Vi måste sluta satsa på det lättaste och uppenbaraste och i stället välja det långsiktigt viktigaste, skriver Benjamin Donner i sin essä om hållbar turism.

Ett trettiotal av Skärgårdshavets tusentals öar speglar sig i det stilla vattnet framför mig där jag kurar på den varma granithällen och lyssnar på allornas meditativa körsång och gudingarnas åmande.

Snart vaknar människobarn i närliggande människoboningar, för att utföra människobarnritualer på skärgårdsvis, så som att med förskräckta rop hoppa i det ännu kalla vattnet och häva en kopp kakao före studsmattan medan förmiddagsbrisen väcker träden till liv runt dem.

Livet är olovligt gott i skärgården och jag inser att jag är drabbad av ett allvarligt beroendeförhållande till den. 

Jag är inte ensam i det beroendeförhållandet. Stillheten, havet, en fantastisk natur och en plats att låta själen och kroppen vila långt från storstadens stök och damm. Det här är enligt en mängd undersökningar skärgårdens styrkor då det gäller att locka människor till sig, såväl invånare, deltidsboende som turister – människor som skärgården behöver.

Utan människor och konsumenter som genererar arbetsplatser och skatteintäkter och via köpkraft skapar möjlighet att upprätthålla viktig och attraktiv service åt alla – nyckelfaktorer för livskraft – faller bottnen ur alla försök att hålla skärgården levande. Samma beroendeförhållande har varje kommun, och det utgör grunden till kommunala anställningar och satsningar relaterade till inflyttning, turism och marknadsföring.

Det lokala, småskaliga och autentiska är värden som lockar besökare. Samma värden stödjer det lokala näringslivet och livskraften bättre än något annat. 

Förväntningarna på turismens tillväxt och saliggörande effekt för skärgården och den finländska landsbygden är höga. Enligt världsturismorganisationen UNWTO har antalet internationella turister i världen sedan 1950-talet ökat med 5 600 procent. Enligt Arbets- och näringsministeriets utredning Turismräkneskaper 2018–2019 genererar turismen i Lappland 8,5 procent av alla arbetsplatser medan andelen turismrelaterade arbetsplatser på Åland överstiger 20 procent. Många yrkesgrupper har på grund av strukturomvandling förlorat sina gamla förvärvsmöjligheter men hittat nya inom turismen och inte behövt flytta till storstaden efter arbete.

Turismen genererar mervärde på många sätt – då turisten spenderar en euro på turismservice tillför hen samtidigt 56 cent åt andra serviceproducenter. Ofta har service genererad för turister sin primära samhälleliga betydelse i att öka ortens attraktionskraft för invånaren och den potentiella inflyttaren. Sålunda minskar utflyttningen samtidigt som attraktionskraften bidrar till inflyttning. Exempel på lyckade resultat genererade av turismen är lätta att hitta. Men då det gäller att stimulera livskraften via turismsatsningar är det lätt att missa målet.  

I en undersökning om hållbarhet som Booking.com lät utföra år 2021 anser 83 procent av de internationella resenärerna att hållbarhet är ett viktigt argument vid val av besöksmål. Två tredjedelar av de tillfrågade angav att de kommer att välja möjligast hållbara besöksmål i framtiden. Ekoturismen, den sektor inom turism där destinationen klart arbetar för hållbarhet och miljövärden, förväntas enligt UNWTO öka sin internationella omsättning från 181 miljarder dollar år 2019 till 339 miljarder dollar 2027. Detta är den största ökningen inom turismens alla sektorer någonsin. Det är här om någonstans som vi i Finland ska visa framfötterna och satsa på för en långsiktigt förankrad och hållbar utveckling.

Realiteterna i målsättningarna i våra kommuner är ofta milslångt från det ovanstående och skälet till det är att grannens gräs ser väldigt grönt ut. 

