Nyland hoppas fortfarande på kommunbaserad vårdmodell

"Stadsbornas mardröm fortsätter. Ständerhusets landskapslösning är en besvikelse men inte en överraskning. Det är en dålig början på samarbetet mellan regeringen och städerna. Jag tror dock inte att den här reformen heller förverkligas." skrev Helsingfors borgmästare Jan Vapaavuori på Twitter som reaktion till regeringens landskapsmodell. (Jetro Stavén.)
28.5.2019

Hur väl rimmar 18 självstyrande landskap med starka städer och frivilligt kommunsamarbete? I Nyland hoppas man att den kommande regeringen inte lämnar kommunerna utanför anordnandet av social- och hälsovården.

Förra veckan meddelade regeringsförhandlare Antti Rinne att vårdreformen ska bygga på 18 självstyrande landskap.

Riktlinjen är att den offentliga sektorn ska fungera som huvudsaklig arrangör av vården. Huruvida kommunerna och städerna får fungera som serviceproducenter ska utredas och klarnar till slutet av året.

Det heter också att huvudstadsregionen ska få sin egen förvaltningsmodell. Regeringen ”utreder särlösningen för Nyland, huvudstadsregionen eller Helsingforsregionen i samarbete med städerna och kommunerna i området före utgången av 2019.”.

Det är känt sedan tidigare att de stora städerna vill ha ett större självstyre gentemot staten. C21-nätverket med Helsingfors borgmästare Jan Vapaavuori i spetsen förespråkar en kommunbaserad reform av social- och hälsovården, som bygger på frivillighet och en stegvis integration av vården.

I ett färskt pressmeddelande uttrycker de 21 största städernas stadsdirektörer sin oro för den föreslagna vårdmodellen.

— Den kommande regeringen borde fokusera på att reformera social- och hälsovårdstjänsterna på kommunbasis, utan en omfattande reform av förvaltningen, skriver de.

De nyländska stads- och kommundirektörerna förespråkar en vårdreform som sker stegvis, frivilligt och på kommunbasis. Bild: Nylands förbund.

De stora städernas önskan går hand i hand med de 26 nyländska stads- och kommundirektörernas önskan om att dela in Nyland i fem samarbetsområden för social- och hälsovården.

Huvudstadsregionen är speciell

Kommunförbundets vd Minna Karhunen var snabb med att säga att de regionala skillnaderna inte förverkligas i tillräckligt hög grad i den föreslagna modellen.

— Man erkänner att huvudstadsregionen är speciell, men det är många stora städer som har önskat att själva få ordna sina social- och hälsovårdstjänster, säger Karhunen.

Om kommunerna bara fungerar som producenter så är det någon annan som beslutar i slutändan.

Hon får medhåll av Borgås stadsdirektör Jukka-Pekka Ujula som sade att städernas roll kommer att minska kraftigt om planen förverkligas. 

Vandas stadsdirektör Ritva Viljanen ser ändå att det finns en möjlighet att hålla kvar vården på kommunal nivå.

— Som jag förstår det så kan kommunerna ännu i fortsättningen vara de som har ansvaret och det tycker jag är bra, säger Viljanen till Yle.

Grankulla gör som Esbo

Det är fortfarande oklart hur många landskap det är tänkt att bli i Nyland, men Grankullas stadsdirektör Christoffer Masar tror att en kommunbaserad modell i princip ännu är möjlig.

– Regeringens förslag kom inte som en chock. Om Samlingspartiet hade varit med istället för Centern hade det sannolikt funnits mera stöd för en helt kommunbaserad modell, säger Masar.

Grankullas stadsdirektör Christoffer Masar.

Han bollar möjliga tolkningar av rödmyllepartiernas förslag. Betyder det ett eller flera landskap inom Nyland, och kan kommunerna själva fungera som anordnare? Det är dessutom oklart vilket område som gäller; Helsingfors, huvudstadsregionen eller hela Nyland?

–  Anordningsansvaret är avgörande, eftersom det bestämmer vilken väg pengarna kommer. Om kommunerna bara fungerar som producenter så är det någon annan som beslutar i slutändan.

Det råder inget tvivel om att Grankulla skulle ingå i en eventuell särlösning för huvudstadsregionen.

– Geografiskt ligger vi mitt i Esbo, så i praktiken måste vi ha samma modell, vad det än må bli.

Risk för att kommunerna åsidosätts igen

Det är förstås positivt att det ges möjlighet att göra en utredning i Nyland, men liknande lät det också under förra regeringsperioden, säger Masar.

Regeringen sade sig ge huvudstadsregionen möjligheten att bereda en egen modell, men i praktiken tycker jag inte kommunerna gavs någon reell chans. Är det här en riktig chans eller är det bara retorik?

— Risken finns att man sedan hittar på en massa svepskäl, t.ex. i form av grundlagsproblem. Förra gången, 2015, hade vi ett utkast till modell, men den togs inte i beaktande, säger Masar.

– Då konstaterade regeringen i offentligheten att kommunerna inte fått någon lösning till stånd. Det var nog inte hela sanningen.

Varför behöver Helsingfors en särlösning?

Raseborgs stadsdirektör Ragnar Lundqvist tycker att den kommande regeringens förslag inte resonerar med de nyländska kommunernas önskemål.

— Om vi går tillbaka till samma sak som före valet så blir jag mycket förundrad, säger Lundqvist.

Hans tolkning är att den nyländska särlösningen skulle gälla enbart Helsingfors, vilket han inte ser någon nytta med. 

Ragnar Lundqvist är stadsdirektör i Raseborg.

— Om vi ser på C-10 städerna (Esbo, Grankulla, Hangö, Raseborg, Ingå, Sjundeå, Lojo, Högfors, Kyrkslätt, Vichtis) så har vi 460 000 invånare, medan Helsingfors har 680 000. Skillnaden är inte så stor, säger Lundqvist.

— Vi tycker det är onödigt med en ytterligare förvaltningsnivå. Nyland har 1,65 miljoner invånare. Hur skulle man förvalta ett så stort område?

Innan den föregående vård- och landskapsmodellen gick i stöpet gjordes det simuleringar över hur många representanter olika områden skulle få. Raseborg skulle endast ha fått två ledamöter, medan grannkommunerna Hangö och Ingå skulle ha blivit utan. Helsingfors skulle ha dominerat med två tredjedelar av ledamöterna, säger Lundqvist.