Kommundirektörsenkät: Reformen möjlighet till effektivare ledarskap i kommunen
Arbetsmotivationen bland kommun- och stadsdirektörer kommer inte att minska trots att en stor del av kommunens uppgifter flyttas till landskapen, tror merparten av Finlands kommundirektörer. Tvärtom, kan reformen till och med leda till ett effektivare ledarskap.
I en enkät som Kuntalehti låtit göra har kommun- och stadsdirektörerna i Finland fått svara på frågor om hur de ser på sitt eget arbete och kommunens roll i framtiden. Enkäten skickades till alla kommundirektörer på Fastlandsfinland och besvarades av 125 kommundirektörer.
Kommuntorget har bett Christina Båssar, kommundirektör i Korsnäs, Aleksi Randell, stadsdirektör i Åbo, Tom Simola, stadsdirektör i Raseborg och Kari Nenonen, stadsdirektör i Vanda kommentera resultaten.
Kommundirektörerna om färre uppgifter och arbetsmotivation
Christina Båssar, kommundirektör i Korsnäs
– Förvånande att så få anser att uppgifterna blir färre. Om man ser till kostnader och finansiering faller över hälften bort för att inte tala om alla samkommuner som inte kommer att finnas längre. Men det är klart, i en liten kommun som Korsnäs så tänker man mer konkret. I en större stad påverkas stadsdirektören säkert i mindre grad av att social- och hälsovården flyttas bort.
– Jag tror inte det påverkar arbetsmotivationen. Den största glädjen är ändå kontakten med de anställda och förtroendevalda och den försvinner ju inte. Det har också varit ganska tungt och tidskrävande att arbeta med alla reformer som sedan inte blivit av under de senaste tio åren, ett konstant förändringstryck. Jag tror många tänker att det nu är skönt om reformen blir av så kan man koncentrera sig på sitt riktiga jobb och närområdet sedan.
Aleksi Randell, stadsdirektör i Åbo
– Det har varit utmanande tider i kommunen framför allt gällande ekonomin redan länge och jag tror många nu är motiverade att komma vidare. Sedan ska man komma ihåg att social- och hälsovården inte försvinner från agendan i kommunen bara för att det inte längre hör till kommunens verksamhetsområde.
Tom Simola, stadsdirektör i Raseborg
– Alla kommuner och städer i Finland är väldigt olika och kommun- och stadsdirektörsjobbet är ju ett väldigt konstigt jobb. Tyngdpunkten beror väldigt mycket på vilka egna intressen man har. Men i Raseborg tror jag inte att mitt jobb minskar, däremot kommer det att ändras. Själv är jag väldigt intresserad av näringslivsfrågor och hoppas att jag i framtiden får mer tid att jobba och utveckla frågor som rör det.
– Det är ett faktum att det är omöjligt att hinna med allt. Det finns trots allt bara ett visst antal timmar per dygn att arbeta om man vill hinna sova också. Jag tror profilen kommer att förändras. Kommundirektören blir ännu mer en mångsysslare än en byråkrat. Jag ser att reformen skapar en möjlighet för omstart i kommunen där man fokuserar mer på dynamiskt utvecklande.
– Jag ser inte detta som en statusfråga utan det handlar åtminstone för mig om ett intresse för att utveckla samhället. Det handlar om substansfrågor inte om personlig status.
Kari Nenonen, stadsdirektör i Vanda
– Om man ser det ur ett ledarskapsperspektiv har jag svårt att förstå hur så få ser att uppgifterna minskar. En stor del av uppgifterna försvinner ju, men jag antar att de som svarat att uppgifterna inte minskar menar att de omfördelas och kanaliseras till andra områden. Att det t.ex. blir mer fokus på ekonomin.
– För alla större städer är det här en stor omställning, i mindre kommuner är skillnaden kanske inte lika stor. Jag tror nog det kan påverka arbetsmotivationen när spelutrymmet minskar. Vi kommer inte i framtiden att ha ett starkt kommunalt självstyre så som nu. Jag tror det kommer att finnas en stark dragning till landskapen både bland anställda och förtroendevalda. Å andra sidan kan den starka statsstyrningen i landskapen också dämpa den effekten.
”De nya landskapen blir statens fölängda arm”
Kommundirektörerna fick också svara på hur de ser på de kommande landskapen och kommunens roll i framtiden.
Kommundirektörerna om kommunernas, landskapens och statens roll i framtiden
Christina Båssar, kommundirektör i Korsnäs
– Bra att se att så många ser landskapen som ”statens förlängda arm”. Man ska inte sticka under stol med att vi får ett väldigt statsstyrt Finland eller låtsas att man på landskapsnivå är med och fattar beslut. Det här har jag försökt påtala tidigare.
– Statusen kommer att sänkas både för kommunala tjänstemän och förtroendevalda. Folk kommer att söka sig till landskapen. Jag tror det blir svårare att rekrytera i kommunen. Det är synd eftersom jag ser att grunden för demokrati är att kunna påverka och nu flyttas en del av besluten till en högre nivå.
Aleksi Randell, stadsdirektör i Åbo
– Jag efterlyser en starkare diskussion om kommunens framtid, t.ex. från Kommunförbundets sida. Arbetsfördelningen mellan landskapen, kommunerna och de större städerna borde diskuteras grundligare. Om man ser till megatrender fortsätter urbaniseringen och de stora städerna växer ständigt. Mot den bakgrunden finns det inga skäl att förminska städernas roll. Vi måste erkänna att kommunerna i Finland ser väldigt olika ut och har olika roller och funktioner och att det är en bra sak.
Tom Simola, stadsdirektör i Raseborg
– Kommunen kan bli ännu mer livskraftig i framtiden men det krävs politiskt mod då man tappar en stor del av omsättningen. Vågar man inte tänka nytt och anpassa sig blir det katastrof. Sedan är det mycket möjligt att vi kommer behöva större kommuner i framtiden än idag.
– Jag ställer mig nog lite kritiskt till samarbetet mellan kommun och landskap. Det är en vacker teoretisk tanke men i praktiken riskerar samarbetet urvattnas till att man dricker kaffe tillsammans två gånger i året. Jag tänker nu t.ex. på att kommunen fortsättningsvis ska främja hälsa och välfärd medan social- och hälsovården flyttas till landskapen. Det kommer att bero mycket på vem man samarbetar med. Samarbete handlar till 90 procent om att komma överens med folk och bara 10 procent om substans.
Kari Nenonen, stadsdirektör i Vanda
– Inkomsterna halveras men skuldbördan i kommunerna blir kvar. Jag ser det nog som en utmaning för kommunerna att klara av den här situationen och tror det finns risk att det påverkar livskraften i kommunerna negativt. Men frågan var ställd om kommunen har möjlighet att vara livskraftig och möjligheter finns ju alltid.
Självklart borde kommunernas antal skäras ner kraftigt. Visst har det lite varit fråga om att ägna sig åt” kattdop” nu också. Men härefter kommer detta att bli än tydligare.
Jag kan inte tro att skattebetalarna vill fortsätta att finansiera dylikt längre. Och inte tror jag heller att det hittas intresserade till att ställa upp i kommunalval i framtiden.
Troligen skulle det mest vettiga vara att helt enkelt låta landskapen överta det kommunerna nu sysslar med och upplösa kommunfältet. Men till det lär inte modet räcka.