Överskott eller underskott i kommunalekonomin?
I skrivande stund väntar vi med spänning på hur kommunernas bokslutprognoser för år 2015 kommer att se ut. Som många säkert minns visade kommunerna ett förhållandevis gott resultat i boksluten för 2014. Orsakerna låg främst i ändringarna i kommunallagen och konkurrenslagen som tvingade kommunerna att bolagisera den verksamhet som sköttes i ett konkurrensläge på marknaden. I 2015 års bokslut kommer bolagiseringens verkningar ännu att synas, men dess omfattning är ännu oklar.
I samband med analyser av bokslutsprognoserna dyker frågan om kommunernas underskott ofta upp. Diskussionen kring detta är speciellt aktuell nu då planen för de offentliga finanserna har preciserats.
Planen inkluderar alltså hela den offentliga ekonomin: statsfinanserna, kommunalekonomin och socialskyddsfonderna. Då den offentliga ekonomin granskas ur ett helhetsperspektiv kan regeringen inte längre balansera statsfinanserna på till exempel kommunalekonomins bekostnad. Kommunekonomiprogrammet som bereds i samband med planen för de offentliga finanserna omfattar hela kommunalekonomin. Det viktigaste enskilda målet som har lagts upp för kommunerna och samkommunerna berör underskottet och enligt programmet får detta vara högst en halv procentenhet av BNP fram till år 2019.
Vad avses då egentligen med underskott i kommunernas och samkommunernas ekonomi? Enligt nationalräkenskaperna betyder kommunernas underskott egentligen nettokreditgivning, alltså inte det underskott som vi känner igen från den kommunala bokföringen: dvs. årsbidraget som beskriver skillnaden mellan inkomster och utgifter (den interna finansieringen) har inte räckt till för de årliga avskrivningarna. Varför är då denna definition så viktigt att precisera? Jo, eftersom nationalräkenskaperna härmed visade ett underskott på 1,7 miljarder euro år 2014 i kommunernas ekonomi, medan kommunernas bokslut i sin tur visade ett överskott på 2,2 miljarder euro (!) Denna massiva skillnad beror främst på att nationalräkenskaperna inte känner till begreppet kommunalekonomi enligt den kommunala bokföringen. Dessa två skiljer sig från varandra på några väsentliga punkter. Bland annat räknas de kommunägda energibolagen inte till lokalförvaltningen enligt nationalräkenskaperna, utan till den privata sektorn. Till dess totala utgifter räknas vid sidan om verksamhetsutgifterna även investeringsutgifterna, som i den kommunala bokföringen separeras och avskrivs under sin ekonomiska verkningstid.
Nationalräkenskapernas primärsaldo beskriver sedan skillnaden mellan offentliga sektorns totala inkomster och utgifter, dit även lokalförvaltningens motsvarande skillnad dvs. nettokreditgivning inkluderas.
I planen för de offentliga finanserna har man alltså haft för avsikt att granska kommunalekonomin i enlighet med definitionerna i nationalräkenskaperna. I merparten av EU -länderna utgör statens ekonomi samma sak som den offentliga ekonomin som helhet. I de nordiska länderna där kommunerna har en mera central roll, tillämpas däremot egna sofistikerade bokföringssystem.
Vad betyder då det nationalekonomiska underskottet på motsvarande sätt i den kommunala bokföringen? Man kan säga att posten Verksamhetens och investeringarnas kassaflöde i kommunernas bokföring närmast motsvarar nettokreditgivningen i nationalräkenskaperna.
Posten beskriver huruvida kommunernas eller samkommunernas egna pengar täckera investeringsutgifterna och verksamhetsutgifter under budgetåret. Ifall kassaflödet inte räcker till för täckandet av dessa poster skuldsätter sig kommunen eller samkommunen. Därför borde denna post användas till att beskriva kommunernas finansiella balans i det långa loppet. Ett enskilt år räcker inte till för att utvisa om kommunen har en hållbar ekonomisk balans, man måste se på situationen under flera år och genomsnittet. Detta är också viktigt att komma ihåg i analyser av bokslutsprognoserna.
