Glappet mellan kommunala beslutsfattare och invånare riskerar öka

Siv Sandberg och Mikko Ollikainen. Foto: Oskar Karlsson
Siv Sandberg och Mikko Ollikainen. Foto: Oskar Karlsson
15.9.2016

Viljan bland beslutsfattare att agera portvakter står i bjärt kontrast till medborgarnas vilja att tänka själv. – I ett läge där allt färre åtar sig förtroendeuppdrag kommer besvikelseklyftan riskera att utvidgas, säger kommunforskaren Siv Sandberg.

Det effektivaste sättet att påverka i en kommun är att kandidera i val. Allt färre har ändå tid för förtroendeuppdrag. Samtidigt har de direkta kanalerna blivit allt viktigare för kommuninvånarna. Befolkningen är idag också betydligt mer utbildad än när prototypen för systemet bildades.

– Folk är mer skeptiska till att någon annan ska bestämma för deras del. Beslutsfattandet är långsamt och följer ett budgetår medan allt fler medborgare vill ha snabba beslut, vilket ger upphov till ett spänningsfält, säger Siv Sandberg och fortsätter:

– Vi har en klyfta mellan beslutsfattarna som tycker att medborgarna inte ska påverka och kommuninvånarna som vill göra det.

Det här gäller främst i ungefär fem procent av fallen när eldfängda debatter plötsligt blossar upp.

– Dem har vi fått mer av och de är svårare att hantera.

All makt utgår från folket och de förtroendevalda kan också sparkas av folket. Ändå upplevs kommuninvånarna ha litet inflytande över vad som sker i kommunen. Det framgår i en färsk enkät som Siv Sandberg utfört inom ramen för forskningsprojektet Arttu 2 , där beslutsfattarna tillfrågats om kommuninvånarnas deltagande. Samtidigt förhåller sig beslutsfattarna skeptiska till att ändra medborgarnas möjlighet till deltagande.

– Det här ter sig problematiskt med tanke på den nya kommunallagen vars viktigaste uppdrag är att öka deltagandet för kommuninvånaren, säger Sandberg.

Beslutsfattarna upplever också oftast invånarresponsen som negativ.

– Det här ger en bild av att det är ganska tufft att vara kommunal beslutsfattare.

Beslutsfattarna förhåller sig positiva till internätröstning och kommuninvånarpaneler där man samlar ihop grupper av medborgare som får ta ställning till aktuella frågor.

Allt färre erfarenhet av politiken

Bland medborgarna har däremot tron på att rösta i val stigit något sedan den senaste undersökningen genomfördes. Allt färre har ändå egen erfarenhet av att vara beslutsfattare, vilket Sandberg ser som ett dilemma för den kommunala demokratin.

– Tjänstemännen är skeptiska till att ordna folkomröstningar medan trycket på att ordna folkomröstningar ökar. Det här illustrerar ett växande gap mellan beslutsfattarna och kommuninvånarna. Politiken är trög medan allmänna diskussioner snabbt blossar upp i dagens medievärld, säger Sandberg och fortsätter:

– Besvikelseklyftan riskerar att vidgas i ett läge där allt färre åtar sig förtroendeuppdrag. Någon borde tänka ut ett bra system för att systemet ska kunna täppas igen.

Det har skapats många nya system där medborgarna ska kunna påverka, till exempel medborgarinitiativ. Beslutsfattarsystemet tuffar ändå på i ett annat system, konstaterar Sandberg.

– Det innebär stort ansvar att införa nya system men man måste ta lyra och se till att det leder någon vart.

Sandberg talar också om en ansvarsfälla – medborgarna är bättre på att ställa krav än att ta ansvar.

– Men hur är det när det gäller att ta negativa beslut?

Låg tröskel i Vörå

I Vörå är tröskeln låg att ta kontakt med beslutsfattare, berättar kommundirektör Mikko Ollikainen.

– På landsbygden har folk en lägre tröskel att kontakta beslutsfattare och tjänstemän. Det kan förklara varför våra beslutsfattare inte förhåller sig så positivt till deltagande beslutsfattande.

Eftersom folk behöver en myndighet att vända sig till tror Ollikainen att kommunen får en allt starkare roll i framtiden när det gäller att upprätthålla kontakten till invånarna.

Nämndstrukturen i kommunerna förändras efter landskapsreformen.

– Krasst sett blir bildningsnämnden den nya kommunstyrelsen. Vi kommer också att få yngre beslutsfattare i och med att bildningen får en så central roll, tror Ollikainen.

I framtiden kommer vi att ha fem val, med politiker som kan ha en trippelroll som beslutsfattare i kommun, landskap på riksnivå.

– Jag tror vi kommer att få fler heltidspolitiker. För att citera en bekant: det är behändigt då landskapspolitikerna kan hållas i riksdagshuset och hålla möten. Det kan ändå uppstå en märklig rollkonflikt då landskapspolitikerna får sin budget från staten, säger Sandberg.

HÅLL KOLL PÅ KOMMUNSEKTORN.
Beställ Kommuntorgets nyhetsbrev här