”Varför skall vi i skärgården nöja oss med ett hotell då grannen har 10?”, hörs det från en eller annan politiker som undrar varför man inte lockar hotellkedjor till skärgården eller varför man inte skapar ett samarbete med storstäder kring massturismen. 

Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket, heter det. Turismutveckling ska inte göras på ett sätt som motverkar själva grundpremisserna eller livskraften. 

Läs också: Kristinestad hoppas att den inhemska turismen fortsätter växa

Läs också: Hon ledde arbetet när Björneborg vågade satsa på Ytterö

Tråkiga exempel på missar är resebyråer slutat sälja vissa lappländska destinationer på grund av att massturismen slitits ut dem och de upplevs som syntetiska. Eller bankkraschen på Island år 2008 som fick turisternas antal att explodera. Dryga 10 år senare ger islänningarna ett bottenbetyg åt det som turismen orsakat samhället. Turisterna svarar med att ge destinationen lika dåligt betyg. I många fall fick besökarna aldrig uppleva vad de kommit dit för att uppleva på grund av människomassorna och de halvfärdiga, övergivna hotellkomplexen som nu förfular områdena kring Reykjavík.

Gemensamt för exemplen är att man på kommunal och destinationsnivå aldrig gav sig tid att stanna upp, strukturera sina målsättningar och ta ett kraftigt grepp om utvecklingen. Det är svårt att förmå sig att trycka på bromsen om man gillar farten, men långsiktig, målinriktad planering och strategiskt genomförande är ett smartare val. Genom att nöja sig med mindre får man på lång sikt mycket mer.

Vad är receptet för att som kommun lyckas generera livskraft genom turism? 

Några påståenden: 

  • Det lokala, småskaliga och autentiska är värden som lockar besökare. Samma värden stödjer det lokala näringslivet och livskraften bättre än något annat. 
  • Hållbar turism lockar viktiga framtida målgrupper och bidrar med livskraft för framtiden. Hållbarhet i skärgården stödjer miljövärden så som biodiversitet och havets välmående. Avtrycken som verksamheten ger i miljön minskar, men hållbarhet handlar också om sociala värderingar som att synliggöra den lokala kulturen och språket, om grön ekonomi och inte minst om att välja de målgrupper som respekterar och värderar det som området erbjuder. 
  • I markanvändnings- och planläggningsfrågor bör samarbetet mellan kommun och stat förbättras och intensifieras för att garantera långsiktighet. Landskapsplaner, havsplaner, generalplaner och stranddetaljplaner är alla viktiga redskap för långsiktiga målsättningar. Planerna ska utarbetas, kommuniceras och förankras över de sektorgränser som ofta är mycket strikta. 
  • Vi måste sluta satsa på det lättaste och uppenbaraste och i stället välja det långsiktigt viktigaste. Det är lätt att göra vinst under högsäsongen i södra Finland och i skärgården, men livskraft kräver service och utkomst året om. Därför måste stat ch kommun sätta fokus på de övriga säsongerna. Det här kan gälla satsningar inom tillgänglighet, markanvändning, produktifiering, öppethållningsgarantier, val av målgrupper och marknader, men också mer eller mindre direkta ekonomiska stödåtgärder från stat och kommun.   

Arbetsprocessen kring kommunala strategier är ett viktigt verktyg för att bidra till ett samförstånd mellan sektorerna om målsättningar och sätt att nå dem. Kommunerna har mycket att vinna på att aktivt involvera sektorerna i arbetet.

Läs också: Här väljer man lokala råvaror och ratar både ris och is

Miljövärden och hållbarhet har blivit den röda tråden för den kommun som vill gynnas av turismen också i framtiden. Genom att välja den vägen kan vi bidra till att livet i skärgården känns gott också för våra barn och barnbarn.

Benjamin Donner är turismchef i skärgårdsstaden Pargas, skärgårdsturismföretagare i Åbo och tidigare turismchef och t.f. utvecklingschef vid Kimitoöns kommun. Han utbildar inom friluftsturism, hållbarhet och produktifiering av naturupplevelser.