Reformen i Egentliga Finland: Svensk vård hotad om man inte agerar nu. Konsult presenterar modell i höst.

22.6.2016

Vårdreformen innebär speciella utmaningar för svenskan i Åboland.– Vi har hittills haft starka kommuner som ansvarat för vården. Men i landskapet Egentliga Finland drunknar lätt de svensktalande som är endast 5,7 procent av befolkningen. Konsulten Marcus Henricson har nu tid till hösten att presentera en modell för hur den svenska servicen ska skötas i landskapet.

– Utgå från att regeringen menar vad den säger och att vårdreformen blir av. Skapa kommunledda processer tillsammans med alla tvåspråkiga aktörer, satsa på att bygga ett brett samarbete. Vi måste ha en målmedveten planering i Svenskfinland, säger Marcus Henricson.

Marcus Henricson
Marcus Henricson

Han har, först som kommun- och stadsdirektör, nu som konsult, perspektiv på de många reformförslag som avlöst varandra sedan dåvarande statsminister Matti Vanhanen(C) lanserade Kommun- och servicestrukturreformen, på finska PARAS, 2005.
Men först en fråga som aldrig upphör att förbrylla: hur kan det vara möjligt att de styrande gång på gång ignorerar de specialkrav som landets tvåspråkighet ställer på servicen.
– Bra fråga, säger Marcus Henricson.

Han tror inte att det handlar om politisk illvilja eller medvetna linjedragningar. Regeringen har helt enkelt så många svåra frågor på bordet att språkfrågan glöms bort eller skjuts upp.
Just av den orsaken vill Henricson nu föra fram att allra viktigast är det kommunerna och regionerna gör.

”Nuvarande aktörer inom social- och hälsovård måste komma samman regionvis och dra riktlinjerna för framtiden struktur”.

– Nuvarande aktörer inom social- och hälsovården måste komma samman regionvis och dra riktlinjerna för framtiden struktur.

Jo, ni hörde rätt: kommunerna ska aktivera sig! Också fastän kommunerna vet att de inte kommer att ha någonting att göra med vården i framtiden. Också fastän regeringens förslag till lag som begränsar kommuners och samkommuners möjligheter att agera väntas träda i kraft redan i sommar.

– Om den temporära lagen träder i kraft blir det förbjudet för kommuner och samkommuner att lägga ut sin nuvarande serviceproduktion till utomstående aktörer i stor skala. Däremot får och bör de ta en aktiv roll i planeringen av de aktiebolag som ska erbjuda social och hälsovårdstjänster från och med 2019, säger Henricson.

Han säger också att situationen förstås är schizofren. Man bör planera för en struktur man själv inte ingår i.
– Den största staden i regionen måste se sitt ansvar. Åbo har redan startat arbetet i Egentliga Finland.
Men då det gäller de språkliga rättigheterna i landskapen där man är i minoritet drunknar svenskan lätt om den inte får specialtillsyn. Här kommer vi till Henricsons uppdrag de närmaste månaderna. Pargas, Kimitoön, Kårkulla samkommun, Åbolands sjukhus samt Escherska stiftelsen har städslat konsult Henricson för att få hjälp med att enas om en modell för tvåspråkig vård i Åboland.

”Situationen är ny för alla och alla törstar efter fakta och kunskap. Nu är tiden att komma med faktaunderlag och förslag”

– Situationen är ny för alla och alla törstar efter fakta och kunskap. Nu är tiden att komma med faktaunderlag och förslag, säger Henricson.

Speciellt Kårkullas öde har väckt diskussion i Svenskfinland.  Henricson anser att Kårkulla inte får splittras och talar för att Egentliga Finland skulle bli värd för Kårkulla som ju betjänar hela Svenskfinland.
– Den kompetens som finns ska inte spjälkas upp. Med tanke på att bevara och utveckla dagens bas är det bäst att huvudkontoret blir kvar i Pargas, anser Henricson.

Han säger att målet bör vara att enheterna i de olika regionerna ska kunna fortsätta och att förändringarna för klienter och anhöriga ska bli så små som möjligt.
-Enligt regeringens planer ska de nuvarande samkommunernas fastigheter övergå till landskapet, så inte heller där behöver det bli några dramatiska förändringar, tycker Henricson.

