”När ägaren hotar med att hämta vapnet avbryter vi besöket och återkommer med polis” — hot är en del av kommunala veterinärers vardag
I Borgå jobbar tillsynsveterinärerna i par. I Västnyland finns inte resurser för det. I Sydösterbotten har man utrett om väktare kunde ackompanjera veterinärerna.
När tillsynsveterinär Petronella Jansson gör oanmälda tillsynsbesök på gårdar med djur är det alltid med en kollega. Hur en ägare till djur som farit illa reagerar när veterinärer dyker upp är svårt att förutspå, men Janssons erfarenheter visar att det är skäl att vara två som genomför djurskyddsbesöken.
— De flesta besök går bra men det finns granskningar där verbala hot och osakligheter förekommer. Blir det riktigt obehagligt lämnar vi stället och återkommer med polis. Jag har varit med om sådana situationer. Ägaren hotar med att hämta vapnet och förklarar vad hen tänker göra åt en. Då är det bara att avbryta och komma på nytt.
Det finns andra goda skäl till att veterinärerna jobbar i par, säger Jansson. Det är bra att det finns två ögonpar på situationen, så att det inte blir en fråga om ord mot ord. Juridiskt sett är det en trygghet för veterinären att veta att beslut som tas inte är baserade på subjektiva åsikter.
— Redan i bilen på väg bort kan man börja gå igenom med kollegan om vad som borde göras.
Jansson säger att det finns ett bra säkerhetstänk i Borgå, men utifrån diskussioner med kollegor i andra kommuner vet hon att så är det inte överallt. Hon har själv tackat nej till jobb i andra kommuner som inte kunnat garantera att hon får jobba i par.
— Det är viktigt för att man ska kunna orka i längden. Det handlar inte bara om säkerhet utan också om att få stöd i stora och svåra beslut.
Juridiskt svårt med väktare
I Borgå har man diskuterat om huruvida veterinärer som kommer på oanmält besök alltid borde ha hjälp av polis eller väktare. Det har konstaterats vara för provocerande, givet att de flesta besök trots allt går bra.
Frågan om hur främst tillsynsveterinärernas arbete kunde bli tryggare har också diskuterats på Västkustens miljöenhet, ett samarbetsområde inom miljöhälsovården mellan Närpes, Kaskö, Kristinestad, Vörå, Malax, Korsnäs och Korsholm.
Miljö- och hälsoskyddschef Tommy Stenlund säger att i de fall där man vet att det finns risk för ett hotfullt bemötande kan veterinärer, som i regel jobbar ensam, begära om tjänstehjälp av polisen eller ta en kollega med sig.
— Om de åker på inspektion och med stöd av djurskyddslagen omhändertar ett djur eller för att ge en uppmaning kan den mottagande parten vara av annan åsikt och då kan vad som helst komma emot.
Miljöenheten har utrett om det är möjligt att anlita väktare i sådana situationer, som en sorts extra trygghet. Men det här har visat sig vara juridiskt svårt eftersom utomstående personer inte får följa med på veterinärernas uppdrag.
Om polisen börjar ta betalt för att bistå med tjänstehjälp till i dylika situationer, vilket Polisstyrelsen signalerat att man kan komma att göra, så skulle det ha varit bra med andra alternativ, säger Stenlund, som understryker att samarbetet med polisen fungerar bra.
Alternativ kan komma att utredas på högre nivå. Kommuntorget har tidigare rapporterat om projektet KuntaTurva, en utredning av säkerhetsläget i kommunerna som Finansministeriets kommun- och regionförvaltningsenhet beställt.
Preliminära resultat av utredningen visar att det finns säkerhetsrisker i kommunerna, speciellt i de större städerna. Syftet med utredningen är att få en helhetsbild av läget, och utgående från det kan lagstiftningen som påverkar kommunernas säkerhetsarrangemang ses över.
Situationen har blivit bättre
I Hangö säger Ingegerd Grünn-Maja, hälsoinspektör vid Sydspetsens miljöhälsa, att även om säkerhetsfrågor är viktiga, och något som ofta diskuteras, så var situationen värre förr.
— När miljövården hörde till oss och vi besökte bönder med uppmaningen att de skulle bygga dyra anläggningar hände det att de hotade oss med vapen. Det har inte hänt på länge.
Grünn-Maja säger att det är främst tillsynsveterinären som hamnar i knepiga situationer. Veterinären vid Sydspetsens miljöhälsa, som är ett samarbete mellan de västnyländska kommunerna, skulle helst jobba i par, säger Grünn-Maja, men till det räcker inte resurserna.
— Det handlar inte bara om säkerhetsfrågor. Två ögonpar ser förhållandena på plats bättre än ett, det känns säkrare att fatta beslut på plats och kollegorna ger varandra psykiskt stöd.
— Visst kan det hända att också på livsmedelssidan dyker hotfulla upp, om en nervös kock blir sur när inspektörer dyker upp oanmälda, fortsätter Grünn-Maja. Men det händer sällan.
Hon säger att jobbet kan vara psykiskt tungt helt enkelt för att människor inte kommer överens. Om ett företag efter inspektion måste göra dyra förändringar och inspektören och företagaren inte kommer överens kan situationen eskalera.
— Då måste man byta inspektör tills nästa besök.
