Ny språkstrategi behöver den obligatoriska studentsvenskan för att ha effekt
En ny nationalspråkstrategi löser i sig inte problemet med försvinnande kunskaper i svenska, säger sakkunnig, men ett återinförande av den obligatoriska studentsvenskan skulle stödja strategin på ett märkbart sätt
I det regeringsprogram som presenterades i måndags framgår att Finland är på väg att få en ny nationalspråkstrategi. Syftet är att ”trygga allas rätt att få service på nationalspråken och förbättra språkklimatet”.
Strategin är ett svar på Institutet för de inhemska språkens oro för svenskans och finskans ställning.
Matti Räsänen, sakkunnig vid institutet, säger att oron är tudelad. För finskans del handlar det om att engelskan tar allt mera plats och påverkar språkets ställning. För svenskans del handlar det om att tillgången på offentlig service på svenskan minskat märkbart.
Det är främst Justitieministeriet som ska göra upp den nya strategin, med hjälp av andra instanser, till exempel Institutet för de inhemska språken. Räsänen säger att strategin i sig inte löser problemet med den försvinnande svenskan.
— Slopandet av den obligatoriska studentsvenskan 2005 har lett till att allt färre personer ute i arbetslivet kan svenska. Det som Finland behöver är en buffert med tvåspråkiga. När den krymper uppstår problem.
Kan ta tio år innan effekterna syns
I regeringsprogrammet finns en skrivelse om att den obligatoriska studentsvenskan ska återinföras för finskspråkiga, och studentfinskan för svenskspråkiga. SFP:s ordförande Anna-Maja Henriksson har tillbakavisat spekulationer om att skrivelsen är tomma ord och sagt att samtliga partier står bakom den målsättningen.
Matti Räsänen säger att ett återinförande av studentsvenskan skulle stöda nationalspråkstrategin.
— De hänger ihop. Men det kommer att ta kanske tio år innan man kan se effekterna.
Enligt Räsänen har de senaste regeringsperioderna präglats av ett ointresse för svenskans ställning i Finland. Nu gör den tillträdande regeringen en helomvändning och betonar svenskan i en rad olika sammanhang.
— Jag tror att man gärna vill tillämpa en parallellspråkighet på myndigheterna, att människor ska kunna tala det språk som de kan bäst. Attityderna har förändrats.
SFP har spelat en roll här men Räsänen säger att andra saker påverkar, inte minst enskilda individers syn på saken. Han påminner om att också De gröna och VF talat varmt för svenskan.
Det karelska språkets ställning är hotad
Vid sidan av en ny nationalspråkstrategi — som alltså omfattar endast svenska och finska — nämner regeringsprogrammet ett språkpolitiskt program. Ett sådant program väger inte lika tungt som en nationalspråkstrategi och omfattar de ungefär 500 övriga språk som talas i Finland, men främst de samiska språken, romani, det karelska språket och teckenspråken.
De samiska språken och teckenspråken nämns i grundlagen och omfattas av språklagar och har en rätt säker ställning i Finland, säger Räsänen.
— Men det karelska språket och romani har svårigheter och är hotade.