Varje region ska ha sin förändringsledare och i Egentliga Finland heter förändringsledaren Antti Parpo. Marcus Henricson säger att medvetenheten och förståelsen för de svenska behoven nu finns. Men det hela kompliceras av att sjuvårdsdistriktet samtidigt gör sitt eget strategiarbete för åren 2017 och 2019 parallellt med vårdreformen som ju ska träda i kraft 2019.

Så samkommuner, kommuner och landskapsförbund ska agera trots att vi ännu, dagarna före midsommar, inte vet vad lagförslagen kommer att innehålla. Målsättningen är att Henricson ska kunna presentera ett förslag för sina uppdragsgivare under hösten. Det slutliga lagförslaget väntas ju ges till riksdagen vid årsskiftet.
– Nu börjar alla parter på allvar förstå att vi i landskapen kommer att ha ett helt nytt organ som ska ha anordnaransvaret för hela vården, säger Henricson.

Han säger att vi behöver en klart definierad enhet som ansvarar för vården på svenska i alla tvåspråkiga landskap. Enheten bör vara tillräckligt autonom och ha en klar egen ledning, kanske en nämnd, med ansvar för ett brett område. Men Henricson varnar för isolationism.

”Vi ska inte isolera svenskan utan de som leder verksamheten bör vara en del av landskapets normala organisation.”

– Vi ska inte isolera svenskan utan de som leder verksamheten bör vara en del av landskapets normala organisation. Här finns utmaningar men också möjligheter att bygga fungerande vårdkedjor över dagens gränser om vi ser hela social- och hälsovården som ett område.

Men hur man på det sättet ska stärka svenskans ställning i landskapets organisationer är ingen lätt fråga, det medger Henricson.
– Förhållandena är väldigt olika i Nyland, Egentliga Finland och Österbotten. Troligen måste också de konkreta lösningarna se olika ut, säger Henricson.

Inga lagutkast har, som sagt, blivit offentliga ännu men man tror att landskapet ska ansvara för ett valfrihetssystem där offentligt och privat ägda bolag konkurrerar med kvalitet till fasta priser.
– Nuvarande aktörer bör nu gå samman för att kunna tävla på marknaden då reformen träder i kraft, säger Henricson.

Men informationen och budskapen från regeringshåll har varit minst sagt dunkla. Henricson säger att man inte ska förväxla planeringen av framtida strukturer med planerna på att förbjuda kommuner och samkommuner att lägga ut sin nuvarande serviceproduktion på utomstående aktörer.
Från regeringshåll har också sagts att man gärna ser att små och medelstora bolag är med och tävlar om vården.

– För den som kan erbjuda en genuint tvåspråkig service finns här en klar marknadsnisch, säger Henricson.

”I tvåspråkiga regioner bör aktörer från kommuner, samkommuner och tredje sektorn nu komma samman, sätta sig ned och se vad man kan erbjuda tillsammans för att få en tillräckligt stark marknadsställning. En stark regional förankring kommer att vara ett trumfkort.”

– I tvåspråkiga regioner bör aktörer från kommuner, samkommuner och tredje sektorn nu komma samman, sätta sig ned och se vad man kan erbjuda tillsammans för att få en tillräckligt stark marknadsställning. En stark regional förankring kommer nog att vara ett trumfkort då man senare ska tävla med andra bolag.

Om de nya lagarna trätt i kraft enligt tidtabell har alla landskap ett och ett halvt år på sig att bygga upp den nya organisationen.
– Den som har ett specifikt intresse att bevaka måste se till att den är med nu. Samla krafterna och ta gärna hjälp av utomstående experter manar Marcus Henricson som alltså själv har händerna fulla av att fundera på den svenska servicens framtid i Egentliga Finland.

Läs också: ”Bäst att ett landskap tar sig an Kårkulla”

HÅLL KOLL PÅ KOMMUNSEKTORN.
Beställ Kommuntorgets nyhetsbrev här