Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikts direktör säger att det nya välfärdsområdet har erfarenheter och nätverk som kommer till nytta när avtal om svenskspråkiga tjänster ska samordnas. Men han erkänner att den svenska vården inte fungerar perfekt i distriktet.

Då Matti Bergendahl i maj tillträdde som direktör för Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt var det med lång erfarenhet av den privata sektorn, inklusive vårdbranschen. I tio års tid, 2005–2014, var han vd för Mehiläinen och vd och vice vd för Mehiläinens moderbolag Ambea.

Han ser inte den privata vårdsektorn som den offentligas motpart. Samarbetet mellan de två är viktigt, speciellt när det gäller socialvården där den privata sektorn har en stor marknadsandel. Dess tillgång till personal och fastigheter är något som den offentliga vården inte kan bortse från.

På frågan om hur den offentliga sektorns effektivitet står sig mot den privatas svarar Bergendahl att privata företag, med sina ägare och sin styrelse, har en annan struktur i beslutsfattandet än den offentliga vården.

– Den offentliga sektorns breda ägarskap ger en annan rytm, men nog händer det saker inom den sektorn också. Det privata och det offentliga är inte som dag och natt.

Svagare ekonomi oroar inte

Social- och hälsovårdsreformen har varit svår att genomföra, dels för att den är en politiskt knepig fråga, dels för att reformen stött på grundlagen och kommunernas självstyre, säger Bergendahl.

– Social- och hälsovården utgör hälften av kommunernas budgetar. Det gör reformen strukturellt svår. Det är en enorm förändring som vi står inför. Finansieringen och ansvaret för organisationen och produktionen ändras. Jag hoppas innerligt att reformen genomförs. Vi har en åldrande befolkning, samtidigt som den medicinska vetenskapen utvecklas och tillåter oss att göra mera. Det här kostar och vi kan inte i det oändliga höja skatterna, säger Bergendahl och understryker att det här inte är ett politiskt ställningstagande.

I regeringens reformförslag har finansieringsmodellen kritiserats. Den tar 13,26 procent av kommunernas skattesatser och fördelar resurserna enligt var behovet är störst. I praktiken handlar det om att välfärdsområden som har ett mindre tryck på social- och hälsovården får mindre än tidigare, och de områden som har utmaningar får mer.

Vården i Egentliga Finland får en svagare ekonomisk bas i och med reformen. Enligt Kommunförbundets beräkningar tappar välfärdsområdet 7,8 miljoner euro jämfört med nuvarande nivå.

Detta oroar inte Bergendahl. Det handlar om att producera vården under stramare förhållanden, säger han, också med tanke på att de äldres andel av befolkningen i landskapet ökar i snabbare takt än i landet i övrigt.

Det finns andra utmaningar. Till exempel måste kommunernas olika IT-system samordnas. Det saknas också en politisk samsyn på det nya välfärdsområdet. De 27 kommunerna i Egentliga Finland har inte snackat ihop sig som till exempel de österbottniska, där Samkommunen för Österbottens välfärdsområde inleder sin verksamhet nästa år.

– Den politiska diskussionen måste föras och tidtabellen är tajt. Mera utrymme måste ges till den förebyggande vården, och där kommer kommunerna fortsättningsvis att ha en viktig roll.

Åbolands sjukhus kunde utvidgas

Efter reformen har Egentliga Finlands välfärdsområde ansvaret för att samordna avtal mellan de tvåspråkiga välfärdsområdena. Avtalen ska trygga tillgången till vissa tjänster, till exempel den specialomsorg som Kårkulla samkommun – som upphör i och med reformen – producerar.

Bergendahl säger att Egentliga Finland har beredskap att axla ansvaret. Dels finns kompetensen för tung specialiserad sjukvård på Åbo universitetscentralsjukhus, dels finns det tvåspråkiga kommuner och en svenskspråkig befolkning i landskapet.

Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt har dessutom redan ett samarbete med distrikten Vasa och Satakunta, liksom med Åland, påpekar Bergendahl.

– Vi är glada över att få det koordinerande ansvaret, men vi är också ödmjuka inför uppgiften och utgår från att det är genom samarbete som vi skapar bättre vårdhelheter och tjänster.

Välfärdsområdet måste fortsätta utveckla vården på svenska, för den fungerar inte perfekt, tillstår Bergendahl. I Åbo är universitetscentralsjukhusets jour en smärtpunkt. Man har inte kunnat garantera att svenskkunnig personal finns på plats hela tiden.

– Men vi erbjuder språkkurser och uppmuntrar personalen att ta dem, och dessutom att våga tala svenska.

Utgångspunkten är att svenskspråkiga ska ha nära tillgång till vård på det egna modersmålet. Det målet kunde förverkligas genom att Åbolands sjukhus blir en social- och hälsovårdsstation. I så fall skulle sjukhuset utvidgas och bli en campusliknande helhet i kvarteret på Kaskisbacken i Åbo.

– På universitetscentralsjukhusets område kan en svenskspråkig poliklinik bli aktuell, säger Bergendahl och tillägger att han ser tvåspråkigheten som en rikedom vars potential han försöker förverkliga genom ett nära samarbete med sjukvårdsdistriktets minoritetsspråksnämnd.

Matti Bergendahl

  • Född 1966.
  • Utbildning: medicine licentiat 1991, medicine doktor 1993, specialist på barnsjukdomar 2000, MBA 2001 (Schweiz), docent vid Åbo universitet 2002.
  • Karriär: vd för Mehiläinen 2005–2014, vd för Ambea-koncernen 2010–2012 och vice vd för Ambea 2007–2009 och 2012–2014. Vd för Realia Group-koncernen 2015–2019.
  • Bergendahl efterträdde Göran Honga, som var t.f. direktör för sjukvårdsdistriktet i ett år.
Ämnen
kommuntorget4_2020 Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt Kommuntorget nyheter social- och hälsovårdsreformen Vi rekommenderar matti bergendahl Åboland

Relaterade artiklar

Läste du redan?