. Det är ett bra system, sade Leinonen.
SDP och SFP förordade avgiftsfri småbarnspedagogik, men av olika skäl.
– Som det nu är har vi dubbel progression. Medelklassen med högre inkomster betalar först mera skatt och sedan tvingas de därtill betala för småbarnspedagogiken. Det är inte rättvist. Vi vill avskaffa dessa avgifter, sade Guseff.
Den svajiga befolkningspyramiden gjorde sig påmind i debatten.
– Demografin ser inte så bra ut i det här landet. Vi behöver morötter för att få fler barn. Då måste vi göra föräldraskapet mer lockande och avlägsna dagisavgifterna, sade Foy.
Byskolor i vågskålen
Nedläggningen av byskolor på olika håll i landet har accelererat de senaste åren. Alexandr Foy ser det som en naturlig process.
– Det är oundvikligt att mindre skolor läggs ned då befolkningen minskar i glesbygden, sade han.
Santeri Leinonen dryftade småskalighetens dilemma.
– Om elevunderlaget är under 30 blir det svårt att hitta kvalificerade lärare. Det finns gränser för hur liten en skola kan vara utan att det påverkar pedagogiken negativt, sade han.
Alla sex partier var rörande eniga kring kommunens skyldighet att erbjuda barnen en plats i närskolan.
– För svenskheten är det här en ödesfråga. Om den svenska skolan ligger väldigt långt borta från hemmet är lockelsen stor att välja den finskspråkiga skolan för att få vardagen att fungera, sade Kilpelä.
Det rådde likaså konsensus kring synen på kommunfusioner. Ingen förordade tvångssammanslagningar eller andra styrmedel för att tvinga fram större befolkningsunderlag i kommunerna.
Avgiftsfria hobbyer
Enligt Me-stiftelsen fungerar den så kallade Finlandsmodellen och avgiftsfri hobbyverksamhet i 258 kommuner i landet. Undervisnings- och kulturministeriet har reserverat 14 miljoner euro per år för upplägget. Vissa kommuner väljer att komplettera modellen med egen finansiering.
– Forskningen visar att alla gynnas av att barnen erbjuds avgiftsfria hobbyer. Där kan kommunerna göra en viktig insats, sade Elias Vartio (C).
VF och KD underströk att upplägget förutsätter ett tätt samarbete med tredje sektorn.
– Kommunerna kan erbjuda avgiftsfria lokaler eller motsvarande infrastruktur för att främja Finlandsmodellen, sade Leinonen.
Att hobbyerna ordnas i skolmiljön uppfattades som en klar fördel av alla i panelen.
– Alla har rätt till en meningsfull hobby oavsett inkomstnivå, sade Foy.
