Björn Månsson: Därför måste det finnas beredskap att med kort varsel skjuta upp valet

15.2.2021
Bloggar Björn Månsson

Minns ni undantagslagen från 1973, som förlängde president Kekkonens mandatperiod med fyra år, från 1974 till 1978? Den har ju förblivit en fläck på den finländska demokratins sköld, hur pragmatiskt motiverad den än var då det gällde att trygga frihandelsavtalet med det dåvarande EEC.

Men vem minns den betydligt färskare ”undantagslag” som förlängde de dåvarande kommun- och stadsfullmäktiges mandatperiod med nästan ett halvår 2016/2017, bara för att man permanent ville flytta kommunalvalen från ruggiga oktober till vårliga april? Det blev inte alls lika stor uppståndelse kring den, ja ingen alls.

Mot den bakgrunden hade man väl nästan förväntat sig att årets kommunalval skulle skjutas upp av en betydligt allvarligare orsak, coronaepidemin. Men så verkar inte bli fallet.

Poströstning på riktigt samma sätt har vi ju inte i Finland, och inte heller elektronisk distansröstning.

Demokratins gilla gång verkar alltså väga tyngre än maximal hänsyn till befolkningens hälsa. Samma bedömning har gjorts i många andra länder, av vilka USA naturligtvis är det mest kända exemplet. Där lyckades man ju faktiskt med hjälp av omstridd men nödvändig poströstning med konststycket att öka valdeltagandet till nya rekordhöjder!

Poströstning på riktigt samma sätt har vi ju inte i Finland, och inte heller elektronisk distansröstning – som främmande makters diverse valhackare säkert skulle välkomna som gefundenes Fressen…

Däremot har vi ju förhandsröstning, i hemlandet i hela dagarna sju, från den 7 till den 13 april, utomlands lite kortare. För dem som tvekar att på valdagen ställa sig i kö i de egentliga vallokalerna kan det kännas tryggare att rösta på förhand – bara man undviker till exempel lunchtider.

Min förhoppning är att kommunerna tolkar kriterierna flexibelt, och accepterar riskgruppstillhörighet som ett tillräckligt skäl att få rösta hemma.

Vi har i Helsingfors ökat antalet förhandsröstningsställen, nu senast med ett köpcenter och ett bibliotek till. Jag hoppas andra kommuner gjort lika.

Sedan finns det ju ännu en möjlighet, som särskilt äldre och väljare med rörelsebegränsningar kan utnyttja: hemröstning. Min förhoppning är att kommunerna tolkar kriterierna flexibelt, och accepterar riskgruppstillhörighet som ett tillräckligt skäl att få rösta hemma.

Det befarades också att det på grund av coronarädslan skulle vara svårt att rekrytera folk till valnämnder, inklusive de ambulerande som behövs vid hemröstning. Men åtminstone i mitt parti har det visat sig att det nog finns unga frivilliga, som gärna tjänar en för dem vacker slant.

Hittills har jag här dryftat coronavalet från väljarnas synpunkt, och det är naturligtvis viktigast. Sedan finns ju också kandidaternas infallsvinkel, och den är en utmaning i sig.

Hur nå ut till väljarna om det visar sig omöjligt att ordna traditionella valmöten och kanske inte ens kunna träffas på gator och torg? Vågar väljarna ens ta emot valmaterial, även om kandidaten och stödtrupperna bär ansiktsskydd och handskar?

Tidningsannonsering och sociala medier är två givna svar. Sociala medier är i princip gratis, om man inte annonserar i dem, förstås. Men tidningsannonsering är dyr, och slutsatsen blir att kampanjerna lätt blir dyrare än vanligt. Och så vet vi tyvärr att tryckta eller ens elektroniska tidningar inte når ut till alla nuförtiden, särskilt inte till yngre årsgrupper…

Då måste hälsan gå före, och den kommunala demokratin hinner nog ha sin gilla gång lite senare.

Vi har alltså ett dilemma i bägge ändarna av åldersskalan: äldre kan tveka att rösta av rädsla för smitta, och yngre kanske inte nås annat än genom sociala medier. Det är inte bra för valdeltagandet, för representativiteten i de valda organen – och därmed för demokratin.

Därför måste det finnas beredskap i regeringen att även med kort varsel skjuta upp valet, om det visar sig att coronamutanterna ger upphov till en ny våg av smittohärdar innan vaccinerna biter. Då måste hälsan gå före, och den kommunala demokratin hinner nog ha sin gilla gång lite senare.

Men som det nu är, förbereder vi oss för ett kommunalval under ytterst exceptionella och utmanande omständigheter. Vi hoppas på det bästa!