Kommunpartiet i riksdagen, riksdagspartierna i kommunerna

10.5.2019
Bloggar Marianne Pekola-Sjöblom

Vi har ett supervalår i Finland i år när vi har både riksdagsval och europaparlamentsval samma vår. Ålänningarna röstar dessutom i sina egna kommunal- och lagtingsval i oktober. I de övriga nordiska länderna är det också val i år: I höst är det Kommunestyre- och fylkestingsval i Norge och i Danmark blir det Folketingsval.

Regeringarna i vårt land har i mer än tio år önskat genomföra stora strukturella reformer. De har alla berört också kommunerna och kommunernas uppgifter. Genomförandet av reformer tar enligt undersökningar längre tid än en valperiod på fyra år. Men är våra valperioder på riktigt ens hela fyra år långa?

Då kommunalval och riksdagsval ordnas med fyra års mellanrum men olika år innebär det i praktiken att vi har val vartannat år. Men det spelar väl ingen roll, kan man tycka, riksdagsval är riksdagsval och kommunalval är kommunalval.

Jo det spelar roll, påstår jag. Av dem som ställer upp och blir valda i riksdagsvalet är en betydande del kommunfullmäktige i sin egen kommun. Det senaste riksdagsvalet visade det än en gång: Kommunförbundets analyser visar att 990 kandidater, eller 40 procent, var fullmäktigeledamöter, och att 171 av de invalda riksdagsledamöterna, eller rentav 86 procent, sitter i kommunfullmäktige! Omvänt betyder det alltså att endast 29 av de nya riksdagsledamöterna inte är fullmäktigeledamöter. Inte nog med det: av de invalda innehar nästan var tredje ledande förtroendeuppdrag i sin kommuns fullmäktige eller styrelse och av dem har mer än hälften toppuppdrag.

Kommunpartiet i riksdagen är en finländsk specialitet

I och för sig är det helt naturligt att man söker sig till riskdagen från kommunala förtroendeuppdrag. En finländsk specialitet är ändå att under flera valperioder har majoriteten av riksdagsledamöterna fortsatt som ledamöter i kommunfullmäktige och en del av dem dessutom som ordförande i sin kommuns fullmäktige eller styrelse.

När det är flera som har sådana dubbla mandat har det oundvikligen konsekvenser för hur kommunerna och riksdagen fungerar. Först ska man föra kampanj för kommunalvalet och ett par år senare för riksdagsvalet och sen igen för följande kommunalval. Riksdagspartierna är starkt företrädda också i kommunerna, därför är det sannolikt att rikspolitiken når ut i beslutsfattandet på kommunal nivå. Men når kommunalpolitiken också upp på riksnivå, syns det på något sätt att det största partiet i riksdagen i flera perioder redan varit ”kommunpartiet”?

I Sverige ordnas riksdagsval och kommunalval alltid samtidigt, medan Norge, Danmark och Island gör som vi.  Multipla mandat i kommunfullmäktige och i riksdagen är inte direkt förbjudet i de övriga nordiska länderna men det är inte heller att rekommendera, och inte särskilt vanligt. Därför väcker den finländska specialiteten en hel del förvåning bland de nordiska kollegerna.

De separata valen motiveras i Finland med tekniska besvärligheter vid samtidiga val och med att man prioriterar olika saker i valen. Men i verkligheten handlade diskussionen inför det senaste riksdagsvalet om sådant som i högsta grad gäller kommunerna och det kommunala beslutsfattandet, bl.a. klimatförändringen, äldrevården, immigrationen, utbildningsfrågorna och hälsovårdsreformen.

Kan man med det nuvarande systemet genomföra stora reformer?

I synnerhet de största städerna har flera som valts in i både kommunalvalet och riksdagsvalet. I Helsingfors, till exempel, ställde 56 stadsfullmäktigeledamöter upp i riksdagsvalet och 16 blev invalda. I Esbo valdes 11 av 32 och i Tammerfors 10 av 31.  Samtidigt var de lokala skillnaderna i valdeltagande mycket stora i de två valen. Valdeltagandet i riksdagsvalet var i sin helhet 13,1 procentenheter högre än i kommunalvalet 2017, i flera kommuner rentav över 15 procentenheter högre. Skillnaden var störst, nästan 20 procentenheter, i Esbo och Vanda.

Ibland undrar man om väljarna förstår och känner till skillnaden mellan kommunal- och riksdagsval och på vilket sätt riksdagsledamotens arbete och roll skiljer sig från kommunfullmäktigeledamotens . I beslutsfattandet står staten och kommunen ofta på varsin sida, men i praktiken är det fråga om samma personer på bägge sidor om bordet.

Om valen ordnades samtidigt kunde medborgarnas kunskap om kandidaterna öka avsevärt. Då kunde medborgarna medvetet välja om de ger samma person mandat att fatta beslut i dubbla roller samtidigt. Ett kombinerat val skulle nästan garanterat ge ett större valdeltagande, även om man knappast uppnår den svenska nivån (rdv-2018: 87,2 % och kv-2018: 84,1 %).

För det nationella beslutsfattandet och för riksdagsledamöterna skulle en sammanslagning av valen ge fyra år av ostörd arbetsro, vilket enligt forskningen är den kortaste möjliga tiden för genomförande av stora reformer.  När vi i vårt land har modet och viljan att bereda den största reformen i vårt lands historia, ja kanske rentav den största reformen i världen, kan vi väl förnya också vårt valsystem?

HÅLL KOLL PÅ KOMMUNSEKTORN.
Beställ Kommuntorgets nyhetsbrev här